Som ni kanske läste förut så var det en massa krångel med mitt 3-G modem, fick dubbla modem, dubbla räkningar och dylikt. Retursedeln som de skulle skicka för tre veckor sedan har inte kommit, så nu tyckte Hustrun att det var dags att ta kontakt med Tele 2 igen. Inte något man såg fram emot, men det var väl nödvändigt för att inte räkningen skulle gå till ”Fogden”.

Fick tag i ett tele nummer och ringde. Kö, naturligt vis, satt i ungefär en kvart och väntade innan de svarade. Jag framförde mitt ärende och tjejen svarade att detta var en ångertelefon.

Passar alldeles utmärk, tänkte jag.

Jag ska koppla dej till kundtjänst sa hon, själv sitter jag bara med ånger.

Och vem fasen sitter inte med det!

Det var bara att vänta en kvart till innan de svarade. Jag framförde mitt ärende igen och undrade varför inte retursedeln hade kommit. Hon tyckte att det var konstigt, men när jag talade om att jag fått sms om ett paket i Kista, verkade det klarna för henne. Hon bad mej vänta en liten stund så hon fick kolla. Ja då var det bara att vänta en kvart till.

Man blir ju lite fundersam när man sitter och väntar när det är knäpp tyst i luren, och man börjar tror att man blivit bortkopplad. Tänkte ett tag att jag skulle ringa om på nytt, men kom på att då skulle nog inte dagen räckt till.

När hon kom tillbaka i luren sa hon att det var retursedeln som hade skickats till Kista.

Men det var ju ett paket, sa jag.

Det skickas alltid som paket, svarade hon.

Jag undrade också varför den inte skickades till min adress, men det kunde hon inte svara på, hade nog blivit fel, sa hon. Tror faan det.

Jag fick även ett returnummer som hon bad mej skriva på paketet.

Numret brukar stå förtryck för det mesta, sa hon, men inte alltid. Ordning och reda alltså. Men med tanke på hur det har varit hittills så undrar man ju om denna apparat kommer att fungera över huvudtaget, om inte får man väl ringa till hon med ånger.

Ha de.

Första Advents helgen är här. Staken står i fönstret och vi har smuttat på den första glöggen för säsongen, kan det bli bättre. Vi kom ut i går kväll, lite besvärligt väglag men det gick bra.  Det hade kommit ca: en decimeter snö så det blev att skotta lite så man fick in bilen ordentligt.

Vi åt en liten middag bestående av ”kantarellpaj och Västerbottenpaj”, och till förrätt blev det ”Gubbröra” med en liten ”klar”. Mycket gott.

 Glöggen smakade utmärkt. 

Efter en skön sovmorgon tittade jag ut, och lite snopen blev jag faktiskt. Det hade nämligen snöat hela natten så det hade kommit två decimeter till. Kändes nästan som vi satt kvar i förra vintern.

Efter frukost var det bara att skrämma igång snöslungan för att röja lite vägar.

Hustrun skottade av kommandobryggan och själv röjde jag väg ner till brygghuset.

På förmiddagen kom Lelle ner med tracktorn och plogade vägen.

Vid tolvtiden hade vi bestämt träff med Eva och Fredde vid gamla ”Brandstationen” i Grisslan. Det var Julmarknad vid Albert Engströms Museet och det fick man ju inte missa. Det blev en trevlig rundvandring bland stånden, lagom mycket folk och gott kaffe i ”drängstugan”.

I huset i bakgrunden bodde Albert med fru, där hade min mormor

 en trogen kund när hon sålde smör och ägg.

Efter lite shopping gick vi ner till ”Ateljén” och tittade ut över ett mäktigt blågrått hav, som slungade in sina vågor mot isbeklädda klippor. Vid hemkomsten var det dags för bryggan att bli fri från snö inför kvällens bastubad.

Hustrun väntar otåligt på att få ta ett dopp.

Nu har vi tagit ett skönt bastubad med varsitt dopp i det nollgradiga vattnet, kallt men skönt. Blir riktigt imponerad av Hustruns iver att få doppa sej i havet och nu kan det ju inte bli kallare, så vad ska man då vara rädd för.

Ha de, vi hörs.

I går kväll bestämde Hustrun och jag att vi skulle bege oss till Ikea för att inhandla ett litet skåp. Tänkte först åka till Barkarby men det var kö från Rotebro till Stäket så vi bestämde snabbt att det skulle bli Uppsala i stället. Visserligen är det längre, men vem vill sitta i bilkö.

Jag svängde upp på motorvägen och det flöt rätt bra, detta kommer att gå som en dans, tänkte jag, men när vi passerat Väsbyavfarten blev det tvärstopp. Typiskt. Det rullade i ca: 40 ända förbi Arlanda men släppte lite sedan. Det blev alltså både kö och längre resväg, ca:50 min. Men väl framme inmundigade vi oss en god måltid, nämligen Ikeas parad meny, köttbullar med mos.

Vi fick tag i vårt skåp och kunde återvända till vårt lilla hem, men det var en besvärlig resa, snöfall halt och moddigt på vägen. I dag monterade jag ihop skåpet och det gick som en dans, tänkte för mej själv att Ikea har faktiskt ”idiotsäkra” grejer nu för tiden, spelar ingen roll hur man gör, det passar bara på ett sett.

Men när jag kom till att montera dörren då sket det sej. Fabrikationsfel. Jag hade monterat gångjärnen på dörren, och de kan man ju bara sätta på ett sett, men då passade inte hålen för fästena i skåpet. Ett solklart fabrikationsfel alltså. Detta är ju typiskt, nu blir det en resa till för att byta prylar. Tänkte först ringa och klaga och tala om vilket besvär man får varje gång man handlar, men gick och tittade på dörren igen, jämförde den med en annan av samma sort. Det visade sej att gångjärnen på dörren satt för långt ner. Där har vi felet, tänkte jag. Men så kom jag av en händelse att vända på dörren och ser man på, då passade den perfekt. Konstigt va?

Var det någon som snackade om idiot.

I morgon åker vi till landet.

Ha de, vi hörs.

I fredags eftermiddag fick jag ett sms att jag kunde komma och hämta mitt paket på Posten i Kista. Frågetecknen hopade sej i skallen på mej, och jag undrade vad det var för något, jag hade inte skickat efter något paket. Efter ett långt funderande blev jag glad, det måste ju vara låscylindern till bilen som var i antågande, tänkte jag.

Men varför posten i Kista, undrade man då, jo VAG ligger ju i Akalla alltså nästgårds så det måste vara förklaringen. Men jag hade inte tid att hämta det i Fredags så jag väntade tills i dag. Verkstan kunde ju inte montera den i helgen i alla fall.

Det första jag gjorde i morse när jag kom till jobbet var att kolla var Posten i Kista var belägen, och jag kunde lokalisera adressen ganska snabbt. Efter en stund fick jag ytterligare ett sms, en påminnelse på det första, med samma innehåll, skulle uppge ett nummer samt kunna visa leg.

När jag sedan kom dit hälsade jag artigt på damen, och talade om att jag skulle hämta paketet med nr: 6694 samtidigt som jag tog fram plånboken för att legitimera mej. Damen knappade in siffrorna på datorn och säger sedan

”det finns inget paket här”. Snacka om att man såg ut som en fågelholk.

Men jag har ju fått sms om att jag ska hämta paketet här, plus en påminnelse också, svarade jag.

Ja ja, de där sms,en skickas ut centralt så de kan man inte lita på.

Men kan du inte kolla ändå, frågade jag.

Då måste jag ha hela numret svarade hon, de där är bara de fyra sista siffrorna.

Men jag fick bara fyra siffror. Då får du ringa upp firman och fråga efter siffrorna så kan vi börja leta sedan, sa hon.

Snacka om snopen, det var bara att lomma hem och Googla på firman så man kunde ringa upp och fråga.

När jag så småningom fick prata med en tjej, framförde jag mitt ärende och det visade sej inte alls vara någon låscylinder till bilen, de sålde nämligen bara trådlösa bredband.

Har du inte beställt något sådant, frågade hon.

Men för helvete tänkte jag, jag beställde ju ETT bredband i Augusti och fick Två bredband i oktober, är nu det tredje på gång. Tänk att allt bara blir fel. Jag blir så himla förbannad på folk som hela tiden gör fel, och alltid verkar det vara till mej. Man kan ju bli skogstokig för mindre.

Nu har man krånglat sej bort till Kista i snömodden för att hämta ett paket som inte finns, och om det finns så är det ett mobilt bredband som man har en hel uppsjö av.

Kan ni först att man blir ”satans trött”.

Fortsättning följer, tror jag.

Ha de.

 v

Nu är helgen över och jag har varit solo på landet. Hustrun har varit hemma och sanerat lägenheten inför julen och då var det bara att dunsta, så man inte hamnade i sopnedkastet.

Hon har putsat alla fönster, torkat ur alla skåp i köket, gjort rent i sovrum, tv rum och vardagsrum så det bara är golven kvar, och så har hon sparat det bästa till mej, nämligen bad och duschrum. Lite rättvist ska det ju vara.

Själv åkte jag ut med Skodan till landet i fredags. Började lördagen med att skifta till vintersvålar, och var sedan till tippen med lite sopor, och jag kan säga att det var ett riktigt vinterföre på vägarna.

Skodan har ju stått på verkstad i 4 veckor så det blev lite sent med skiftet.

Tur man hade vintersvålarna på, lite slirigt var det.

Var även upp till "Sofielund " för att hälsa på, men de var inte hemma.

"Har tagit min fru i hand

och åkt till varmare land".

Stog det på en lapp.

Blev även vittne till en eldsvåda. När jag åkte till Älmsta stog brandbilarna där och det rök lite ur ett fönster. När jag åkte hem var hela kåken övertänd.

Antingen hade de misslyckats med släckningen, eller annars var det en övning. Vad vet jag?

På eftermiddagen drog jag fram vedklyven och körde en timma tills bastun blev varm, sedan blev det bad innan middagen.

Mörkret börjar falla med lätta snöflingor i luften.

Termometern visar 5 grader för varmt, alltså 2 grader i vattnet.

Ber om ursäkt för den anskrämliga varelsen på bilden, men det är

bara "husbonn" själv. Kunde nämligen inte låta bli att ta ett dopp.

I dag har jag stått och klyvit ved i fyra timmar så kroppen känns ganska mör, men all ved ligger nu i vedboden för torkning och det känns väldigt skönt.

All ved som gick att klyva är borta...

...och ligger nu färdig i "veboa".

Har nu föreslagit hustrun att nästa helg ska vi ta det lite lugnt,

eventuellt gå på julmarknad till "Engströms museet", eller kanske gå vandringsleden ”från bro till bro” och sedan ta ett skönt bastubad vid hemkomsten.

Låter väl inte så tokigt, eller hur.

Ha det gott, vi hörs.

Som ni kanske har läst så hämtade jag den nya låscylindern på Vag i Akalla på Fredagskvällen, verkstaden hade då stängt men i går förmiddag var jag och lämnade delarna, och de lovade att ta in bilen så fort som möjligt för att börja montera den. Ville ju ha tillbaka min bil snart.

I går eftermiddag när jag kom från jobbet åkte jag ner för att titta hur det gick.

De hade monterat cylindern, men tror ni att den fungerade, nej då. Bilen hade startat men dog efter några sekunder p.g.a att den var kodad till en Audi och inte till en Oktavia.

Den hänsynslöst dumma människan hade ju beställt fel cylinder. Undrar om fanskapet verkligen trodde på saken själv. Jag kan säga att jag kände en lätt ilska när jag fick höra detta.  De sa att man visserligen kunde få igång bilen om man kopplade el till den gamla cylindern med nyckeln sittande i, men vem vill köra omkring med en låscylinder hängande i en eltåt mellan benen så fort man ska ut och åka, inte jag i alla fall.

Nej det var bara att åka hem och ringa till chefen på stället medan man hade ångan uppe. Men tror ni han svarade då. Icke. Ringde ett antal gånger utan resultat. Tillslut bad jag om att bli kopplad till reservdelar, tänkte ge beställaren en rejäl åthutning, men då blev jag kopplad till en central ordermottagning och fick prata med en kille som var rätt vettig. Jag talade om ordernr. och han konstaterade med än gång att jag fått fel pryl och bad att få återkomma.

Efter en liten stund ringde chefen och beklagade, de skulle göra en ny beställning så jag skulle få rätt cylinder, men det skulle tyvärr ta mellan två och tre veckor. Och hur glad blev man dåda.

Nu har jag pratat med verkstaden och de ska koppla ihop delarna provisoriskt så jag kan köra med bilen, sedan får jag åka tillbaka när den nya ska monteras,

och räkningen, den får han skicka till Vag.

Ha de gott.

Efter tre veckor har jag nu äntligen fått hämta låscylindern till min bil. Jag har ringt och frågat efter den ett antal gånger de sista fjorton dagarna, och då fått till svar att den inte har dykt upp. Men så i fredags straxt efter kl: 16 ringde de och meddelade att den kunde hämtas. Jag frågade efter anledningen till att det dröjt så länge, och fick svaret att det hade blivit ett missförstånd.

När jag beställde den fick jag förklarat för mej att den måste kodas, och fick därför visa både leg och besiktningsinstrumentet för bilen för att kunna beställa den, fick även betala cylindern vid beställningen för att den var speciellt kodad till bara min bil. Detta skulle ta ca: två veckor.

Senare visa det sej att prylen var färdigkodad och fanns som lagervara och kunde ha levererats på några få dagar, om det inte var för den lilla detaljen att de hade glömt att beställa den. Detta blev jag helförbannad på, till råga på allt elände måste jag nu ha två nycklar till bilen, en för dörren och en för start.

Lite konstigt kändes det med ett "Audi" märke på nyckeln.

Glad har jag varit för att nu i helgen har vi varit barnvakt till två av våra barnbarn, nämligen Wilda och Alma. Två härligt spontana tjejer som kan vara lika glada som förbannade, men hos oss är det mest glädje som tur är. Det har funkat jättebra och vi har varit på promenad, lagt pussel, tittat på filmer och mormor har läst högt för dem.

Lördag lunch.

På väg till "Barnens hus".

Godis är gott.

Sagostund med Mormor.

Kul med matlagning.

Alma vill inte vara med på bild. 

I går eftermiddag var vi och grattade Ville som fyllde tre år i tisdags. Vi hade köpt en snickarlåda till honom som han verkade bli glad för. Innan vi gick hem hade han provat hammaren på parketten i föräldrarnas sovrum med några märken som följd, törs inte tänka på när han testar sågen.

Ville tar sats.

Paketöppning är spännande.

Spindelmannen som Pappa släpade hem får snart flytta ut till garaget,

för Ville har inte sovit i sitt rum sedan monstret kom in.

Ha de, vi hörs.

Undrar just om det är någon av er som gjort det, det hade i alla fall jag anledning att göra i dag. Efter en lite jobbig dag kom jag hem för att inmundiga mej en välbehövlig lunch. Hade köpt med mej en fryslåda med panerad fisk som jag skulle micra. Tänkte att om jag snor mej på att äta så hinner jag ta ett kortare rodelpass på 10 min. innan jag ska iväg igen. Tog upp min telefon för att ställa den på väckning om jag skulle råka somna till under träningen, och vad får jag se. All text i telefonen var spegelvänd. Blev nästan lite kallsvettig och tänkte att nu är det kört.

Kollade snabbt på besticken men de låg som de skulle. Tittade på telefonen igen, jo då allt var bak och fram. Kollade på kort jag tagit på landet och de var spegelvända de också. Kunde inte begripa vad som hänt och lade ifrån mej luren.

Efter en stund så kollade jag igen, och då var allt som det skulle. Svettningarna började komma tillbaka och jag försökta övertyga mej själv om att jag hade sett fel första gången. Efter ytterligare en stund var fenomenet tillbaka och jag kände mej rätt nöjd och hoppades på att det skulle stanna kvar så jag kunde visa det på jobbet.

När jag kom in på kontoret stack jag fram telefonen under snoken på en av cheferna med orden ”vad tycker du om det här då”. Han såg ut som ett frågetecken och svarade bara ”OCH”????

Ryckte till mej den jädrans telefonen och tittade, allt var som vanligt.

Tankarna virvlade runt i skallen och jag tänkte att nu blir man väl omyndigförklarad på jobbet också, men efter några få tryckningar kom fenomenet tillbaka och jag kunde stolt visa upp luren igen.

Det blev ett gott skratt, och han undrade vad jag gjort med eländet.

Sedan bar det av in till ”Transportchefen” så han också fick sej ett skratt innan helgen, och så plockade han fram en ny telefon som jag fick med mej hem.

Ja då börjar ett nytt helvete att försöka lära sej menyn på den nya telefonen, efter som det var ett helt annat märke än den jag hade förut.

Hela livet verkar nu mera vara fullt av knappar och konstiga kommandon.

Usch och fy, jag är nog för gammal för sånt.

Man kan ju få hjärnblödning för mindre.

Ha de, vi hörs.