Nu har allt återgått till det normala, huset ekar av tystnad när alla har återvänt

till vardagen. Kvar finns bara lilla Sixten och katten Kråkan som inte fick följa med

sin familj till Tjeckien.

Det har i alla fall varit en skön Julhelg många personer i vårt lilla hem men helt

ok då de har kunnat sova i sina respektive stugor. Som tur var har det varit

plusgrader så stugorna har gått bra att värma upp och inte minst var det bra

att för några dagar kunna sätta på vattnet till alla.

I lördags var det dags för den årliga Julkonserten i Eds Kyrka och som alltid var

Hustrun och undertecknad på plats. När vi sedan kom hem på kvällen stod

en mycket god middag serverad då Maria och Sofia hade fixat detta.

På måndagen garnerade Ella och Juni pepparkakshuset som morfar tillverkat

och lite senare pyntade Ville detsamma med tomtar och snö.

Middags meny blev enligt tradition när alla är samlade en mycket

smarrig smörgåstårta.

Så kom då äntligen Julaftonen, barnbarnens ögon glittrade och det blev ett himla frågande om när paketen skulle öppnas. Men inte förrän Kalle Anka och

Julmaten var överstökade blev detta av.

Ville skötte utdelningen igen med en rasande fart så efter en kvart var även detta överstökat.

På Juldagen återvände Sofia då barnen skulle fira med farmor och pappa.

Även Malin och hennes familj återvände hem för att umgås lite med husdjuret innan

det var dags att fira med farfar och farmor. Vi övriga tog en längre promenad

med Sixten i ett gråkallt väder.

I går kl: 05,00 var det avresa för Maria med familj, de skulle till Arlanda för vidare

transport till J-VM i Tjeckien för att titta på några matcher. Och även tv publiken

kunde beskåda familjen när de stod på läktaren och viftade med den Svenska fanan.

På Julaftonen tog jag en bild mot bryggan och idag tog jag en till med samma motiv,

så typiskt att snön kom försent i år också.

I dag satt jag och läste Norrtälje tidning i telefonen om hamnen i nämnda stad och

upptäckte en bild på några båtar som var tagen på 50- talet stod det.

Plötsligt när jag tittar närmare på bilden upptäcker jag min fars gamla stålbåt SALVE

som han körde passagerartrafik med mellan öarna här ute.

Denna bår köpte han av Hjalmar Bergmans änka på 40- talet och med denna båt

åkte min mamma och jag med hem från BB i Östhammar.

Ha de, vi hörs.

Nu närmar sig Julen med stormsteg och vi går snart in på upploppet

inför denna stora helg så Hustrun bakar och planerar inför allas ankomst.

Idag har vi satt på värmen i lillstugan så Vadstena gänget ska få ett

varmt mottagande på fredag och i morgon sätts värmen på i Sofias krypin

då hon och barnen förmodligen anländer på lördagen.

Sedan så skall även Malins krypin värmas upp tills de anländer på måndagen.

Det blir alltså en stor släktträff på paradisön denna Jul.

Annars lunkar det på som vanligt, vi tog en lite längre promenad med medhavd

förning för någon vecka sedan då vädergudarna verkade vara på ett gott humör.

Vi gick ut på klipporna vid ”Blåsargården” och tittade på havet medan vi intog

vårt fika, en helt ok tillvaro.

Förra tisdagen skulle vi åka till Uppsala så klockan ringde tidigt. Det hade kommit

lite snö på natten så det var vitt på alla träden. Önskade att vi hade vara hemmavid

så vi kunde fått en skön vandring i det fina vädret, men å andra sidan är det inte

roligt att sitta i bilen när det är mörkt och regnigt.

Vi har även varit en sväng på bio igen och såg ”När Frank skiljer oss åt” en mycket

rolig och sevärd rulle. Där efter intogs en utmärkt lunch hos makarna Ek.

I fredags firade vi ”Ostbågens dag” vilket vi alltid gör på fredagar.

Nu har vi varit och sågat oss en utegran som står uppställd med belysning

på altanen och vår innegran är klädd. Hustrun har pyntat med julsaker i hela huset

så nu börjar man känna lite julstämning.

Nu fattas väl bara snön på marken men detta ser ju mörkt ut, det blir nog bara

jag själv som får en vit jul då det är intag av mina medikamenter just på julafton.

Ha de, vi hörs.

Nu är nästan alla göromålen inför vintern klara, båtarna står på land, möbler, blommor och grill har kommit in under tak så nu återstår bara att stänga av

vattnet till Brygghuset och tömma beredaren. De har ju sagt att fredagen skall

komma med minusgrader och snöblask men vi får väl se hur det blir med det.

Vi har i alla fall tagit det lite lugnt de sista dagarna vad det gäller arbetet.

I fredags for vi in till vår närmsta tätort Grisslehamn för att ströva omkring lite,

och jag kan säga att det är betydligt behagligare att ströva omkring där nu mot i

somras när man fick trängas med alla hysteriska sommargäster.

Lördagen tillbringades i Väsby då vi gjorde Ella och Ville sällskap.

På eftermiddagen var vi till ”O´learys” i Kista för att bowla. Med på tillställningen

var även Malin och hela hennes familj.

Det var ”Disco Bowling” som det hette. Detta innebar att det var blixtar och lampor

som blinkade överallt, ett mycket effektivt sätt att framkalla epilepsi och andra

besvärliga åkommor. Och inte blev det bättre av att det var en liten unge som

gallskrek på banan bredvid under hela spelets gång. Nej detta kändes som ett

stort nederlag för undertecknad som hamnade i den berömda rännan gång

på gång. Blev slagen med hästlängder även av barnbarnen.

I måndags när vi tog en fika i vårt kök tittade jag ut och kunde konstatera att vattnet låg som en spegel utanför bryggan, påpekade samtidigt för Hustrun att en resa till

vårt grannland skulle passat bra denna dag.

Sagt och gjort Hustrun kollade vädret och såg att stiltjen skulle hålla i sej till tisdagen.

Med några snabba tryck på telefonen hade hon bokat en resa och med på turen

lurade hon också med sej makarna Ek. Det blev en lugn och trevlig resa, god mat

och lite bunkring inför Julen.

I onsdags var vi in till ”Nortan” för lite shopping och passade även då på att träffa

vårat resesällskap dagen innan. Vi åt en god middag på ”Pinchos” sedan besöktes

stadens biograf innan vi återvände till vårt paradis.

I dag har vi pysslat med årets julbelysning. Fasen vet om man inte ska kassera alla

gamla slingor och stakar efter varje säsong  och köpa nya för hur fasen kan så många

lampor paja när de ligger nedbäddade för sommardvala i en kartong.

Ha de, vi hörs.

Nu är vi tillbaka efter en liten ”road trip” till den västra sidan av detta land.

När vi vaknade upp i måndags var det ett väder som vi inte har varit vana med

den senaste tiden nämligen sol, och det hade även kommit lite snö på natten så marken var lite pudrad. Vi började dagen med en morgonpromenad för att få röra

på oss lite innan vi satte oss i bilen.

Kl: 13,00 skulle vi vara i Väsby då Hustrun hade tid hos sin tandläkare och kl: 14.00

skulle jag på samma besök till Runby kliniken, så efter ett intagande av fika startade

vi färden mot Värmland. Det var ett uselt väglag snöblandat regn dimma och en

mängd långtradare på E 18. Hustrun började efter en stund klaga på att hennes syn hade blivit försämrad och undrade om hon skulle skaffa ett par glasögon, och detta

kan ju vara ett smart drag när synen börjar tryta.

Vid Västerås åkte vi in till en mack för att tanka och jag passade på att byta torkare

på bilen innan färden fortsatte, och Gud ske pris, plötsligt hade synen återkommit

till lilla Hustrun och hon kunde åter blicka ut på vägen med sina falkögon.

När vi närmade oss Lesjöfors började det snöa fruktansvärt mycket så det var halvljus som gällde. Det var ca:1 dm snömodd på vägarna och ganska spårigt och halt men vad gjorde väl det när vi bara hade någon mil kvar.

På onsdagen fortsatte vi färden mot Glava Glasbruk där min syster har sin boning.

Där var det nästan barmark förutom sista milen från Glava till bruket som går över

en bergås där det verkligen var vinterföre. Resten av dagarna var det mulet och

disigt, ett riktigt hundväder alltså och detta passade ju bra när vi var ute för att

rasta min systers hund ”Tossen”.

    Tossen är nu mera en mycket lugn hund vilket han

inte var i sin ungdom, däremot har min syster nu mera också en liten katt vid namn

”Torsten Jansson” som är rena motsatsen.  

Han kan vara en riktigt vilde som far omkring överallt. Min syster kallar honom endast Jansson då hon ryter till över hans tilltag p.g.a att skriker hon Torsten blir ”Tossen” rädd då det tydligen kan bli språkförbistringar.

Var även till kyrkogården för att tända ett ljus på min svågers grav och träffade på dessa gynnare som låg och vilade sej utanför kyrkogårds muren.

I dag har jag varit på Husvisning igen. Det är mitt gamla barndomshem som nu

är ute till försäljning. Jag gick dit närmast för att kunna plocka åt mej ett prospekt

att ha som minne men när mäklarna fick höra att jag var uppvuxen i huset ville de

att jag skulle vara kvar under visningen. De ställde en massa frågor om huset och

dess historia och jag fick svara på frågor som besökarna undrade över, en kul grej faktiskt, skulle nog kunna tänka mej som mäklare om man slapp jobba helger och kvällar.

Ha de, vi hörs.

Veckan innan höstlovet fick vi besök av Maria och Sixten. Maria kom för

att måla golven i kök och matrum. Gäller ju att passa på att göra sådant när

inte make och barn är med. Nu är det alltså klart inför nästa besök till jul.

Denna vecka har vi haft besök av några barnbarn, det var Wilda och Alma som

kom förra helgen samt Ella som gjorde ett blixtbesök några dagar i mitten på

veckan. Vädret har ju kunnat vara bättre men detta rår man ju inte över.

Vi fick sysselsätta oss inomhus med spel och annat.

I tisdags blev det båtupptagning, i början av dagen var det soligt och fint men

när båten skulle tas upp på trailern kom det regn och blötsnö. Både Hustrun

och jag var tämligen blöta när den äntligen var uppe.

Dagen till ära invigdes vår nya portabla elvinsch som vi kan sätta på båda

båtvagnarna så man slipper slita ut sej på att veva.

I onsdags gröpte tjejerna ur pumpor och gjorde lyktor samt bjöd mormor och

morfar på en trerätters middag med Halloween tema på kvällen.

I torsdags var det flottens tur att halas in till bryggan, det var ett strålande väder

och alla tjejerna var med och hjälpte till.

Vi har även varit ute i skogen och plockat svamp några gånger som Alma hade

önskat och fick ihop en hel del.

I fredags mötte vi upp Malin vid ”Bondens” det var Spökvandring som Alma ville

delta i, själv skulle jag försöka lotsa in Malin till en ledig P-plats och sprang ut i mörkret för att hjälpa henne. Till saken hör att det var mörkt ute, ja alldeles förbannat svart och alla marschallerna gjorde att man blev bländad och såg ännu mindre.

Jag stannade upp för att ringa Malin och hade stannat framför en stor sten som jag naturligtvis inte såg för allt bländande ljus. När jag sedan skulle skynda mej iväg

tog det naturligtvis tvärstopp och jag rullade över stenjäkeln och hamnade på andra sidan i gruset. Telefonen som jag hade haft i näven hade lossnat från skyddet och var borta. Kravlade mej upp och lyckades hitta mobilen i gruset och kunde fortsätta till

parkeringen. Kan säga att jag var den enda vuxen som hade skaffat passande rekvisita inför kvällen. Hade nämligen trampat i en marschall och fått den med mej över stenen så byxor strumpa och sko var dekorerad med röd stearin.

Vi kunde sedan konstatera att det var meningslöst att delta i vandringen då det var massor med folk som stod i köerna så det blev en hamburgermiddag istället innan vi åkte till kyrkogården för att tända några ljus i minneslunden.

I dag har båtar plus kärra plastats in och ställts upp för vinterförvaring.

Kärran har nu ett skyddande tak som kan lyftas av vid behov.

Ha de, vi hörs.

Då har jag bänkat mej framför datorn igen för att plita ner lite av vad som

händer på Paradisön. De sista veckorna har det varit ett bedrövligt väder,

väldigt grått och mulet och en hel del regn, visserligen har det kunnat vara

någon enstaka dag emellanåt som vi sett solen titta fram men inte några längre

stunder förutom i söndags då det var sol och en klarblå himmel hela dagen.

Då passade vi på att plocka in en av våra vedstaplar i vedboden ca: 2,5 kbm,

den andra stapeln får stå kvar och vänta på bättre väder.

Lördagen var naturligtvis gråmulen men vad gjorde väl det, jag följde med min

svåger upp till Öregrund där deras flytetyg skulle vinterförvaras.

Det blev en trevlig tripp och efter 40 minuter kunde vi beskåda denna trevliga

stad från sjösidan vilket jag inte gjort sedan urminnes tider.

Vi blev upphämtade av svägerska och Hustrun och transporterades sedan till

Vilmas Cafe’ för att njuta av gott kaffe i en trevlig miljö.

I går tittade Hustrun ut vid frukosten och fann att flaggan saknades på flaggstången

vid bryggan. Själv tog jag på mej uppgiften att kontrollera saken och kunde finna

att den starka vinden som härjade vår ö från sydost kvällen före hade dragit

ner både flagga och block från stången.

I förra veckan gjorde Hustrun en heroisk insatts och klippte alla gräsmattor,

förhoppningsvis den sista för i år. Själv gjorde jag klart den sista och fjärde

sektionen av vår altan.

Nu väntar vi på att alla löv ska trilla ner så vi kan forsla bort dem också,

men det lär nog dröja några veckor till.

Våra promenader tar vi regelbundet när andan faller på, och i denna vecka har den

fallit på flera gånger. Vi har varit ut till Smultronudden för att blicka ut mot havet.

Varit till Kolskäret och blickat ut över Singöfjärden samt de vanliga rundorna på ön

ett antal gånger.

I förra veckan brassade jag eld i vår bastukamin, det var nog tyvärr ett år sedan vi nyttjade denna inrättning senast. Vi har pratat om det vid ett flertal tillfällen men

när kvällen kommer är man trött och dessutom av naturen lat så detta har fått bero.

Men nu var det alltså dags och det är ju skönt att sitta och löga sej för att sedan klättra ner i plurret för ett halsbrytande och svalkande dopp.

Hustrun som är en förståndig människa satt och följde skådespelet på betryggande

avstånd.

I går var en glädjens dag i gråvädret då åkte vi in till vår närmsta stad med Hustrun vid ratten. Där gjordes lite inköp och sedan mötte vi upp makarna Ek vid stadens biograf.

Lena hade dagen innan fyllt år så efter filmen besöktes restaurangen ”Ett Glas” för intag av en god måltid. Sedan blev det en hel del snack innan vi bröt upp vid tiotiden

för att återvända till vår Paradisö.

Ha de, vi hörs.

Efter mycket möda är nu rödfärgningen överstökad och vi kan andas ut

vad det gäller målningsarbeten. Vi hade gavelspetsen kvar att måla och

insåg att stå på en vinglig stege och måla vindskivorna och dessutom

bygga på dem så det blev dubbla var ett alltför riskfyllt företag, ramla ner kan

man ju göra ändå, åtminstone jag, så det blev att hyra en sky-lift till ändamålet.

Vi har kollat på vädret i våra mobiler ett antal gånger varje dag för att kunna

missa nederbörden som de sa inte skulle dyka upp förrän på torsdag men ska

sanningen fram kan jag meddela att det har kommit regn varje dag i veckan och

det vill man ju inte stå och måla i.

Men i går förmiddag verkade det som att det skulle bli soligt både tisdag och onsdag

så vi hämtade vårt hjälpmedel och satte igång vid halv ett på dagen.

Det gick som en dans i några timmar men sedan blev det mulet och iskalla vindar svepte in över oss. Och inte nog med detta, efter ett par timmar gav fanstyget upp.

Vi kollade alla knappar och försökte få igång den men blev tillslut tvungen att ringa

uthyraren. Vi kunde då konstatera att batterierna var urladdade så det var bara att

koppla till elen och ladda.

Efter fem timmar i snålblåsten var vi klara, väggen målad och påbyggnaden av

vindskivan klar men vi var som två istappar när vi kom in.

I helgen hade vi finbesök från Vadstena. Det var Maria och Eddie samt Juni och

hennes kompis Lovis som kom på besök, även Sixten och Kråkan fanns med.

Noel var kvar hemma för att spela den sista fotbollsmatchen för säsongen.

På torsdagskvällen hade jag lagt ut tre nät och på fredagsmorgonen följde

Juni och Lovis med för att vittja. Fångsten blev knapp, en abborre och tre idar

hade fastnat i näten dock satt idarna så löst att det gick att skaka ur dem direkt.

Gjorde också iordning en ”gistvall” så jag lättare kan rengöra näten.

Vi gjorde även en tur till Åland tillsammans med kusin karl och U-C i förra veckan.

Det blev en lugn resa på ett stilla vatten med god mat och shopping.

Förra tisdagen medföljde jag som navigatör och hoppilandkalle då vår granne

Kjelle skulle transportera sin båt till Härreng för upptagning inför vintern.

Det var en gråmulen dag men en skön hösttur på Singöfjärden.

Äntligen har Hustruns ”änglatrumpet” fått knoppar. Så nu får den väl stå

och blomma för sej själv i verkstaden igen som så många gånger förr.

Hustrun har också rensat ut alla växter i växthuset sånär som några tomatplantor

som fortfarande bär på omogna frukter, spolat av alla krukor för att magasinera

dem till nästkommande år samt frostat av vår frys som man närmast kunde

jämföra med en iglo.

Nu väntar en lugn kväll med en god middag samt lite tv tittande.

Ha de, vi hörs.

Lågtryck, regn och blåst är vad vår Herre serverar i dag, alltså blir det att sitta

inne och kura tills han har kommit på bättre tankar och vädret blir bättre.

Sedan i går har det kommit 19 mm och mer lär det nog bli innan det är över.

Här rullar det på som vanligt.

Vår lilla stenläggning under bänken nere vid bryggan har under årens lopp

alltmer börjat likna havets böljande vågor så det var dags att plocka bort

stenen för att lägga om dem. Men till detta behövdes ny sand som jag naturligtvis

inte hade hemma för tillfället. Därför tänkte jag gräva några plintar för att avsluta

vår terrass med en tredje sektion.

Där växte en gammal ros som har sina rötter från en statarlänga i Uppland där min fars mormor bodde. Den stod nu i vägen för mitt projekt och behövde flyttas till

en bättre plats. Jag plockade fram spett och spade för ändamålet och förberedde mej på ett hårt arbete då det vimlar av stenar på denna tomt.

Förvåningen blev stor när jag tagit bort det översta jordlagret. Jag grävde ner

ca: 40-50 cm och det enda jag fick upp var fin sand, det var alltså en gammal sjöbotten jag satte spaden i. Detta var ju ett fint kap då denna sand kunde användas

till omläggningen av stenarna vid bryggan.

Hustrun har som vanligt gjort en enorm insats då hon borstat och målat om brygghus och boden. Hon har även borstat och målat om hela framsidan på vårt hus

medan jag snickrat på terrassen.

Nu återstår kupan och gaveln som vi får hjälpas åt med då människan är lite

höjdrädd av sej när det gäller att klänga omkring på en vinglig stege.

I fredags kväll besökte jag mitt gamla barndomshem där vår granne Kjelle nu huserar.

Vi snackade, fikade och tog en wirre medan mörkret sänkte sej över havet och månen spred ett fint ljus över vattnet, en mycket lyckad kväll alltså.

Nu får vi hoppas att solen tittar fram snart så vi kan göra klart utomhus innan

det blir vinter och snö.

Ha de, vi hörs.