Ja nu har nog hösten kommit på allvar, det blir lägre temperatur både dag och natt,

solen går ner före kl: 19 men ännu har det inte krupit under nollan på nätterna och

det får man väl vara tacksam för. Blommorna står sej ännu och Hustrun brukar plocka

in en liten bukett då och då för att pryda vårt köksbord.

Men vi hade i alla fall några fina dagar i förra veckan då solen lyste från en

klarblå himmel. Den sista bryggfrukosten hade vi den 9 sep. då det var en bedårande

vacker och varm morgon.

Detta plan kom från New york med destination Dubai.

Lustigt att de skulle ta vägen förbi oss.

Regn har vi inte fått på ett tag så det är ganska torrt i skog och mark och mycket av

trattisarna vi har hittat har varit torra. Men vatten har vi fått ändå.

En kväll när Hustrun gick in i tvättstugan var det fullt med vatten på golvet som hon

klafsade i. Det visade sej att det var vår varmvattenberedare som sprungit läck.

Det droppade rätt bra måste jag säga, klockan var över midnatt och det var väl inte något drömscenario att börja åtgärda detta vid den tidpunkten.

Men efter lite funderande och några misslyckanden lyckades vi fånga upp vattnet

i en tratt med tillhörande slang och leda bort det till golvbrunnen.

Det blev att ringa röris dagen efter som i fredags gjorde ett besök och konstaterade

att det kanske rostat igenom emaljen eller att det bara var packningen till värmestaven som gett upp.

Vi hoppas naturligtvis att det är det sistnämnda.

Vi har under flera år funderat på en lösning till vår trappa vid altanen. Det är fruktansvärt mörkt och man riskerar att snubbla om man går där under dygnets  mörka timmar. Talade med vår svärson om detta och han skakade fram en

led-belysning som jag nu med mycket möda har monterat. Fick bryta upp ett antal

trall på altanen för att försöka dra elen under densamma. Efter två dagar var det klart, timer och transing monterades under ett trappsteg till lillstugan och vid en test

var det ett behagligt ljus som spred sej på alla stegen.

På kvällen var vi bjudna på middag hos min kusin Karl med fru och det var med spänning vi promenerade hem för att se resultatet i mörker.

När vi närmade oss tomten kunde vi se att grannens höga träd var upplysta och när vi kom fram badade hela vår tomt i ljus.  Tog några kort på saligheten och det ser nästan ut som ett vattenfall nerför trappan.

Nu måste detta åtgärdas innan man snubblar p.g.a bländning.

Hustrun föreslog att vi skulle hänga ut mina gamla svetsglasögon på grindstolpen

ifall vi fick oväntat besök.

Har även byggt skydd över döttrarnas värmepumpar, nu får dessa torka över vintern så får vi rödfärga dem i sommar.

Vår lilla älskling ( hundrackarn alltså) är förmodligen stendöv. Man kan stå och skrika sej blå utan att han reagerar, ibland står han bara och glor på en och ser ut som ett frågetecken ända tills man säger ”godis”. Då kommer han som skjuten ur en kanon. Verkar som han satt detta i system för att få godis när han vill.

Men annars är det en ganska behaglig varelse.

Han ligger stilla när han blir friserad av Hustrun, och står snällt kvar i badkaret när han blir duschad, utan att dricka upp badvattnet.

Ha de, vi hörs.