I morse när jag vaknade var marken täckt med snö tempen låg straxt

över nollan det var mulet och grått. Vid tiotiden sprack det upp och solen

blev synlig mer och mer. På eftermiddagen har det varit ett strålande väder,

all snö är borta och det har varit varmt och skönt, med andra ord en alldeles

förträfflig dag.

Själv har jag tillbringat dagen mad att införskaffa gips och golvspån,

när detta var hemforslat fortsatte byggandet men kände mej tvungen att

förpassa mej ut ibland för att kunna njuta av vårsolen.

Det växer så det knakar i Hustruns rabatter, vår ena kejsarkrona har helt

plötsligt vuxit en dm på några dagar.

Efter middagen begav jag mej ner till vår brygga för att lyssna på sjöfåglarnas

kvällskonsert. Håll till godo.

Ha de, vi hörs.

                    GRATTIS WILDA

                    PÅ 9-ÅRSDAGEN.

På förmiddagen var det faktiskt uppehåll och jag passade på att hämta

min motorsåg som varit på översyn. Samtidigt besökte jag även min

vän ”Frittzi” för att göda han med wienerbröd, har hört rykten om att han

börjar bli mager som en jakthund och som medmänniska och vän måste

man ju sätta ner foten och hjälpa stackaren att uppnå en försvarlig matchvikt.

Vid hemkomsten lossade jag lite plank som jag hade med mej ut i går

kväll och under tiden började det regna så smått.

Har nu rumsterat om på undervåningen med det nya sovrummet, monterat

upp en bjälke som fattades skruvat fast ”OSB” på väggen mot förrådet samt

isolerat densamme.

När Hustrun ringde vid halv fem tittade jag ut och till min förvåning var det

alldeles vitt på marken. Ja ha, nu är väl påsken i farozonen också, men det

är väl för mycket begärt att få uppleva två fina påskar på raken antar jag.

Nu pratade dom som släpper väder på tv om att det skulle bli bättre i morgon

och på onsdag, då tänkte jag införskaffa några skivor gips samt golvspån

så inte bygget stannar upp i onödan.

Ha de, vi hörs.

Gårdagen började med ilska och besvikelse.

I förra veckan fick jag ett sms att min ring var klar för avhämtning

på ”Guldfynd” i Centrum. Glad i hågen åkte jag ner för att ånyo kunna

sätta ringen på mitt finger. Jag hade samtidigt lämnat in Hustruns

förlovningsring som hon inte använder och detta guld skulle enligt

överenskommelsen smältas samman med min ring till ursprungligt

skick, och profilen med fasade kanter kunde de se på Hustruns ring.

När expediten plockade fram ringen såg jag direkt att något var fel.

Ringen var visserligen lagad graverad och putsad men den var lika

tunn som förut. När jag frågade varför de inte hade lagt på guldet

och gjort den tjockare tittade hon på datorn och meddelade att det inte

stod något om detta. Visade då upp ett kvitto på Hustruns ring och

påpekade att denna skulle användas för reparationen och undrade

samtidigt var den fanns, men det hade hon ingen aning om.

Nu fick hon tillbaka ringen och skulle efterforska om Hustruns

ring fanns kvar så de kunde se profilen på denna.

Försökte även att rita av profilen i genomskärning för att visa henne

men av detta verkade hon fatta noll.

Kan meddela att jag kokade av ilska när jag gick därifrån.

Eftermiddagen blev ett kaos.

Jag hade plockat fram högtrycken på terrassen, kopplat vattenslangen

till badrumskranen satt på elen, tvätten kunde börja.

Spolade av trall och betongen på blomlådan och när detta var klart efter

en halvtimma stängde jag av tvätten. Samtidigt hörde jag att min telefon ringde

i vardagsrummet. När jag kom in hörde jag även ett väsande ljud från badrummet.

Med onda aningar i huvudet sprang jag först mot badrummet men redan i hallen

utanför kände jag att mina strumpor blev blöta.

När jag kom in i badrummet möttes jag av en vattenkaskad mitt i ansiktet.

En förskruvning till slangen hade gett vika för trycket och nu var den torra

tvätten som hängde över badkaret åter genomsur, badrumsmattorna som jag

så omsorgsfullt lagt åt sidan var blöta, toalett, skåp, hallmatta allt var dränkt.

När jag åter kom ut i vardagsrummet med blöta kläder och strumpor hade

telefonen tystnat. Det visade sej vara min äldsta dotter som hade räddat mej

från än ännu större katastrof.

Resten av eftermiddagen ägnades till sanering, en gummiraka fick användas

för att få undan vattnet från golvet, tvätten fick vridas ur för hand och

samtliga mattor hängas upp för torkning, så när Hustrun kom hem var allt

ganska normalt förutom avsaknaden av mattor på golven förstås.

Ha de, vi hörs.

Fyra dagar går fort och Hustrun sitter åter på Riddarholmen och knegar.

Vi hade tänkt att återvända nu på morgonen men efter en kortare

konferens i går eftermiddag bestämde vi oss för att packa ihop och

resa hem redan på måndagskvällen. Hustrun får sova några minuter

till och detta gäller ju även mej själv, fast där handlar det om timmar.

Vädret har inte varit det optimala dessa dagar, det har blåst kraftfulla vindar

och vårvärmen har lyst med sin frånvaro tillsammans med solen.

Ändå har vi varit ute och jobbat en hel del, tagit promenader och haft det skönt.

I söndags morse tittade solen faktiskt fram tidigt på morgonen men ångrade sej

tydligen för när vi kom upp var den borta igen.

I går åkte vi in till vår närmaste stad Norrtälje för att strosa omkring, handla

lite prylar samt besöka ett mysigt café i gammal stil som jag gillar.

Ett av caférummen användes tydligen som omklädningsrum av personalen.

På vägen in till Norrtälje lämnade jag in min såg för en service och hoppas

nu på att de kan fixa till den så den funkar igen. När vi kom hem letade jag

fram min Fars gamla klenod en motorsåg som inte har varit i bruk på över trettio år.

Fjädern till startsnöret funkade tydligen inte för snöret var virat runt maskinen,

men efter att ha spänt fjädern tankade jag sågen fyllde på kedjeolja och började

rycka igång den. Efter 7-8 ryck hostade den till och efter ytterligare några

drag sprang den igång och visade sej vara helt förträfflig.

Har nu börjat kapa upp ekstammen så den också kan forslas till tippen.

Nu väntar lite arbete här hemma b.l.a skall terrassen spolas av med högtrycken,

jag skall även hämta ut min vigselring som varit på reparation.

Här är det inte äktenskapet som behöver repareras utan snarare ringarna som av

ålder blivit utnötta. Min ring var knappt en millimeter tjock och fick klippas

av för att kunna lämna de ifrån mej.

I dag när Hustrun kommer hem träffar hon förhoppningsvis en gift man igen.

Ha de, vi hörs.

I går var vi ner till Älmsta för att handla lite småprylar som vi glömt

och Hustrun passade även på att titta lite i en prylbutik. Helt plötsligt

kom vi på att klockan var elva, vi famlade oss ut ur affären för att

titta på den omtalade solförmörkelsen, men det var mulet och kunde

nog inte bli mer mörkt än det var. Vi såg dock ett blekt ljus genom

molnen och kunde med lite fantasi konstatera att skenet var lite mörkare

på den sidan.

När vi kom hem drog vi igång motorsågen, en gammal rutten ek skulle

få vika hädan då den bara skräpade ner och var tämligen ful.

Vi har pratat om att fälla den i många år men nu var alltså ögonblicket

inne för att göra slag i saken. Först fick vi såga av några grova grenar

så tyngdpunkten skulle bli åt rätt håll sedan var det bara att sätta igång.

Det var en grov rackare ca: 40 cm i diameter och det blev ett jädrans nötande

innan den föll. Hustrun ville även att vi skulle toppa en gran på andra sidan

vägen innan den blev för hög. Skicklig som jag är med motorsågen fällde

jag eken så den toppade granen på resan ner till moder jord.

Det var en stolt skogsarbetare som poserade för kameran efter stordådet.

Den toppade granen syns till höger på bilden.

I dag blev det en färd till tippen med de grövsta grenarna och vid hemkomsten

skulle stammen kapas upp för att gå samma öde tillmötes.

Döm om min förvåning när jag skulle starta sågen, den var näst intill död.

Gick några sekunder på choken för att sedan stillsamt slockna.

Nu blir det att konsultera Älmsta Trädgårdsmaskiner för en service på sågen

så man kan kapa upp resterande trädstam.

Det blev även en promenad på dryga timman för att få lite luft. Och det fick vi,

kall luft för det blåste isande kallt på vissa platser, dock var det lä vid gamla

Ångbåtsbryggan då vinden var nordlig.

Vid hemkomsten krattade Hustrun gräsmattan på baksidan jag kärrade bort

gräset och därefter spacklade Hustrun väggen jag satte upp i veckan medan

jag själv monterade resterande balkskor i bjälklaget.

Nu hoppas vi på lite varmare klimat på vår breddgrad när vårdagjämningen

har passerat och våren står för dörren.

Ha de, vi hörs.

Nu har halva veckan gått och vädret har varit fantastiskt, särskilt

i dag då det har känts riktigt varmt ute, förmodligen för att

vinden har avtagit.

Förmiddagen ägnades till en resa ner till Älmsta för att införskaffa

långa skruv till två eldosor i det nya rummet. Passade även på

att göra ett nytt besök hos min kompis ”Fritzi” var nämligen dit i

måndags med två wienerbröd och tänkte få lite fika men vederbörande

var inte hemma. I dag gick det betydligt bättre jag fick mitt kaffe och han

fick wienerbröd, satt och snackade en stund om våra projekt innan

det var dags att återvända.

På hemvägen inköptes två gipsskivor som nu efter mycket möda är uppsatta,

den sista jag satte upp var besvärligast då det skulle vara hål för både eluttag,

ventilation och fönster, och inte blev det bra heller.

Men det är väl som ordspråket säger, ”En dålig snickare kräver en bra målare”

och målaren i detta fall är ju Hustrun.

När gipsningen var klar blev det en promenad i det sköna vädret, solen

höll på att gå ner men det var ändå en behaglig temperatur.

I morgon kommer lilla Hustrun och skall tillbringa hela fyra dagar

tillsammans med undertecknad, skall bli trevligt men lite sällskap

som omväxling.

Ha de, vi hörs.

Efter ytterligare en solig dag har jag nu kommit in för att brassa

lite käk. Solen är nu på nedgång och det mesta av tomten ligger i skugga.

I går transporterade jag lila Hustrun in till ”Nortan” för vidare transport

till Riddarholmen där hon skall tillbringa fyra arbetsdagar för att sedan

återvända till vårt paradis. Jag tror hon ser fram emot detta ty både

fredag och måndag är ämnade som semester.

Det blev en tidig morgon, men vad gör väl det när man kan beskåda

denna syn.

I dag var det en lika fin soluppgång, frosten låg vit på gräsmattor och

brygga men efter bara några timmar var den borta.

Vid niotiden tog jag en promenad ner till Västergården för att få lite

ombyte i tillvaron. När jag kom tillbaka glittrade solen så underbart i

vattnet utanför vår brygga men jag fick förpassa mej inomhus för

att fortsätta med mitt byggande.

Ha de, vi hörs.