Först och främst vill jag önska er alla en God fortsättning på det gamla året,

och med en förhoppning om att nästa år skall bli bättre.

Detta onådens år 2020 har ju inte varit så roligt med allt skit som farsoten

dragit med sej. Man har ju inte kunnat umgås med sina vänner som man gjort

sedan urminnes tider och det har varit ett jädrans hallå om man ska ha munskydd

eller inte. Nu bor vi ju i ett fritt land så känner man sej trygg med att ha ett sådant

på sej så blir man ju inte straffad för det. Själva har vi en förpackning liggande i bilen

som vi vid behov kan kränga på oss i ifall så önskas.

Och inte nog med att man inte kan träffa folk, nu har man gått upp i vikt också

tack vare detta elände. Som till exempel all Julmat man har fått proppa i sej själv

när man inte haft några andra att dela med.

Men igår gjorde vi en liten fräckis och förpassade oss in till Väsby för att träffa

några barn och barnbarn.

Här ute på kobben hade vi fått minimalt med snö, men till vår förvåning var det

ett riktigt vinterväglag på vissa ställen och plogvallar på flera dm.

Det hade arrangerats julklappsutdelning hos Malin och Jocke, Utomhus i snö och kyla.

Vi drack glögg, grillade korv och fikade. En mycket trevlig stund förutom att man höll på att förfrysa det berömda akterpartiet.

Men som sagt, det var roligt att få träffa delar av vår avkomma så det var värt varenda liten frostskada.

Annars har vi tagit det ganska lugnt i helgen. På Julaftonen packade vi en ränsel

och vandrade iväg, gjorde ett stopp vid Blåsagårdshamnen för en fikastund innan

vi fortsatte runt Norrgården passerade Östergården för att sedan pusta ut med

en mugg glögg framför brasan, en sträcka på dryga 5 km.

Nu har vi suttit och planerat lite för kommande projekt som förhoppningsvis

kan startas till våren. Fortsättning följer.

Ha de, vi hörs.

Det är lördagskväll och vi har suttit och kurat skymning, blickat ut över strömmen

och på det gråa molntäcke som legat över Paradisön hela december månad.

Våra solcellslampor har varit släckta en längre tid men som kompensation

har lamporna med skymningsrelä lyst hela dagarna, så det är ju bra att de

hjälper varandra att lysa upp i höstmörkret.

Den andra advent tog vi in vår gran som vi köpte på Bauhaus, dekorerade den med

röda kulor och belysning. Fyllde foten med vatten och kunde sedan beskåda en

riktigt ”Disneygran”, tät och jämn i formen. Vår utomhusgran som vi fick hugga på

min kusins mark, hade vi monterat i parasollfoten på vår uteplats.

Ljusnätet som vi hade förra året hade försvunnit så vi köpte en el-slinga istället.

Vis av alla korta slingor vi köpt genom åren förstod vi att här behövdes det en lite

längre slinga. Det blev en på 38 m, och kan man tänka sej, den blev helt perfekt.

Efter tio dagar hade vår innegran tagit sej själv av daga. Den var så torr att det var risk för självantändning, och barren rasade så det smattrade på golvet.

På granens etikett stod det att det var en Rödgran vilket man nu tydligt kunde se, fast

jag själv hade mina misstankar om att vi fått tag på en Kinesisk nakengran.

Nu fick vi fått lov att hugga en ny gran på kusinens mark, en riktig Roslagsgran från

Paradisön, självhuggen och uppsatt med belysning och röda kulor.

Och kan ni tänka er, den barrar inte, ännu.

Ha de, vi hörs.

Nu har vi kommit till den tid på året som gör att min förut så mörka kalufs

blir allt gråare och gråare, och detta på grund av dessa förbannade julbelysningar.

I år var det den andra gången under hela min livstid som alla lampor fungerade

som de skulle, så varför klaga kanske ni tänker.

Men i går skulle min kära Hustru städa på övervåningen och när hon dammade av

vårt element under köksfönstret råkade hon trampa på sladdjäveln som jag hade

hängt lite slarvigt ner till kontakten varpå den förbannade adventljusstaken kantrar

och lägger sej midskepps över köksbordet med en smäll. 

Och vipps har vi en stake som har spottar istället för små glödande ljus.

I dag var vi till Clas Olle och köpte nya lampor. Lamporna till en sjuarmad stake,

som jag genom åren har lärt mej att köpa, var naturligtvis slut, men de hade lampor

som passade till armaturer från 4 – 26 lampor, så de måste ju passa tänkte jag.

Vad tror ni hände, hela staken var svart som natta, inte en enda lampa kunde pressa fram den minsta lilla ljusglimt. Fick skruva bort alla lampor igen och sätta i de gamla

spottarna och det lös utav bara f—n. Jag mätte upp alla lampor och kollade och alla

var hela men, funkade inte.

Åkte ner till ICA för att skaffa nya och när jag kom hem var det dags igen att prova.

Det visade sej att dessa inte heller lös fast de var hela. Nu fick jag börja att blanda de gamla och nya, ibland var de några som lyste starkt och några som lyste svagt,

och så kan man ju inte ha det. Men när jag blandat och bytt några gånger lyckades

jag få en stake som lyste drägligt, inte perfekt men acceptabelt.

Nu får vi hoppas på att Julen infinner sej så snart som möjligt medans lamporna lyser, sedan skall skiten på tippen så får vi köpa nya till nästa år.

Ps. Dammtrasorna ska jag gömma undan till trettonhelgen.

Ha de, vi hörs.