Denna helg hade vi bestämt att båtarna måste tas upp, det var ju hög tid och

som lök på laxen kom naturligtvis snön samma helg.

När vi vaknade på lördags morgonen var det minusgrader och alldeles vitt på marken,

det strilade ner blötsnö från en gråmulen himmel. Inget man längtade efter precis.

Men efter några timmar trängde solen igenom och fram på dagen blev det riktigt fint.

Tidigt på morgonen fick vi finbesök av en glasögonprydd fyrbent individ.

Vi hade köpt med oss en båtupptagningsvagn i form av en byggsatts. Var lite orolig ifall

den skulle vara krångligt att montera, men det gick riktigt bra.

Det var bara fästena till skärmarna som inte passade,

men vad fasen ska man ha skärmar till egentligen.

Det visade sej vara ett riktigt bra köp, traktorn orkade med lätthet dra upp båda småbåtarna.

Nu står de på land täckta och klara inför vintern.

På söndagen var det ”Utterns” tur, fick låna Larssons traktor som vanligt så det

gick galant. Men innan upptagningen var vi tvungna att ta en sista repa ut i havet

för i år, det var ju ett underbart soliga och fint vädret.

Det är ganska härligt att sitta i lä i ruffen och blicka ut på det blåa havet och de kala öarna.

Innan vi återvände till hemmet bjöd Hustrun på det kanske sista ”bryggkaffet” för i år.

Ha de, vi hörs.

I lördags kväll skulle jag gå ner till bastun för att tända en brasa inför kvällen.

Det var mörkt och regnet forsade ner. Frågade Hustrun om vi hade något paraply.

Det står nog ett i garderoben på verandan svarade hon.

Jo då längst inne i hörnet plockade jag fram ett stort och präktigt paraply

och ställde det vid ytterdörren. Hämtade min godispåse telefonen och kameran,

och stoppade allt i fickorna. Satte på mej stövlar och gick ut på kommandobryggan.

Skulle skynda mej att fälla upp paraplyet, men vad hade jag i handen,

jo ett långt skohorn.

Och idag när jag skulle läsa försökte jag kränga på mej hörselskydden på näsan.

Tänk så det kan bli. Är det dags att pensionera sej tro.

Ha de, vi hörs.

Det hade redan blivit mörkt när vi anlände till vårt paradis på fredagskvällen,

vi bar in packningen och jag tog sedan ficklampan för att titta till båtarna.

När jag gick över gräsmattan på framsidan såg jag något ljusgrönt på gräset.

Hustruns ”Foppatoffel” vad gör den här?

Aha, det är ju Räven som varit framme och hämtat den i korgen på ”Kommandobryggan”

för att leka lite. Lag tillbaka den när jag kom tillbaka från bryggan och kollade så alla

tofflor var kvar. Berättade för Hustrun när jag kom in att hennes toffel tydligen var en

rolig leksak för Räven.

På lördags morgonen var hustrun upp och passade på att kolla ut genom fönstret.

Malins ena toffel låg på berget och den andra på gräsmattan. Räven hade ånyo varit

framme. När hon sedan tittade upp mot lekstugan fick hon se den lille gynnaren.

Han hade något långsmalt i munnen som han kastade iväg och fångade igen.

Hon trodde först att det var barnbarnens leksaksorm han hade hittat

men den brukade vara mer stel, denna pryl var slapp och böjlig.

Efter att ha misslyckats med att ta ett kort på den lekfulle Räven blev han skrämd

av blixten och försvann till skogs.

När vi sedan kom ut och tittade såg vi vad det var han lekt med.

En död snok låg nedanför lekstugan.

Konstigt att han inte åt upp snoken sa jag.

Smakade förmodligen ”Huggorm” svarade Hustrun.

Efter frukost började dagens göromål. Hustrun krattade gamla äpplen från vildapeln

snyggade till i rabatterna plus den övriga omgivningen.

Själv ägnade jag mej åt trädgårdstraktorn som inte ville starta p.g.a utsliten

kuggkrans. Lätt fixat tänkte jag och började demonteringen av svänghjulet.

Nästa helg måste den vara igång för att ta dra upp småbåtarna.

Men detta var inte så enkelt som jag trodde. Efter någon timma med Hustrun som

ständig medhjälpare när det kniper fick vi ge upp. Svänghjulet satt som gjutet på axeln.

Men problem är ju uppfinningarnas moder, här gällde det att tänka till.

Plockade ihop allt, filade upp ett jack i plåten som satt över svänghjulet,

hämtade en stump av en flaggstångslina knöt en knut och fäste den i jacket,

lindade två varv runt svänghjulet och började dra.

På tredje rycket hoppade den igång och jag har nu en traktor med snörstart.

I skymningen värmdes bastun upp, och det blev ett efterlängtat och skönt bastubad.

Ett par avsvalkande dopp blev det också.

På söndagen blev det en tur i svampskogen, en mycket blöt sådan. Det hade blivit

stora sjöar i alla sänken på grund av det myckna regnet. Tre liter trattisar kunde bäras hem.

Ha de, vi hörs.

Nu har jag kommit hem efter en solig och fin helg hos Dir. Soos i Losjö.

I fredags när jag svängde ut på motorvägen började det stänka lite det blev mer och

mer mörka moln och straxt innan Gävle vräkte det ner, typiskt när man ska ut och fiska

tänkte jag, men ju närmare Söderhamn jag kom desto mer klarnade det upp och vid

framkomsten lyste en fin kvällssol.

Jag bjöds på en härlig ”Wirre” och efter lite snack serverades en mycket god middag.

Satt sedan och samspråkade till midnatt innan det var dags för bingen.

Efter en härlig sillunch på lördagen begav vi oss ut på en fisketur, solen sken och det

blåste en frisk nordlig vind. Hink och bärplockare fanns med i båten så först gjordes

ett strandhugg och på ca: 30 min hade vi fyllt hinken med röda fina lingon.

Sedan började fisket. Trodde efter någon timma att det skulle bli första helgen utan

fångst men se, det ryckte till i mitt spö det gick tungt förmodligen en trädgren,

men efter lite vevande dök det upp en liten Gädda. Helgen var alltså räddad.

Efter ytterligare någon timma ryckte det till igen och en Gädda på ca 2 kilo kunde

plockas upp. Kände mej ganska stolt över mina fiskar, i vanliga fall är det ju Miklos

som plockar upp de flesta och största. Ett sista varv gjordes med båten och då kunde

även värden  stoltsera med en fin Gädda, dock mycket mindre än undertecknads.

Frusna och väderbitna tog vi oss iland och promenerade upp till stugan.

Det tändes en stor brasa i öppna spisen där vi sedan satt och smuttade på varsin wirre,

berättade anekdoter och hade trevligt.

Nu är det som det brukar med att ha roligt, det kommer surt efter. Vid hemkomsten

skulle de där förbannade lingonen rensas. Hustrun och jag har nu suttit i över en timma

och rullat lingon på en handduk och jag tycker att det inte har minskat något i hinken,

och hur kul är det. Samtidigt har hon förmanat mej att vara noggrann i rensandet,

och vid ett flertal tillfällen påpekat att det inte brukar vara kottar i lingonsylt.

Ja ja ja.

Ha de, vi hörs.

I morgon eftermiddag är det dags att lämna Hustru och barn vind för våg och bege

sej upp på den årliga fiskehelgen i Losjö. Det ska bli riktigt skönt att byta bort en

massa jobb på landet mot att bara ta det lugnt och fiska.

Om jag inte minns fel så är det det åttonde året i rad som den ”lille Ungraren” och

undertecknad träffas för att snacka, fiska och dricka lite wiskey, kanske blir det en

och annan tall som får stryka på foten också när vi blivit riktigt i tagen.

Detta har ju faktiskt hänt förr.

I bilen ligger redan kastspö, draglåda och stövlar samt en hink med bärplockare

ifall man skulle stöta på lite lingon längs stränderna. Hustrun skulle nog

bli själaglad om hon fick rensa lite lingon och koka sylt i nästa vecka,

själv får jag väl ta hand om all fisk som man har släpar hem.

Ha de, vi hörs.

Nu har vi jobbat en vecka sedan hemkomsten från ”Mallis” och ramlat in i de gamla

vanliga rutinerna, klockan ringer alldeles för tidigt på morgonen, man irrar omkring

i ett medvetslöst tillstånd tills man öppnar ytterdörren och kommer ut i kylan.

Tanken har faktiskt slagit mej flera gånger att man borde ha stannat kvar och njutit av

den fina naturen och de underbart sköna och varma kvällarna några veckor till.

Ett minne att titta på.

I helgen var vi ut och tittade till vårt ”paradis” som vi inte har besökt på tre veckor.

Allt var som vanligt, det vill säga flera blomkrukor hade stjälpt och de förbannade rådjuren

hade knaprat på alla blommor. Änglatrumpeten hade blivit jättestor och de hade

kommit massor av nya knoppar. Så dags nu när de inte hinner att blomma ut.

När vi åkte ut i fredags hade vi Noel och Juni som passagerare och underhållare.

Jag tror nästan att lilla Juni höll låda hela vägen, förstår inte vad hon har fått

denna ”svada” ifrån, men roligt är de att lyssna på dem.

Noel åkte på en propp av syrran i veckan så gaddarna rök. Tjusig kille va?

En lättare lunch i solskenet.

Maria dök upp på lördag förmiddag. Mormor och hela gänget var ut i skogen och

plockade några liter ”trattisar” som delvis användes till middagen.

Barnen ville även åka lite båt så det var väl lika bra att ta en runda runt ön fast det blåste.

De satt ute medan vi åkte på yttersidan men när vi passerat Singöbron och kommit in i ”Askholmshålet” kom de in i ruffen. Jag började prata med dem men upptäckte snart

att det var lönlöst. Juni satt som en hösäck och halvsov medan Noel låg på britsen

bakom mej i samma tillstånd. Sjön suger tydligen.

Tillbaka till hemmahamnen.

Vår höstvecka då vi plockar undan alla möbler och blommor var ju förbrukad så det blev hårdkörning för att hinna ikapp, och jag får säga att vi hann med en hel del.

Alla möbler står nu i förrådet och de flesta blommor som skall övervintras står inomhus.

Hustrun gjorde en tapper insats och klippte allt gräs samt trimmade runt alla kanter.

Läkten som var kvar är uppspikad och Hustrun har rödmålat den sista biten av väggen.

Vi kände oss rätt nöjda när vi återvände hem kan jag säga.

En fika med drömtårta innan vi åkte hem.

Ha de, vi hörs.

Torsdag.

Hyrde bil igen och denna gång begav vi oss söder ut.

Kyrkogården i "Deia" en plats där gravarna kommer närmare himlen.

Port de Valdemossa en liten fiskehamn med en otrolig häftig serpentinväg

som slingrade sej ned för bergsluttningen.

Denna plats var nog den vakraste denna dag tycker jag, uttala namnet får ni göra själva.

Nu väntar landet med bastubad och dopp i Ålands Hav, skönt att slippa det kvalmiga Medelhavet.

Ha de, vi hörs.

Tisdag.

Ny promenad till den vänstra fyren vid inloppet.

Startklara.

Många fina hus passerades med fascinerande strandtomter.

Vem orkar hämta morgontidningen.

En bedårande utsikt från fyren.

En svalkande öl är aldrig fel efter en tvåtimmars promenad.

Tisdagen var även Fredriks födelsedag som firades på den fina restaurangen "AGAPANTO"

Med utsikt över Port de Soller.

Hipp, Hipp Hurra för Fredde, som äntligen fick sitt tomtebloss av Hovmästarinnan.

Sakta vi går genom stan, i den ljumma höst kvällen.

Onsdag.

Spårvagnen in till Soller.

Fantastiska eldragningar kunde beskådas.

Vinbutik.

Träffade även Lena, Perra, Karin och Staffan i stan.

Drinken på balkongen före middagen var ett stående inslag.

Även katten njuter av middagen.

Ha de, vi hörs.