Den senaste veckan har det varit ett underbart vårväder, mycket sol och

näst intill vindstilla för ovanlighetens skull.

För drygt en vecka sedan var det premiär för en sill lunch ute i det fria tillsammans

med svåger och svägerska, med klarblå himmel och solsken.

Vi har även passat på att spola av alla altaner i det fina vädret och Hustrun har planterat om  samtliga sina övervintrade växter som nu skall placeras ut när

värmen kommer.

Vi har tagit en promenad varje dag på ca 3km och sett hur trädens knoppar blivit

större och större, och blommorna på tomten verkar hänga med i samma takt.

Hustrun har dessutom börjat klippa gräsmattorna som börjar skjuta i höjden

på allvar, så här är det liv och rörelse kan man säga.

Vinrankan som Hustrun köpte förr förra hösten växer så det knakar.

Vi har räknat till ett tjugotal små druvklasar som är på gång och fortsätter det så

här lär vi få trampa druvor i sommar med förhoppningsvis rena fötter som följd.

Det har också upptäckts att flera Rådjur på ön inte mår så bra. Ett fick avlivas i

trädgården på en gård på ön då den hade en massa knölar på kroppen.

Ett annat har hittats död på en åker utanför min kusin Karls stuga och ett tredje

hittades död på en villatomt. Nu har det sista Rådjuret fraktats till Veterinär i

Uppsala för undersökning så får vi väl höra vad det är för farsot som härjar här.

Efter bara tre fyra dagar var Rådjuret på åkern nästa bota, endast en bit av huvudet och ryggraden hade lämnats kvar då Havsörnar och andra djur fått sej ett skrovmål.

Själv har jag impregnerat altanen utanför brygghuset som inte blivit gjort på ett

par år. Ett vansinnigt plågeri för rygg och knän, men nöden är ju uppfinningarnas

moder heter det ju, så det var bara att sätta sej och tänka.

Vi har nu införskaffat en spruta som jag har testat och kanske den funkar, det går

absolut enklare och snabbare att impregnera altanerna med denna pryl och knän

och rygg mår mycket bättre.

Ha de, vi hörs.

På dagens promenad kunde vi konstatera att våren är nog på väg även

på vår paradisö. Sälgen börjar få gröna blad trotts den iskalla nordanvinden

som har härjat över Roslagen en längre tid.

Blåsipporna har ju kommit i ett stort antal men vitsipporna ser man bara på

några fåtal ställen ännu. Några gullvivor har vi på vår tomt och vi har även sett

några nunneört här och där, så det vi väntar på är väl lite värme.

Vår stenläggning är nu klar och detta känns väldigt skönt, för fy fasen vad det

har varit jobbigt, hade vi vetat hur mycket sten det var i backen hade nog

grusgången fått vara kvar.

I går trotsade vi karantänen vistelsen igen och begav oss ut på en liten tur

tillsammans med makarna Ek. Vi åkte upp till Öregrund och tog färjan över till

Gräsö. En fantastisk ö i den Uppländska arkipelagen. Vi åkte upp till Örskärsudde

där vi intog vårt medhavda kaffe på en liten klippa. Därefter färdades vi till den

södra delen för att beskåda en mängd fina hus och gårdar.

När vi kom tillbaka till Öregrund besökte vi en restaurang och åt en utsökt middag.

Vi var nästan ensamma i lokalen så det kändes ganska tryggt ändå, trotts att gamlingar som vi skall hålla oss hemma och inte visa oss för allmänheten.

Ha de, vi hörs.

Nu har det gått en tid igen sedan jag senast skrev på bloggen, tiden

bara rusar iväg när man har roligt, sägs det ju, men frågan är om det har

varit så himla kul. Påsken har passerat utan att våra kära har varit på plats

så den rätta Påsk stämningen har inte velat infinna sej.

Men som tur var finns ju internet. Eddie skickade en länk till min kära Hustru

som hon installerade på vår platta och vips kunde vi se alla barn med deras familjer.

Det var ju i alla fall ett hyggligt alternativ när vi inte kunde krama om dem.

Annars har det varit som vanligt här på kobben, fågelmaten har ännu inte tagit slut

så småfåglarna och ekorren är här och mumsar i sej solrosfrö hela dagarna.

Det är talgoxar, blåmesar, bofinkar, nötväcka, domherrar och en massa steglits som är framme. Hustrun räknade faktiskt till tolv steglitsar i morse.

Tyvärr har vi inte sett några sädesärlor ännu, men de har väl inställt flygningarna som

de flesta andra flygbolagen gjort.

Vi är nu klara med vår stenläggning, det har varit ett helsikes slit kan jag säga.

Hustrun har jobbat stenhårt, (ursäkta vitsen) med denna marksten och själv har jag

kapat stenar så mitt annars så böljande hår har känts som stålull.

Nu återstår en liten rabatt som vi ämnar färdigställa i veckan.

I dag har det varit en lugn dag, vaknade först vid niosnåret, åt en god frukost innan

vi begav oss ut på en promenad med svåger och svägerska på vår vackra ö.

Det har varit kraftiga vindar några dagar och detta skall nog fortsätta ett par dagar till

vad jag kan förstå av våra metrologer. Tyvärr har värmen inte infunnit sej men det

verkar i alla fall bli mera soligt i slutet av veckan.

Ha de, vi hörs.

Nu har vi med gemensamma krafter börjat bearbeta tomten på allvar.

Det första vi tog tag i var att ta bort grusgången då de små stenarna hade

en viss benägenhet att hamna på gräsmattan. På vintrarna när man skottade

skyfflade man upp en hel del i gräset och på somrarna när barnbarnen leker

dansar det upp en och annan sten också så Hustrun tyckte att det var dags att

göra något åt saken.

Vi började förra måndagen med att ta bort gruset, en ganska snabb och lätt

uppgift. Sedan var det bara att gräva bort ett par dm och fylla på med fin

bergskross, vibbra och väga av innan stenen kunde läggas.

Hej å hå säger jag bara. Det var så hårt packat så man trodde att spaden slog i

berget när man försökte gräva. Anledningen är att det har varit en bilväg där

under många år.

Jag fick ta fram min bilmaskin och bila ner i marken sedan har Hustrun lastat

skottkärran för att tippa bort skiten. Efter ca: 45-50 kärror var massorna borta,

Hustrun helt färdig och jag darrhänt så in i h-vete.

Men det visade sej att det bara var början. Det som kom fram under ytan var några

riktigt stora stenar samt några bergsklackar. Dessa fick vi borra och spräcka

med stenkilar, ingen lätt uppgift men vi lyckades även med detta.

Efter ungefär fem dagar var vi klara och kunde fylla på med krossen.

Denna vecka har vi inte jobbat varje dag, i tisdags var jag på magnetröntgen

I Norrtälje och blev inskjutsad i en maskin med öronproppar och hörselkåpor

som de sa var musik i, men på grund av allt smällande och brölande hörde man

inte så mycket av musiken tyvärr.

Myndigheterna har ju nu proklamerat att inga barn får besöka sina gamla föräldrar

därför gjorde vi i går en rockad och besökte ett av våra barn istället.

Anledningen till detta besök var att vår bil skulle få en dragkrok och i väntan

på den tog vi en fika utomhus hos Malin. Inte så stor skada skedd tror vi.

Nu har stenen äntligen blivit lagd, så första etappen är så gott som klar.

Det var ett jädrans kapande och framförallt dammande när jag skulle

förse ”plattläggaren” alltså Hustrun i detta fall med sten.

Om någon skulle undra så är det för dammet som skyddsutrustningen

används, alltså inte för något virus.

Ha de, vi hörs.