Det sägs ju att man kan få dåligt minne när man blir äldre, men hittills har jag

klarat mej rätt bra tycker jag. Det är i alla fall inget som jag kan komma ihåg,

men nu i veckan brakade det loss ordentligt.

Undertecknad och en av svärsönerna fyller ju år tätt inpå varandra

och för att underlätta för de som drar de tyngsta lassen var det någon klurig individ

som kom med det utmärkta förslaget att det skulle firas gemensamt, och det var ju bra.

Alla samlades hemma hos oss, det grillades till middag och det var kaffe och tårta.

                                                  
                 GRATTIS DANNE.

När vi var och handlade frågade Hustrun om vi skulle köpa lite godis till barnbarnen också.

Självklart svarade jag då kan vi ha ”fiskdamm” det brukar ju finnas på alla barnkalas.

Själv föreslog jag att vi skulle köpa stora oliver, för det passar ju bra till grillat.

Finns det ”bea ” hemma undrade Hustrun och jag förklarade att vi hade en full burk

samt en med lite kvar i.

Innan gästerna skulle komma meddelade jag Hustrun att jag skulle ta kort på hela

sällskapet nu när vi var samlade allihopa. 

När gästerna kommit och vi ställde fram maten undrade Hustrun var ”bean” befann sej.

Det stod mycket riktigt två  burkar i kylen men båda var tomma.

Helvete också hade jag ätit upp båda burkarna och ställt dem tomma i kylen.

Det var bara att kasta sej i bilen och inhandla en ny på Ica.

Middagen blev lyckad god mat som Hustrun fixat till, kaffe samt tårta som Maria var delaktig i.

När gästerna gått och vi plockade undan säger Hustrun att ”de där oliverna var ju goda”.

Men faan också de stod ju kvar i kylen, och godispåsarna fick jag åka runt och lämna dagen efter.

Jag hade även tänkt visa lite bilder från kvällen men kameran stod där jag ställt den,

och var lika tom på bilder som undertecknad är i pallet.

Ha de, vi hörs.

Efter en halvtaskig helg vädermässigt sett har vi återgått till vardagen.

Tröttheten är så påtaglig att det är knappt man kan ta sej ur bingen på morgonen.

I natt vaknade jag av ett trängande behov av att uppsöka muggen. Jag reste mej upp

och i mitt sömndruckna tillstånd fick jag för mej att jag befann mej på landet, det var

inte förrän jag kommit in i klädkammaren som jag upptäckte att jag orienterat mej helt galet.

Och jag vill nog påstå att Hustrun hade blivit tämligen irriterad om jag inte vaknat till i tid.

I lördags hade vi planerat in ett skönt och avkopplande bastubad med dopp och eventuellt

en liten simtur i det 18 gradiga havet. Men nu blev det inte riktigt så, för när Hustrun

äntrade ner för badstegen den andra gången skrek hon till och sa ”vad var det där”.

Jag stod på bryggan i mörkret och glodde ut i vattnet men såg inget.

Men ser du inte att det simmar något där, sa hon och pekade alldeles nedanför bryggan.

Jag tittade och tittade men kunde bara se mörker. Tydligen hade djuret i fråga simmat

stötvis framåt, sedan tagit sej in mellan stolparna och försvunnit in under bryggan.

När jag vänder mej om stod Hustrun redan på bryggan och vi kom överens om att det gick ju

lika bra att svalka sej i luften. Sedan satt vi och försökte komma på vad det var för ett djur.

Den hade varit stort som en knytnäve sa Hustrun och simmat ryckigt, så efter en stund

kom vi fram till att det måste vara en stor ”Padda” som simmade bröstsim när den tog sej ett kvällsdopp.

Alltså helt ofarligt. Nu planeras det för "ledbelysning" på bryggkanten.

Månntro det var denna lilla skönhet som svalkade sin lekamen.

Ha de, vi hörs.

I går eftermiddag var vi och hämtade Wilda och Alma som skulle sova hos oss över natten.

Vi fick även ett litet besök av Maria och barnen så det blev en gemensam middag på

terrassen i solnedgången.

I morse vaknade barnen straxt före kl.6, själv var jag förpassad till soffan i vardagsrummet

och hade ynnesten att få knoppa lite längre men tio över sex nådde deras röster även mina öron

och jag vaknade. Sedan var det full fart hela förmiddagen då även Ella och Ville slöt upp

i sällskapet. Straxt före tolv kunde vi återförena Wilda och Alma med sin moder och vi

förpassade oss ut till ”Lägret”.

Vid framkomsten lastade vi ur packningen och jag styrde kosan upp till min kusin Ann-Mari

för att fullfölja mitt uppdrag som kattvakt. Eller åtminstone utfodra den stackarn som

blivit lämnad ensam över helgen. Någon kisse syntes inte till men mat och vatten lades fram

så han inte skulle svälta ihjäl.

Efter en utsökt lunch bestående av rökta räkor med rostat bröd började arbetet med trädgården.

Jag klippte i vanlig ordning och Hustrun trimmade. När vi gjort hälften var kl 15,45 regnet kom

och det blev paus en timma. Fortsätta med gräset var ingen ide' så Hustrun monterade

tätningslister på köksfönstren och själv installerade jag ny ventilation i sovrummen.

Regnet upphörde vid halv åtta tiden och vi kunde beskåda en förtjusande kvällssol som lyste på skogen mitt emot när vi intog middagen.

Därefter brassade jag fyr i bastun och vi har nu avnjutit ett skönt bastubad med en liten simtur

i det 18 gradiga havet, skönt.

Ha de, vi hörs.

Ja nu har semestern tagit slut igen, de fyra ynka veckorna som man har haft är historia

och man får se fram mot andra höjdpunkter som nalkas i höst.

Mer om detta kommer säkert att redovisas så småningom.

Hur som helst har det varit en kanon semester, visserligen har vi gnetat på i lägret

men det har även varit en hel del annat också.

Sista veckan begåvades vi med ett extra sagolikt väder, sol och värme hela dagarna

och en mycket behaglig temperatur i havet. Jag kan nog säga att det blev ett dopp var tredje

timma i snitt och detta gäller inte bara mej utan även Hustrun gjorde ett antal dyk i plurret

för att svalka sin lekamen och skölja av sej rödfärgen.

I lördags blev det ett skönt avbrott i panelandet igen. Eva och Fredrik kom över

och vi tog båten ut till havet där vi landade på några fina klippor för att ha en skön dag.

Tyvärr var det mest soldis men en behaglig temp, havsvattnet tex visade 18 grader.

Lite bilder.

Målat och klart.

Strandhugg vid långudden. 

Potatis på G.

Sillunch på klipporna.

Fredde blickar ut över havet.

Första morotsknippan fick följa med hem.

Ha de, vi hörs. 

I dag har det varit ett otroligt fint väder, sol från en klarblå himmel hela dagen.

Vi har jobbat och när det blivit för varmt har vi gått ner till bryggan för att svalka

oss i det 22 gradiga havet och samma väder har det varit hela veckan men vi klagar inte.

Funderar på att ringa till jobbet och säga att vi förlänger ledigheten tills vidare.

En eftermiddagsfika på bryggan.

Hustrun passade på att sola lite.

I går förmiddag hade vi besök igen, det var Hustruns pensionerade jobbarkompis Tommy

som gjorde ett blixtbesök i lägret. När han hade lämnat oss tog vi ett dopp sedan eldade vi

upp en hög med spillvirke och jädrans vad det brann, lågorna blev flera meter höga och hade

man hört sirener då så hade man nog kackat i brallan.

Grillspett till middag.

Felix var med.

Samt två av hans hyresgäster.

I dag har jag tillbringat hela eftermiddagen med att klättra upp och ned på stegen. Jag

har isolerat den lilla sidoväggen på kupan samt panelat den och rödfärgat. Ett otroligt

tidskrävande jobb och i morgon väntar den andra.

I dag satt vi och pratade när vi åt middag och kom fram till att Hustrun har i stort sett

målat i fyra veckor i sträck. De tre små fönstren i källarvåningen har hon målat fyra

gånger samt foder och smygar, där till har hon rödfärgat hela väggen två gånger samt

all läckt, inte undra på att hon behöver förlänga ledigheten.

Det finns ju mycket kvar att måla.

När kvällen kom tog vi en tur med båten runt vår vackra ö i ett gudomligt vackert väder

solen var på nedgång och det var spegelblankt på Singöfjärden.

Det är sådant som kallas livskvalité.

Solnedgång i Singö fjärden.

Hustruns stolthet.

Hade, vi hörs.

I dag har vi haft en trevlig och lugn dag, vi fick nämligen ett Mycket celebert besök

av Hustruns två morbröder. Två riktiga krutgubbar skulle jag vilja säga.

Gurra 89 år gammal körde sin skoda från Stockholm och med som passagerare

hade han sin svåger Arne 77 år. Det serverades varmrökt lax till lunch samt kaffe och kaka.

Efter en liten pratstund tog vi båten och åkte runt ön i ett strålande solsken.

Det blev även en biltur till Singö och lotsutkiken för att blicka ut över Ålandshav.

När gästerna återvänt till vår Huvudstad cyklade Hustrun och jag in till ”Grisslan”

handlade lite på ica och tog en välbehövlig vättskepåfyllnad på ”Grisslahamns Gård.

Ha de, vi hörs.

Det är söndag kväll vi har just kommit hem efter en cykeltur till Fogdö brygga där vi beskådade en fin solnedgång bland molnen. Nu sitter jag vid köksbordet och skådar ut över ett näst intill spegelblankt vatten, några skarvar flyger förbi in i fjärden till sina nedskitna öar när skymningen

breder ut sej allt mer.

Här har vi gnetat på den senaste veckan men i torsdags gjorde vi ett breake och åkte in till den stora staden Norrtälje där vi sammanstrålade med Lena och Perra för en gemensam lunch.

Därefter besökte vi ett lite annorlunda museum nämligen ”Färghandlaren som började samla”.

Det var en gammal lägenhet där man visade upp allt en man kan samla på under ett liv.

Och jag kan säga att det var en hel del mera mot vad jag själv har lyckats skrapa ihop.

I fredags kväll blev jag av med en av mina båtar. Det var en gammal Norsk plastbåt från 60-talet som jag länge har tänkt att fixa till  men åren går och det blir aldrig någon tid över så då skänkte

jag bort den med ett krav på att den skulle visas upp för mej när den var klar och om man har tur kanske man får en provtur också.

På Lördagen styrde vi kosan till ”Sofielund” på Väddö där våra kompisar har sitt paradis.

Det serverades kräftor i deras nybyggda ”pensionerskuvös” ett mycket angenäm plats

för intag av dylika läckerheter. Det blev en massa snack som vanligt, bastubad samt en

simtur i polen på småtimmarna. Efter frukost idag begav vi oss ut i svampskogen för att leta

kantareller, inga mängder hittades men det blev i alla fall några liter.

Vid hemkomsten rensade Hustrun svampen och jag fixade punkteringen på skottkärran

sedan blev det ett ryck på toan nere vid brygghuset. Nu återstår nog bara indragning av vatten.

Ha de, vi hörs.

I morse väcktes jag av ett underligt ljud som jag aldrig hört förut,

jag tyckte mej höra harpor som spelade och undrade var jag befann mej.

Såg mej omkring och kunde finna min Hustru lugnt sovande i sängen bredvid

alltså befann jag mej på hemmaplan.

Reste mej upp och tittade ut genom fönstret där solen spred sina vackra strålar på

gräsmattan utanför och bestämde mej för att undersöka vart ljudet kom ifrån.

När jag kommit till sovrumsdörren upphörde harporna plötsligt att spela.

Sneglade lite på värmepumpen men denna apparat borde inte kunna framkalla detta ljud.

Efter ett kort besök på toaletten tittade jag ut genom fönstren på verandan och får

plötsligt se ett odjur stående på öfre gräsmattan. Det var ett Rådjur som smaskade

på Hustruns pelargoner. Här måste det alltså göras en snabb insatts.

Smög mej fram till ytterdörren låste försiktigt upp densamme och kastade mej med full kraft,

vilt vrålande ut på kommandobryggan i bara mässingen.

Jag kan säga att odjuret i fråga blev tämligen förskräckt om det var av vrålet eller batongen

låter jag vara osagt men det gjorde helt om och försvann upp bland bergen.

Nu är det bara att hoppas att ingen av grannarna kunde beskåda mej i detta stenålderstillstånd.

Efteråt fick jag beröm av Hustrun för min insatts och hon trodde att det var helt uteslutet

att någon kunde ha beskådat batongen.

Ljudet i fråga kom från min egen telefon som var in ställd på väckning förra onsdagen.

Ha en fortsatt god morgon.