Dagen till ära har jag nu bytt plats för mitt skrivande och har förflyttat mej från

vårt lilla kontorskomplex under trappen på undervåningen, till vårt köksbord på övervåningen. Ett mycket smart drag tycker jag själv då jag samtidigt kan titta ut

på en vacker stilla kväll då vattnet ligger som en spegel, samtidigt som jag kan

kolla till kaminen och lyssna på 60 – 70 tals musik. Och inom räckhåll står faktiskt

ett glas vin som jag kan smutta på ibland, en helt ok tillvaro.

Efter några regniga dagar har det nu på eftermiddagen spruckit upp så solen har

visat sej och börjat torka upp på våra gräsmattor.

Förra fredagen var det fest på paradisön då lilla Hustrun råkade bli ett år yngre,

vet i fasen hur det går till, men så var det faktiskt enligt henne själv.

Sofia och Jocke hade kommit ut redan på torsdagen och Malin och barnen kom

på fredags kvällen. Det blev middag och så småningom en valborgsmässoeld

på kvällen.

På lördagskvällen blev det ett skönt bastubad med dopp i ett kylslaget Ålandshav.

Söndagen ägnades till sömnad då Sofia skulle sätta upp draperier på sin övervåning.

Hela ensemblen var samlad för att kolla att vinklar och mått blev rätt så Hustrun

kunde fålla upp tyget, men detta sket sej kan jag säga. Hustrun fick sprätta upp allt. Alltså som ordspråket säger. Gör om gör rätt.

I veckan lyckades Ip-only att borra sej under vägen vid bergtaget och i dag fick vi ett

sms att de räknade med att vår fiber kunde tas i bruk i juni månad.

Kan man tro på detta, undrar man då.

I tisdags följde jag med min kusin med make samt en skogvaktare som skulle kolla

alla träd som var angripna av ”Granbarksborrar”. Det blev en intressant vandring

då hon berättade om dessa marodörers beteenden. Det visade sej att de inte hade gjort så mycket skada på skogen som de trott, och det var ju skönt att höra.

I veckan fick vi även hem ett litet stekbord som Hustrun beställt på nätet.

Vi hade kollat in måtten gemensamt och tyckte inte att det skulle vara för stort.

I dag monterade vi skiten och det visade sej att det var ju som ett upp och ner vänt

parasoll. Suck! Vi kan nu brassa käk till ett helt regemente.

I nästa vecka får vi äntligen ett kärt besök av vår äldsta dotter med familj som vi inte

träffat på åtta månader. Hoppas nu bara att alla förblir friska.-

Ha de, vi hörs.