Nu har man kommit upp i den aktningsvärda åldern att man börjar glömma saker som man

ska göra. Det är ett konstigt fenomen det där att allt bara försvinner fast det många gånger

är rutinsaker som ska utföras.

Igår till exempel hade vi varit och handlat färg och på hemvägen var vi ner till Centrum för

att köpa mossa, vi parkerade och gick in men tyvärr var mossan slut.

Gick runt några minuter innan vi åkte hem. I garaget plockade vi ut färgburkarna som vi

handlat och gick upp till lägenheten. I morse när jag skulle till jobbet kände jag i byxfickan

efter bilnyckeln, borta. Letade lite i jackor men i brist på tid tog jag med reservnyckeln.

Väl nere i garaget sitter nyckeln i förardörren. Hade tydligen stoppat in den i låset gått runt bilen
och tagit burkarna för att sedan låsa, men p.g.a mitt ”teflonminne” var låsningen som bortblåst

Satte mej sedan vid ratten för att backa ut och upptäcker något under torkarbladet.

Det var en gul remsa alltså en p-bot på 300 riksdaler. Kunde inte fatta varför den satt på min bil,
måste vara någon som med mej skämtade aprillo.

Kollade den finstilta texten, jo då bilnumret stämde, och det var från Centrumparkeringen kvällen
innan. Jävla skit, hade naturligtvis glömt att sätta upp p-skivan också.

Hustrun brukar alltid påminna mej, men just i går glömde även hon den detaljen.

Det konstiga var ju att jag inte sett den när vi åkte hem, men till mitt försvar får jag väl säga att
det beror på man är blind och att det var mörkt.

Men så jäkla onödigt, tänk att den där lilla skivan som bara ligger några centimeter från en ska vara
så svår att komma ihåg. Undrar om jag är ensam om problemet.

Ha de, vi hörs.

Ja då har denna helg passerat och det som är kvar är bara minnen och ganska trevliga

minnen dessutom.
Lördagen blev en skön dag, efter en välbehövlig sovmorgon kom vi igång med lite

nödvändig verksamhet. Mitt på dagen begav vi oss ner till julmarknaden i Grisslehamn där vi

mötte upp Eva och Fredrik.  Gick omkring bland stånden, var in och tittade i ”Hengströms” hus
som numera är museum, köpte korv och hade det gott. Gissade även vikten på en julskinka,

de skulle ringa på kvällen och meddela när jag vunnit men inte fasen ringde de, tänk att man

aldrig kan lite på folk.

Därefter vandrade vi ut till ”Skatudden” gick ut på klipporna och intog vår medhavda matsäck samtidigt

som vi blickade ut över ett böljande och soligt ”Ålandshav”.

En ganska vacker syn med havets dyningar som glittrar i solen.

Vid hemkomsten brassade jag fyr i bastukaminen, och när det blev lagom varmt ca 80 grader

var det bara att krypa in i värmen. Några sköna dopp blev det också under en stjärnspäckad himmel.

Tyvärr har jag inte några bilder att visa denna gång, kameran ville tydligen vara kvar på landet.

Ha de, vi hörs.

I helgen hade vi planerat att träffa Hustruns syster och svåger i Sunne men tyvärr har det blivit
uppskjutet till nästa år. Så istället för att ha en skön och lugn helg i Värmland ska vi åka ut till

landet och jobba, har ju inte varit där på tre veckor så det är väl hög tid att titta
till stället och se om pumpen sköter sej.

Ska även försöka få snöslungan i fungerande skick så den är klar när snön kommer,

men bara för det blir det väl en snöfattig vinter, och det är väl både på gott och ont,

men jag föredrar nog en upprepning av de två föregående vintrarna istället för blask.

Vi ska också börja med vinterns omfattande projekt, nämligen.... ja det kanske jag återkommer

till så småningom. Men klart är att släpet kommer att vara lastat i morgon när vi åker ut.

Sedan blir det ett besök på årets julmarknad vid Albert Engströms museet, ett litet mysigt avbrott

i tillvaron, och på kvällen blir det naturligtvis ett bastubad. Det ska bli riktigt skönt.

Ha de, vi hörs.

För ungefär ett år sedan var vi till SIBA för att köpa en liten tv som de hade annons på.

Vi fick åka från butik till butik och när vi kom till dem tredje så hade de bara ett demoex

kvar som vi naturligtvis skulle få köpa till ett reducerat pris, sa säljaren.
Han gick iväg för att hämta apparaten och när han kom tillbaka säger han att det inte går

att sänka priset mera, men istället skulle han bjuda på försäkring och lite annat krafs.

Han tyckte också att vi skulle ta ett Sibakort, det var helt gratis och man fick poäng
varje gång man handlade där, och det lät ju bra.

Hustrun betalade kalaset och när vi kom hem upptäckte vi att det vi hade betalat var
nästan en hundring mera än vad bara tv,n skulle kostat.

Ringde dagen efter och fick tala med en chef och han skulle kolla upp det hela och återkomma.

Ett mycket bra sätt att bli av med en missnöjd kund, när man skiter i att  ringa tillbaka.

I går fick vi en räkning från SIBA, eller rättare sagt från ”Resurs Bank” som var på 386 kr.

Det visade sej att det var en påminnelse på en förfallen faktura.

Men vad fasen sa jag, vi har ju bara handlat kontant på SIBA.

Du får ringa i morgon och höra vad det är för något, sa Hustrun.

I dag hade jag gått och laddat hela förmiddagen, och på lunchen var det dags att ringa upp.

Förstod att det skulle bli en lång och krånglig väntan med många knapptryckningar innan man

fick framföra sitt ärende. På det första försöket kom jag naturligtvis till ett talsvar, en mekanisk

kvinnoröst som hela tiden rabblade upp aktuell skuld.

Ringde upp på nytt och efter inte alltför många tryck kom jag fram till en vanlig kvinna.

Undrade vad det var för något vi betalade för, och fick svaret att kortet var kopplat till

”Mastercard” och det var den avgiften vi skulle betala. 

Men herre gud säljaren sa ju att det var helt gratis, svarade jag.

Ja det finns ett sådant kort också sa kvinnan, vill du ha ett sådant istället.

Nej för fasen sa jag, jag vill inte ha något kort alls.

Ja då stryker vi det säger människan.

Blev lite snopen att det gick så lätt, och frågar sedan om vi skulle betala räkningen.

Nej vi stryker det också, sa hon.

Snacka om att man blev snopen, det hela tog bara någon minut,

och jag som hade gått och laddat hela morgonen.

Ha de, vi hörs.

Lyssnade på stockholmsnyheterna när jag åkte hem från jobbet i dag. Då sa de att på grund av en
vattenläcka skall skridskobanan i kungsträdgården läggas på is.

Å va fan brukar den ligga på??

I helgen hade vi glädjen att få ha två av våra barnbarn igen. Det var Wilda och Alma som var här.

Det hela började som vanligt med en rundvandring i leksaksaffären för att sondera terrängen så

här inför jul. Sedan hem för en snabb lunch och vidare till ett födelsedagskalas som Wilda var

bjuden till.

Det gick av stapeln på en liten hästgård och småtjejerna skulle få rida på små hästar,
( ja de som ville och vågade ) de andra fick nöja sej med att klappa och titta på.

Efter ridningen var det korv med bröd, samt chocklad och bullar på höskullen, mycket spännande.

För oss vuxna och lilla Alma var det kallt, solen gick ju ner straxt efter det vi
hade kommit på plats. Vi gick runt och tittade lite på gården, b.l.a på getter och hönor

samt på två små söta kattungar som var väldigt kelsjuka.

Det är alltid roligt med barn, för man får lära sej något nytt hela tiden.

Mormor säger: Titta Alma där står en Get.

Alma: Ja... och där borta står det flera Getingar.

Någon ridning blev det inte men hjälmen kom på.

När klockan blivit fem kom de ner från höskullen, då var det dags för skattjakt i skogen.

De  försvann i mörkret och kom tillbaka efter en halvtimma, och jag kan säga att det var

ganska skönt att få komma hem i värmen efter detta kalas.

Det hade väl inte gått någon större nöd på oss vuxna heller för vi fick
krypa in i en gammal husvagn när kölden blev för svår.

Söndagen blev lugn med lite mys i soffan med Mormor.

Morfar visade sommarbilder från landet.

Kusin Juni kom också över och lekte lite.

Ja det var helgens begiveneter,

Ha de, vi hörs.

I går var fredagen här som vi väntat på. Efter jobbet tog jag för ovanlighetens skull tåget in till vår
vackra Huvudstad. Promenerade i skymningen över till Riddarholmen för att möta upp min lilla Hustru

och hennes arbetskamrat Sussi. Vi fortsatte sedan promenaden tillsammans över till Södermalm där vi

mötte upp Sussis man Lasse vid deras kvarterspub. Ett mycket trevligt ställe där folk i kvarteret bara

droppade in tog en öl, snackade lite och drog vidare.

Efter att vi tömt varsin bägare begav vi oss hem till vårt  värdfolk. De bor i en fantastiskt mysig

trea på Söders höjder. Fyra meter till tak, höga vackra vita spegeldörrar till varje rum, en vacker
kakelugn i ena rummet, tyvärr inte eldningsbar, och ett litet mysigt kök.

Där blev vi bjudna på en mycket god fisksoppa som Lasse hade komponerat ihop.

Efter en liten fika begav vi oss den korta vägen ner till Djurgårdsfärjan som transporterade oss

över till ”Allmänna gränd” på Djurgården.

Kvällens höjdpunkt är att beskåda Lena PH,s show på Cirkus. Inte för att vi är några ”fan” av
Lena, men man kan inte komma ifrån att det är en lite häftig tjej som har gjort många bra låtar,

och jag kan säga att det var fullt ös hela kvällen.

När föreställningen var slut tog vi spårvagnen upp till ”Sergels Torg”, där skildes våra vägar
och vi tog tåget hem till Väsby. Turligt nog ”synkade ” bussen så vi var hemma i vår lägenhet kl: 23,00.

Ha de, vi hörs.

I söndags kväll när Hustrun skulle plocka ur diskmaskinen upptäckte hon att den var full

med vatten fortfarande. Hon ropade då på sin tekniske make som genast gjorde
en okulär besiktning på maskinen och kunde konstatera att hon hade helt rätt.

Du måste göra något fortsatte hon, vi kan ju inte stå och diska för hand,

det räcker väl med att vi får göra det pålandet.

Ja vad fasen skulle man göra, det är ju rena djungeln med sladdar och slangar under en sådan apparat.

Men för att lugna Hustrun lovade jag att titta på saken i veckan.

Efter måndagens middag vad hände, jo jag fick ställa mej och diska medan hustrun pysslade med annat.

Lika så var det på tisdagen, hur orkade man hålla på med sådant förr.

Sedan ägnade jag hela kvällen åt att krypa runt på golvet, skruva bort plåtar och lossa på sladdar och
det enda jag kunde konstatera var att jag blev fruktansvärt yr i skallen av allt krypande.

Efter en så kallad uteslutningsmetod förstod jag att det var nog avloppspumpen som hade lagt av,

för de övriga programmen verkade fungera. Igår kl: 15 beställde jag en sådan pump på ”nätet”  och

idag kl:12 fick jag ett ”sms” att jag kunde hämta den vid ICA.

Snabbt marscherat.

Nu har jag köpt några specialverktyg på ”Clas Olle” lyft upp diskmaskinen på köksbordet så man
inte skulle bli yr igen och bytt pumpen. Var faktiskt fixat på en kvart.

Maskinen står nu på plats och puttrar och går, verkar faktiskt som den fungerar tack och lov.

Vilken rasande tur att man är så teknisk av sej.

Förmodligen blir nog mina svärsöner impregnerade också.

Ha de, vi hörs.