Nu verkar det som de flesta semesterfirare har lämnat paradisön med omnejd,

det märks inte minst på båttrafiken som passerar förbi vår brygga.

I lördags var det en jämn ström med båtar som puttrade förbi men så i söndags

blev det klart mindre, ett tecken på att sommargästerna har återgått till

sina jobb.

I år har man även sett en hel del små båtar med vanliga aktersnurror

som har passerat med glada familjer som skall ut till någon kobbe för att bada

och sola, precis som när våra egna barn var små på 80-talet och vi åkte iväg till

någon badvik i havet.

Det har också märkts på restaurangerna i Grisslehamn som nu börjar minska ner

på öppethållandet och som fr.o.m nästa vecka bara har öppet på helgerna.

Den stora skillnaden i år har varit att allt fler verkar ha mycket lite båtvett då

de med ca: 15 – 20 knops fart har forsat igenom brohålet. Vi som bor här på

udden har många gånger suttit med hjärtat i halsgropen och hoppats på att de

inte ska möta någon kanotist eller simmare, som det har varit rikligt av denna sommar.

Förra veckan besökte vi restaurang Ångbåtsbryggan tillsammans med svåger

och svägerska. Vi färdades naturligtvis med båt i den vackra sommarkvällen.

Av maten hade i alla fall jag mer att önska, åt en Gösfile som kunde varit

bättre tillagad.

I lördags bestämdes det att det skulle serveras sill till lunch på vår brygga.

Själv fick jag till uppgift att plocka upp en kastrull färskpotatis ur vår odlingslåda.

Det är avlånga potatisar som heter ”Amadine” och är mycket goda.

När jag plockat några stycken upptäckte jag att en potatis var näst intill rund och

ganska ljus i skalet, tänkte bara att det hade kommit med en annan sort när

vi satte dem i våras. Men när jag skulle lägga den i kastrullen klirrade det till

och när jag tittade lite närmare var det ett stort fågelägg, förmodligen från någon

sjöfågel. Det är nog en Räv eller Mård som stulit det från något bo och grävt ner det

för att äta det lite senare när hungern blir påträngande.

Vår lunch blev lyckad i solskenet på bryggan så vi bestämde att även årets Kräftor

skulle förtäras på samma plats.

Jocke och jag fick i söndags till uppgift att tillverka en smörgåstårta, vilket vi gjorde

med bravur, måste jag tillägga. Av utseendet kanske man hade lite mer att önska

men smaken var bedårande.

Och vi har naturligtvis fiskat igen, måndagens fångst blev tio fina Abborrar.

Nu har vi säkert ett 50-tal filéer liggande i frysen för att avnjutas i vinter.

På eftermiddagen tog Hustrun och jag en liten båttur med el-snurran igen och denna gång åkte vi runt Kolskäret. På 80 – talet kunde man köra med motor igenom bron

men nu var det så igenväxt att vi fick hissa snurran och staka oss genom vassen,

men igenom kom vi och kunde beskåda alla fina tomter kring stränderna.

När vi sedan kom tillbaka hade vi fått gäster, fyra stycken ”Vitkindade Gäss” var på väg att traska upp på gräsmattan, men vände när vi körde in till bryggan.

Ha de, vi hörs.