I helgen har det varit roligt och vi har fått krama alla våra barnbarn då även Sofia dök upp

i går med sina små telningar. Jag tror även att barnen har haft roligt för lägenheten liknade

en korsning mellan jordbävning och slagfält bara efter någon timma. Vid femtiden åkte de hem

och Hustrun började med middagen. Vid sjutiden var Noel och Juni duschade, nötterna polerade

så det var bara att åka hem och lägga dem i sina sängar. Juni somnade efter två röda medan Noel

låg några minuter till. Hustrun och jag satte oss för att titta på tv i väntan på att deras föräldrar skulle
komma. Straxt före 22, 30 dök de upp trötta och nöjda, efter en helg i Bryssel.

När vi kom hem undrade Hustrun om vi skulle se slutet på ”Beck”, titta du om du vill svarade jag
själv går jag nog och knyter mej, kände mej trött och klockan ringer ju tidigt. 

Det slutade med att  även Hustrun gjorde det samma, vi har ju sett dessa filmer ett antal gånger.

Själv kunde jag inte somna i vanlig ordning, det var ju Söndag kväll och då går det alltid lite trögt.

Vid ett tiden tittade jag på klockan sista gången sedan somnade jag för att vakna av ljudet

från min mobil. Hade lovat mej själv att gå upp meddetsamma så jag inte skulle slumra om.

Var på håret att försova mej två gånger i förra väckan. Min kollega som jag samåker med stod då
och väntade vid bilen, lite pinsamt. Och kan ni tänka er, jag lyckades faktiskt.

Gick med trötta tunga steg ut till köket för att knäppa på bryggaren, sedan till badrummet för att

göra mej i ordning. Satt sedan och åt min frukost tittade på väggklockan och nästan
berömde mej själv att ha kommit upp i tid.

När klockan drog sej mot kvart i gick jag in till Hustrun, pussade henne på kinden och sa hej.

Prick tio i fem stod jag nere i garaget och väntade på min kollega som inte hade dykt upp än.

Gick och vankade fram och tillbaka men straxt föra fem tog jag upp mobilen och ringde till honom.

Efter sjätte signalen visste jag att jag gjort rätt. Här är det en kollega som sover tungt tänkte jag.

Vid nionde signalen svarar en mycket trött och sömndrucken kollega och jag säger glatt.

Tjena är du på G.

En tystnad i telefonen och kollegan säger, klockan är ju bara fyra har du inte ställt om uret.

Tittar på mitt armbands ur, men för helvete tänker jag. Jag ställde ju om alla klockor i går....

alla klockor utom mobilen som jag har som väckarklocka. Jäkla skit.

Fick be om ursäkt, lommade upp till lägenheten igen för att ställa om mobilen.

Lite pinsamt, kollegan har ju flera gånger berättat att han ej kan somna om när han blir väckt på
natten.

Femtio minuter senare när jag kom ner satt kollegan i bilen och väntade.

Ha de, vi hörs.

I går var vi och hämtade Juni på dagis och Noel på skolan. Sedan var det raka vägen till

Ica för att köpa lite fredagsmys som säljes i form av chips och fanta. Kvällen blev sen efter

spel och tv tittande, inte förrän straxt före 22 somnade barnen.

Spelade "Hyveltjuven" med Mormor.

Lördagen började med frukost vid åttatiden. Kl. 09,30 begav sej Nolle och Morfar iväg till ishallen,

Det var hockeyträning och Morfar skulle vara behjälplig med påklädning av alla skydd.

Detta var en ny upplevelse för Morfar som aldrig sysslat med sådana ting, i och med att det bara fanns
döttrar i familjen som endast sysslade med gymnastik där det inte behövdes några skydd.

Vi började med knäskydden, en massa band och remmar som skulle spännas fast.

Därefter armbågsskydd och tröja. Sedan fick Nolle ta av sej tröjan för han kom på att det skulle vara ett

halsskydd också. Det var varmt och jag kände mej stressad för klockan tickade på rätt friskt.

När jag sedan knutit på den ena skrillan ordentligt kom han på att knäskydden skulle sitta under brallorna.

Han försökte dra upp byxbenen men de var för smala så jag bad honom att dra ner brallorna istället.

Men nu är det så att pojkstackarn är lite blyg av sej så det var bara att kuta in på ”muggen” för att sätta på knäskydden. Där var det mörkt och trångt och de små förbenade remmarna var nästan omöjliga att
fästa, tror nästan att skydden kom på fel ben alltså höger på vänster och tvärt om men jag sa inget för tiden

var knapp. Väl ute i båset var det bara att ta av skridskoskydden och hoppa ut på isen.

Träningen gick bra, Morfar satt på läktaren och fikade tillsammans med en kompis en annan morfar som
också var där med sitt barnbarn.

På väg till träning.

Efter träningen var det bara hem och duscha, sedan iväg på kalas på ”Lek och Bus”  en lokal med
massor av klätterställningar och rutschkanor för barn. Till detta evenemang följde även Malin och barnen med.

Efter tre timmar kom vi hem med två ganska trötta barn.

Rutschkana och bollhav.

I väntan på korv med bröd.  

Jättekul att hoppa med Mormor.

Ljudvolymen var ganska hög när Malin skulle ringa.

Två trötta barn kollar på datorn efter middagen.

Ha de, vi hörs.

Det är nog den rätta benämningen på vår lägenhet för tillfället, och även i skallen på mej
stundtals. Håller ju på att lägga ny klinker i hallen med vad allt det drar med sej.

Stressade iväg och inhandlade klinker för någon vecka sedan.

Jag hade mätt upp golvet, nästan fyra kvadrat alltså två kartonger, det skulle bli lite över

men då skulle det i alla fall räcka.

I Tisdags provade jag att lägga ut en kartong med plattor för att se hur det skulle bli.

Snacka om ”tillt i roten”, det räckte till en fjärdedel av golvet, jag skulle ju naturligtvis

köpt fyra kartonger, en kvadrat i varje förpackning hur svårt kan det vara.

Igår kväll skar jag till gipsskivorna och limmade densamma på betonggolvet, sedan var det

bara att dyka ner i ”lopplådan” så man skulle orka upp till jobbet.

I morse när klockan ringde hörde jag att det regnade ute, inte så upplyftande så jag ”zonosade”

en stund. När jag väl kom upp försökte jag komma ihåg vad alla verktyg låg, så jag inte skulle

snubbla och föra en massa oväsen så Hustrun skulle vakna. Gick med kläderna i ena handen och
telefonen i den andra, skulle stänga sovrumsdörren lite försiktigt i mörkret men upptäckte

att det tog emot. Det var den förbannade dammsugarslangen som låg i vägen.

Försökte mota bort det med foten men den bara trilskades. Jag kan säga att det var ett under
att Hustrun inte reagerade för det blev ett   sjuhelvetes tumult innan jag försiktigt kunde stänga dörren.

Nu har jag precis penslat på ett tjockt lager med fuktspärr, hummm, hur smart var de då.

Hoppas hoppas vi inte får någon post i dag.

Ha de, vi hörs.

Då har denna helg passerat, och det har varit en mycket trevlig helg. Dels blev det en extra dag

ledigtpå fredagen med pumpinstallation och tandläkarbesök i ”Nortan”. På lördagen fick vi även

ett trevligt besök av Lena och Perra med vovve.

Men först på lördagsmorgonen blev det en resa till ”tippen”, förstår inte att man har så mycket
skit liggande. Sedan blev det höstens mest deprimerande göromål, båten skulle tas upp.

Visserligen är det skönt att få det gjort när det är fint väder, men ändå känns det lite sorgligt
särskilt som i lördags då det var en fantastiskt underbar och skön höstdag.

När gästerna anlänt åt vi en god middag som Hustrun fixat till, själv hjälpte jag till med att hålla

mej borta från köket och inte springa i vägen. Lite senare på kvällen förflyttade vi oss ner till

”Brygghuset” för att förbereda ett bastubad. Ingredienserna till detta är, 2 tidningsblad, tändved,

tändare och öl. Det senare är för att släcka med, (törsten alltså).

Det blev ett skönt bad med flera dopp samt småprat in på småtimmarna, en trevlig kväll helt enkelt.

Efter frukost på söndagsmorgonen tog vi en promenad i det fina vädret och damerna i sällskapet

kunde ju naturligtvis inte låta bli att plocka de stackars svamparna som stod kvar i skogen.

På eftermiddagen gick man runt med tunga steg för att stänga och låsa överallt. 

Nu kommer vi inte ut förrän om två veckor.  Nästa helg ägnas åt att vara barnvakt till ”Nolle” och ”Nuni”

ska bli riktigt roligt, var ju ett tag sen sist.

Ha de, vi hörs.

Ja nu har vi varmt och skönt i vår trevna lya. Allt gick som planerat och jag lyckades synkronisera två hantverkare till samma tid och samma plats på samma dygn, nästan. Måste nog vara en bedrift, vad jag har hört.

Visserligen fick jag ringa och purra El-Nisse när ”Röris” hade anlänt men en differens på 45 min är ju inget att tala om.

Straxt före tio var allt klarerat och klart, varmluften forsade ut på

undervåningen, det hade El-Nisses kumpan fixat till, en yngre förmåga som tydligen var hemma på det digitala. El-Nisse själv är av den gamla stammen, höjdrädd så in i norden att han klamrade sej fast vid spjälorna med båda

händerna när han gick ned för trappan till undervåningen.

När hantverkarna dragit var det vår tur att dra, till akuten.

Hustrun hade nämligen fått en tid hos akuttandläkaren i ”Nortan”.

Hade problem med ”Nötterna”. En bedrövlig Tandvärk, troligen en varbildning. Men det visade sej att det var en spricka i tanden, förmodligen för att hon inte sover ordentligt på nätterna, eller något liknande. Det blev en uppborrning av tanden och en ny provisorisk fyllning. 1200 pix, som hittat för ett besök på 20

min och då fick hon även behålla värken.

Efter ett trevligt besök på ”Café Hörnet” begav vi oss tillbaka till Lägret för att

få lite värme. Döm om vår förvåning när vi upptäckte att värmepumpen lagt av. Kompanjonen hade förmodligen satt på timern så den hade stannat,

men efter att hustrun lusläst instruktionen fungerar den nu igen.

Högvatten just nu.

Hann även med ett glas i eftermiddagssolen.

Varma hälsningar

Lägerchefen.

För några veckor sedan ringde Tandläkaren och meddelade att de bokat en tid

till mej idag kl: 15,00. Inget som man har sett fram emot precis, men man är

ju tvungen att åka dit även om det tar emot.

Tänkte att man kanske skulle klara sej med bara en undersökning i år, om man hade tur, har inte haft några problem med ”nötterna” sedan förrabesöket.

I går var vi och handlade lite förnödenheter som vi skall ta med till landet,

och min vana trogen öste jag upp lite chokladnallar i en påse, var lite hungrig

så det slank väl ner några nallar meddetsamma.

Plötsligt känner jag att det är något hårt jag biter i, och undrar om de drygat

ut godiset med stenar.

Tar en nalla till och upptäcker att en tand är trasig. Snacka om att man blev förbannad. Nu seglar tusenlapparna iväg igen, faan också, och när man kommer

dit kommer Tandläkaren stå där i dörrhålet, småleende och gnola på

”Love me tänder”. Nää, sådant tycker jag inte om.

Och inte nog med tanden, när vi kom hem upptäcker jag att min mobil har

gett upp. Den var helt död fast den var fulladdad. Knapplåset gick inte att låsa upp, alltså helt obrukbar.

Jaha, då får man ta den gamla mobilen, tänkte jag.

Det var bara ett litet problem. Pinnkoden.

Vad fasen har jag lagt den, inte i huvudet i alla fall. Både Hustrun och jag letade men kunde inte hitta lappen. Kom ihåg att jag tyckte den var lätt när jag slog in
den i mobilen för några månader sedan. Tydligen så lätt att den har blåst bort.

Ok, det var bara att ringa Tele2 för att beställa en ny kod.

Men hej å hå, de hade bara öppet mellan 07,00 – 20.00 så även det sket sej.

I dag på förmiddagen poppade det helt plötsligt upp 4 siffror i skallen på mej,

de verkade bekant men jag vågade inte hoppas för mycket.

När jag kom hem på lunch plockade jag fram en gammal mobil för att testa.

Och kan ni tänka er, det var rätt kod, alltid något positivt i tillvaron.

Ha de, vi hörs.

Nu börjar dagen närma sej som man har gått och längtat efter.

Vi ska nämligen få vår Luftvärmepump installerad på landet.
Ringde i början på september och lyckades efter många om och men få en tid bokad. Har sedan dess gått och grunnat på om de verkligen skall dyka upp,

och i morse ringde jag och frågade vilken tid de tänkte komma.

Går det bra med en annan dag, säger ”Röris”.

Nej svarar jag, har tagit ledigt från jobbet på fredag.

Ok, då kommer vi på fredag, på morgonen lade han till.

Undrar vad som hänt om jag inte hade ringt.

Ja då har man ringt och påmint honom, nu återstår bara att påminna El Nisse också. Han har så dåligt minne att han själv bad mej att påminna honom dagen före monteringen. Problemet är ju också, i alla fall för El Nisse, att han även glömmer bort att skicka räkningar för jobb han utfört.

Han drog in el i huset till Sofia och Danne för ett och ett halvt år sedan

och fortfarande har jag inte fått betala för jobbet, ändå har jag påmint

honom fyra gånger.

Men det stora problemet blir väl att försöka synkronisera dessa två herrar

så de kommer samtidigt.

Ha de, vi hörs.

Ja vilodagen blev bara en tanke, det var full rulle från morgon till kväll.

Jocke hade hyrt en ”skaylift” som jag släpade ut i fredags kväll.

Det gick bra, lite ryckigt och skumpigt bara, men på 1,45 var jag framme.

Vi skulle ägna helgen åt att läckta gavelspettsen och vindskupan på deras hus

samt att rödfärga. Själv tänkte jag passa på att byta vindskivor på
vårat hus när vi ändå hade lyften ute.

Hustrun och jag övernattade i ”Brygghuset” och när vi vaknade upp på Lördags morgonen var det till ett strålande solsken som glittrade i vattnen.

Lite senare när vi satt och åt frukost uppe i huset kom det in stora gråa moln

och en dimma spred sej över vattnet, men bara efter någon timma var solen tillbaka med sina strålar.

Lite svampplock hann damerna med.

Barnen ville åka båt så det var bara och ta en tur.

Alma älskar Mormors brygga och Morfars båt.

I knät på mormor.

Söndagen blev också en solig dag men betydligt varmare,

satt faktiskt ute och fikade i det fina vädret.
Kanske den sista fikapausen ute för i år.

Fikapaus.

Mormor passade på att få lite extra sol på sej.

Kul för barnen att få en flygtur.

Var faktiskt tvungen att åka upp själv och ta lite kort.

Lite "kull" på gräsmattan med Mormor och Mamma.

Ha de, vi hörs.