ETT STORT GRATTIS

            TILL WILDA

        PÅ 5-ÅRS DAGEN

   

Ja det blev det sedan våra trollungar har återförenats med sina föräldrar.

Det har varit mycket lek och stoj här i helgen.

Vardagsrums golvet såg stundtals ut som ett slagfält, men kul har det varit.

Det har lagts pussel, målats, tittats på Spöket Laban, lekts frisör och varit ut till lekplatsen i några omgångar,  fast det var så rysligt kallt så både Hustrun och jag
var som istappar när vi kom in.

Lite bilder från helgen.

Herrskap och tjänstefolk.

Mormor lägger pussel med Wilda, medan Alma klättrar.

I lekparken.

Frisering pågår.

Och skratt blev det när "Spöket Lajban" kom på besök.

Till sist en bild på vår egen "Elisabet Höglund".

Ha de, vi hörs.

Det var fasen så fort veckorna går, men det gör inget bara det blir vår och sommar, sedan får det gärna bromsa upp lite. I helgen ska vi vara hemma, får nämligen besök av två små trollungar. Wilda och Alma kommer hit i morgon och ska husera här till Söndag, kul, kul, kul. Undrar vad vi ska hitta på då. Blir väl b.l.a en sväng till Barnens hus i vanlig ordning.

I dag blir det även storhandling när Hustrun kommer hem. Det gapar stora hål i kylen som måste fyllas igen. Middagen kommer att bestå av potatisgratäng, och vad det blir mera vet jag inte, det får nog bli en liten överläggning med Hustrun om det.

I går när jag gjorde middag tänkte jag ta mej en liten wirre att smutta på, det var ju snart Fredag och det är ju något som måste firas. När vi sedan lagt oss kunde jag konstatera att jag inte har några problem med spriten, det är snarare minnet som fallerar. Wiskeyflaskan stod alltjämt orörd i kylen.

Rackarns också, får göra ett nytt försök i kväll.

Ha de, vi hörs.

Plus 10 grader, solsken, snålblåst och ljusare på kvällen. Äntligen känns det som vår. Kan även meddela att vårbruket på terrassen har tagit sin början. Har just klippt ner en ”cypress ” (eller vad det var för något ) som vi länge har pratat om att ta bort, den var stor och yvig, grenar hade gott av efter vinterns snö så den såg rätt anskrämlig ut. Nu återstår det värsta, att gräva upp roten. Misstänker att den finns i hela rabatten. Även jorden skulle behövas bytas ut, den är så mager att man tror att blommorna har fått anorexi när de kommer upp, men det orkar inte fasen konka upp en 5-6 kbm. jord genom lägenheten. Det får bli gödning i år igen.

Före.

Efter.

Sedan återstår det en stortvätt av betonglådan, samt målning av densamma.

Det är skönt och rofyllt att bo i lägenhet.

Ha de, vi hörs.

Vilken kontrast det blev mellan fredagen och helgen. Det har varit ett underbart soligt och varmt väder, med mycket utomhusaktivitet för barnbarnen och oss.

Det är ännu mycket snö och is kvar, men vad gör väl det när det går åt rätt håll.

I Lördags morse talade Hustrun om att innan hon hade gått ner för att lägga sej på Fredagskvällen, hade hon tittat ut genom köksfönstret och sett en grävling lufsa omkring nere vid lyktstolpen.

Men grävlingar ligger ju i ide på vintern, svarade jag.

Jaha sa Hustrun, då var det en myrslok jag såg.

Ok det var en grävling sa jag.

Sedan när vi gick ut på tomten såg vi spåren efter den och den hade gått in under lillstugan.

Vi såg också spår av Räv och förmodligen även Lodjur. Två Havsörnar seglade omkring över ”Söderängshellan” när vi satt och fikade vid Brygghuset.

Jag tyckte också att jag såg en svan på andra sidan rännan, men Hustrun påpekade att det var en ”Boj”. Var tvungen att hämta kikaren, hon hade rätt,

för mej veterligen finns det inte röda svanar med galvaniserade halsar.

Upptäckte sedan att vår Boj slitit sej, inte alls bra.

När vi satt nere vid bryggan hörde vi något som brummade på andra sidan bron. Plötsligt klättrade det ner en kille på brobanken och ut på isen, ett par meter från öppet vatten. Det såg ut som han filmade bron. Plötsligt vrålade det till och genom brohålet, på vattnet, kommer en snöskoter i full karriär som styr upp på isen. De hade tagit satts från andra sidan, kört nästan hundra meter över vattnet för att sedan styra upp på isen. Snyggt jobbat, inte så kul kanske om han fått motorstopp.

Årets första ute lunch, grillade korv på kommandobryggan.

På kvällen när jag skulle ladda ner mina bilder på datorn skedde ett litet missöde. Jag skulle resa mej upp och fastnar naturligtvis med foten i sladden och drar ner kameran på golvet med en duns.

Omedelbart kom det upp ett nytt fönster på skärmen med en massa konstiga bokstäver på. Plockade upp kameran som visade sej vara död. Försökte länge att få igång den men misslyckades. Detta var ju typiskt. Nu kommer väl Lodjuret att ligga och rulla sej i snön utanför verandan, och Havsörnen kommer att sitta och picka i sej fågelmaten vi lagt ut, och jag kan inte ta några kort.

Försökte ånyo lägga ner allt mitt tekniska kunnande på att få igång kameran, men den var och förblev död. Efter en stund kom Sofia och bytte batterier i den, och gud ske pris, den blev återuppstånden igen ifrån det döda.

Söndagen bjöd på ännu varmare väder, passade på att frisera äppelträden innan vi tog en promenad.

Sedan var det bara att sätta sej på första parkett igen för att lapa sol.

Vi har med andra ord haft en magnifik helg.

Ha de, vi hörs.

Resan ut till landet gick bra. När vi kom till Söderbykarl hade vi åkt ifrån snöovädret och det var barmark. Stannade till i Älmsta för att handla, men när vi kom ut ur affären efter ca: 20 min. var marken täckt av snö. När vi kom fram hade det kommit ett par cm. snö. Var nära att ramma soptunnorna p.g.a att bilen inte tog styrning i kurvan, fast jag körde i bara 10 km. Det visade sej att det bara var is under snön. Varnade faktiskt Hustrun för att inte halka när hon klev ur bilen, men hon var nära att slå en frivolt ändå, fast hon brukar vara så stadig på benen.

Vi började bära in lite prylar, gick väldigt försiktigt för att inte halka, men när jag var på väg tillbaka till bilen och kom vid grinden hjälpte inte den försiktiga taktiken, båda mina fossingar försvann framåt uppåt. Min ståtliga kropp befann sej plötsligt i en vågrät ställning, en halv meter ovan mark. Ankomsten till ”Moderjord” blev våldsam.

Landade naturligtvis på svanskotan och blev liggande en bra stund för att försöka utröna om jag skulle ringa 112 eller inte. Kunde så småningom, med mycket möda och stort besvär resa mej upp och halta in till Hustrun för att söka tröst.

Sitter nu här och försöker stilla min smärta med ett flytande medicament vid namn ”Tullamore Dew”. Smärtan finns kvar, men det känns betydligt roligare.

Ha de. Vi hörs.

Är det någon som längtar efter snö. Visserligen kan det vara fint med lite fräsch vit snö på den gamla skitiga, men egentligen så kvittar det väl faktiskt.

Enda fördelen är ju att när den nya blötsnön smälter så drar den med sej den gamla också, och det är väl inte så dumt.

På eftermiddagen åker vi ut till landet så fort Hustrun klivit innanför dörren.

Det ska bli både skönt och roligt, för Sofia och barnen kommer också ut i helgen. Tyvärr så är ju vintern snart slut, skulle vara roligt att visa de små telningarna hur läckert det är där ute i havsbandet på vintern med all snö och is. Men vi får hoppas att det blir flera ordentliga vintrar när barnen är lite större.

Nu vore det bara om man inte behöver skotta så mycket när vi kommer fram, det räcker gott med att skotta av kommandobryggan så det blir rent där uppe, resten kan gott smälta av sej själv.

Ha de, vi hörs.

I Söndags åkte vi hem lite tidigare från landet för att fira lilla ”Nuni”, som Wilda kallade henne förut. Det bjöds på fika med hemmagjord tårta, och det blev många paket när alla kusinerna kom. Och naturligtvis blev det en fiskdamm, det hör ju liksom till.

Blåsningen är avklarad, nu första biten.

Juni och storebror Noel.

Wilda och lillasyster Alma.

Ella och lillebror Ville.

Snart är det dags igen.

Ha de, vi hörs.