Efter en regnig dag har jag dragit mej tillbaka till ”Brygghuset” där jag

för tillfället har mitt nattkvarter. Hustrun har återvänt till storstan och vår

mellandotter med barn får husera fritt i huvudbyggnaden.

Det är full rulle nu när samtliga telningar rumsterar fritt i lägret.

Ville och Noel kom springande på eftermiddagen med andan i halsen och ropade

”Morfar Morfar” lilla båten håller på att sjunka, de var blöta från topp till tå

och förklarade att de försökt att länsa den så gott de kunde men att de inte

fått ur allt vatten. Lite senare talade Maria om att hon sett att de var i båten

och hade vattenkrig med varandra. Konstigt det där att de inte lyckats

att länsa båten.

Lilla kattungen ”Kråkan” var på upptäcktsfärd i vårt hus i kväll, sprang runt och kollade

både här och där, plötsligt fick vi se att hon lugnt promenerade utanför fönstret

på fönsterblecket. Det blev att fortast möjligt locka tillbaka henne så inte hon skulle

rasa ner på backen. Efter denna halsbrytande manöver lade hon sej tillrätta på en

köksstol och sussade gott.

I fredags kväll var det varmt och skönt, efter att ha ätit vår middag ute satt vi

kvar till in på småtimmarna och njöt av den varma sommarnatten.

Plötsligt ser vi något blått som blinkar genom träden vid Kolskärsbron

och lite senare dyker en ambulans upp på brobanken.

Efter ytterligare några minuter kommer en brandbil på utryckning och därefter

en polisbil med blåljus samtidigt som en ambulanshelikopter passerar.

Det var alltså fullt pådrag i den ljumma sommarkvällen.

På lördagen kunde man läsa i Norrtälje tidning att en båt hade parkerats

lite olämpligt vid Askholmen.

När vi dagen efter åkte runt ön kunde vi konstatera att skepparen på nämnda

farkost förmodligen hade fått lite för mycket innanför sin väst.

Båten hade kanat över stock och sten och inte stannat förrän ca: 25 – 30 meter upp på land.

Föraren hade tydligen klivit ur sin båt och lugnt vandrat därifrån.

Som sagt var ”Plötsligt händer det” och ingen kan skydda sej från detta.

Ha de, vi hörs.