Vilket uruselt väder det har varit under denna Julhelg. Har det inte blåst halv storm

så har det regnat. Våra promenader som vi räknade med att göra minst en gång per dag

för att få lite frisk luft och motion har alltså kommit på skam.

Det bästa vädret dessa mellandagar var som tur var i går när Sofia och barnen var här.

Vi var ute och åkte spark i långa backen och det gick med en ryslig hastighet,

åtminstone tyckte man det när man skulle styra detta vanskliga fordon.

Efter vårt åkande serverade Mormor varm choklad med bullar på trappan. 

Hela förmiddagen idag har bestått av ett strilande regn,

inte ens katten ville sätta sin fot utanför dörren.

Men den som väntar på något gott o.s.v innan skymningen hade det upphört och

vi skyndade oss att ta en promenad. Vad finner vi då, jo det är så förbannat halt

att vi fick pulsa i snövallen för att komma upp till stora vägen, visserligen var väl

detta en bra motionsform också men det kan ju vara någon måtta på det hela.

Väl hemma igen satte vi oss i vår veranda kurade skymning och smuttade på lite romglögg.

Ett litet tillägg.

Måste meddela att jag är en glad och nöjd man.

Till Jul lade Hustrun på en stor julduk på vårt köksbord för att få lite mera julstämning.

Hon har förmanat mej, ja nästan hotat att spiller jag på den stora duken skulle något

rysligt och hemskt hända mej.

Igår när vi fikade med Sofia och barnen så bar det sej inte bättre än att det var Hustrun

som stjälpte ut en stor kopp kaffe på den annars så rena duken.

Det blev stor kalabalik att lägga servetter över den bruna blöta fläcken.

I morse när vi åt frukost hade jag som vanligt bryggt en kanna gott kaffe.

Vi sitter och småpratar och vad gör människan då.

Jo ånyo stjälper hon ut sin kaffekopp men denna gång på sej själv, soffan och golvet.

Kan man vara annat än nöjd.

Ha de, vi hörs.

Vi kom ut till landet söndag före Jul, mycket snö så vi fick parkera bilen

på den övre infarten. Julafton ägnade vi till att skotta bort en tillfrusen plogvall

så bilen kunde parkeras lite närmare. Det blåste en kraftig ostlig vind så någon

promenad var det inte att tänka på. Vi och katten fick sitta inne och mysa

med tända ljus, dricka glögg och må bra.

På Juldagsmorgonen blev det väckning kl 04,30 åt en enklare frukost innan vi åkte iväg till

Julottan i Singö Kyrka. Vid närmare eftertanke erinrade jag mej att det var 32 år sedan

jag sist besökte en Julotta.

Då var det Farmor, Maria och jag som trotsade trötthet, snö och kyla för att bevittna

det hela, och efter ”Ottan” fick vi uppsöka provinsial Läkaren på orten då dottern

råkat få öroninflammation.

Men denna gång blev en mycket stämningsfull tillställning och inget öronbesvär,

kyrkan var upplyst med mängder av stearinljus, mycket körsång av lokala förmågor

och en trevlig präst som visade sej kunna delegera ut texter till vaktmästare

och övrig personal så han inte behövde läsa allt själv, alltså modernt och bra.

Annat var det förr i tiden då präststackarn fick stå och rabbla allt själv.

Efter ”Ottan” hade vi turen att stöta på kusin Annmari med make i folkvimlet,

blev hembjudna till dem på lite ”Kyrkfika” med mackor, gott och trevligt.

Lite senare på dagen blev det i alla fall en kortare promenad. Hade tänkt gå över bron

men p.g.a den hårda blåsten ändrades planerna och vi gick en sväng i

skogen där det var betydligt lugnare.

Annandagen blev också en innesittar dag, regnet strilade ner hela dagen så inte ens

katten ville ge sej ut. Själv blev jag ändå tvungen att förpassa mej ut och fylla på lite

fågelmat så våra stackars fåglar inte skulle gå svältdöden till mötes.

I dag på förmiddagen blev det bättre väder, regnet har upphört men fortfarande

plusgrader. Till lunch kom Sofia, Ella och Ville för att titta hur morfar och mormor

klarar sej här ute, och de kunde nog konstatera att vi har det gott.

I morgon hoppas jag det har frusit till så det blir ”stöttingsföre” i långa backen.

Ha de, vi hörs.

Ja ursäkta min kanske lite diffusa rubrik men på det här viset råkar det vara.

Vi firar som så många andra julafton på Julafton fast bara vart annat år,

och vartannat år firar vi inte Julafton på Julafton utan någon annan lämplig dag

i anslutning till Julafton. I år valdes alltså lördagen innan Julafton för att fira Julafton.

Detta beror på att även barnbarnens Farföräldrar ska få fira Julafton med sina barnbarn på

Julafton fast vart annat år precis som vi. Rättvist skall det ju vara.

Här kommer lite bilder från vår Jul.

Säcken är packad. 

Hustrun ordnar med bordsplaceringar.

Lite Glögg som välkomstdrink.

Julklappsutdelning.

Ville väntar på paket.   

I dag blev det en välbehövlig sovmorgon, men själv smög jag upp redan kl.9

för att färdigställa en enkel frukost som jag sedan kom in i sovrummet

och överraskade hustrun med.

På eftermiddagen begav vi oss ut till vårt ”vinterparadis” för rekreation och

laddning av batterierna. Vi möttes tyvärr av att blötsnö hade rasat ner från taket

och olämpligt nog hamnat framför ytterdörren, fryst till ett isblock som

fick huggas loss med en kraftig skyffel för att överhuvudtaget kunna öppna dörren.

I morgon skall det skottas upp så vi kan parkera bilen.

Vem sa nått om rekreation??

Ha de, vi hörs.

Har som vanligt varit ute och kollat på granar. Har faktiskt inhandlat ”kungsgran”

de senaste åren och var inne på detta igen men Hustrun som håller i pungen

tyckte att det var en onödig utgift eftersom vi knappast kommer att vara hemma

och kunna njuta av den. Jag var förbi och kollade hos ”Dansken”, men 600 ”bagis”

var lite väl mycket tyckte jag och försökte pruta, men det sprack.

Inte för att jag förstår ”danska” men av hans minspel förstod jag att det var kört.

Det blev att uppsöka ”Bauhaus” och kolla på deras utbud, och kan man tänka sej

nu när denna ”kungsgran” står på plats, är pyntad och klar ser den inte alls oäven ut.

Och priset 199 spänn kunde man inte heller klaga på, särskilt när man fick ett

tillgodo kvitto på hundra spänn som plåster på såren.

I år har vi även investerat i en ny julgransfot med en mycket genialisk konstruktion.

Tre snabba tryck på pedalen och granen sitter som gjuten, finns även en inbyggd

vattenmätare så man slipper bli blöt om fingrarna när man kollar vattennivån.

Hörde faktiskt att det till nästa år planeras en ny modell som snurrar

så man slipper dansa kring fanskapet.

Lördagen ägnade Hustrun åt att pynta, hon hade krängt på sej sina ”musbyxor”

som hon så skämtsamt sa, så när jag kom hem fick jag kontra med att dra på mej

mina ”ballebrallor” och hjälpa till.

På söndagen var vi på den årliga julkonserten,  Alma och Wilda åkte med morfar

och mormor för att lyssna på mamma som var med i kören.

På hemvägen frågade mormor om flickorna var trötta,

inte jag ropade Alma, sedan somnade hon.

Ha de, vi hörs.

Upptäckte för några år sedan att det fanns toalettlock av ”softtyp”, det vill säga

sådana som är dämpade och inte smäller igen om man råkar tappa det.

Vi investerade i ett sådant, billigt var det minsann inte ca: 6-700 bagis.

Det första problemet som dök upp var att man blev van att bara släppa locket,

så när man var på någon annan toa glömde man bort sej och resultatet blev en jädrans

smäll när locket dansade ner på porslinet.

Det andra problemet uppstod efter något år när undertecknad satt i godan ro och just

avverkat tvåan och i färd med att inledde den naturliga torknings proceduren.

Nu vet inte jag om man är ovanligt klumpig eller beter sej annorlunda mot andra människor

i samma situation, men resultatet blev att när jag lutade överkroppen något till vänster

hördes en knäpp, orsaken till ljudet var att ändringen brast under mej,

gick av på mitten helt enkelt. Har aldrig hört talas om något liknande.

Det var bara att smyga iväg och inhandla ett nytt lock.

Nu har vi haft det andra locket i ungefär ett år och vid hemkomsten i dag 

uppsökte jag ovannämnda utrymme för ett liknande ärende.

Vad händer. Jo den förbannade ändringen spricker ånyo sönder.

Vad är det för skit de säljer, ska inte en toasits hålla för en någotsånär välbyggd herre,

skulle inte säga något om man vägde 200 pannor, men nu visar ju vågen bara på 85kg.

Eller är det jag som beter mej på ett oaktsamt och vårdslöst sätt vid ovannämnda besök,

eller finns det någon kurs i "ett naturligt beteendemönster vid toalettbesök”. 

Nej nu blir det nog ett vanligt lock av trä eller plast som pallar för ett arsle som mitt.

Ha de, vi hörs.

Ja då har man sin lediga dag igen, och så här före Jul så får man väl försöka att dra sitt

strå till stacken och göra lite nytta. Jag gick upp vid niotiden och åt en god frukost,

och det är ju nyttigt. Sedan blev det att tvätta bilen och ställa in den i garaget för

torkning så den är klar att skitas ner igen på eftermiddagen.

I och med att jag är ganska förtjust i bakning rörde jag ihop en deg till Julbröd

så kallad ”filmjölkslimpa”. Ett mycket gott bröd om man inte misslyckas förstås.

Under själva bakningens gång insåg jag helt plötsligt att nöjet med att baka är nog

att  se på när andra utför konststycket. Det blev fruktansvärt svårt att röra ihop degen,

jag provade först med en slev men det slutade med att hela degen fastnade i sleven.

Försökte sedan med fingrarna, med ännu sämre resultat. Kom sedan på den utsökta iden

att använda degkrokarna och elvispen vilket utmynnade i en utmärkt konsistens.

Brödet är nu taget ur ugnen och fan vet om det inte lyckades, det luktar i alla fall gott.

Ser faktiskt mera ut som en mjölnare än bagare.

Nästa projekt blev att tömma vitrinskåpet på alla glasprylar och torka av hyllor

och glas så det är fint till Jul. En åtgärd som jag tror att Hustrun har varit lite orolig för,

p.g.a mina talanger när det gäller att tappa och stöta i saker och ting.

Men det hela utmynnade i ett skinande blankt skåp och alla

prydnadssaker och glas verkar helt intakta.

I går fick jag för mej att demontera vår kökslampa för putsning av alla 74 delar.

Vi hjälptes åt och lampan blev blank och fin. Idag återstod då själva monteringen,

en inte alltför rolig uppgift med tanke på att vissa små gängor är av ålderdom utslitna

och måste lindas med ett tunt lager lin för att ta gäng. Ett riktigt piller jobb som inte

tillhör mina favoritsysselsättningar precis.

Men även detta gick bra och lampan hänger nu på sin plats och glänser som guld.

Nu är det bara att vänta på att Hustrun skall komma hem, hon har ju match i kväll

så det kan bli tämligen sent ifall de nu kommer på iden att fira segern, eller bara

dricka gravöl efter matchen.

Ha de, vi hörs.

Söndagspromenad vid Norrviken i ett strålande vacker väder.

Ha de.

Årets stugby klar för leverans till barnbarnen.

Ha de.