Detta har nu varit mitt tilltalsnamn de senaste dagarna, ett mycket behagligt

namn om jag får säga det själv. Vi har nämligen anlitat ett litet byggföretag

för att få hjälp med att göra en större takkupa över vår diskbänk. Jag har med andra ord

ledsnat på att slå skallen i snedtaket varje gång jag skall sätta på kaffebryggaren.

Nu hade jag tänkt mej att utföra arbetet själv men lilla Hustrun har under en längre

tid förordat att vi skulle ta hjälp med detta. Hon har nämligen varit rädd för att

undertecknad skall strula till det och ramla ner från taket vilket inte hade varit

någon omöjlighet. Nu har man ju hört att man får vänta väldigt länge om man vill

ha hjälp från någon byggfirma, och jag kan säga att detta inte varit något undantag.

Första budet var i början på augusti men detta var tydligen tänjbart så det blev i

slutet på september istället.

I torsdags morse kom de tillsammans med regnet, passade ju bra när taket skulle brytas upp.

Vi fick försöka täcka det mesta med pressar men ändå läckte det in regnvatten i

vårt kök, inte några större mängder precis men det hade ju varit bättre om de kommit

i augusti när det var bra väder.

Nu har de jobbat på riktigt duktigt och jag hoppas att det hela skall vara klart i kväll.

Lite språkförbistringar har det naturligtvis också varit men detta har löst sej trotts mina urusla

kunskaper i det Engelska språket.

På eftermiddagarna har vi bjudit på kaffe vilket har uppskattats. I fredags hade jag stressat

runt varit till sågen två gånger och kompletterat virke och skruv som jag naturligtvis köpt

för lite av, fixat kaffebröd på hemvägen för att bjuda killarna på.

Mätte upp kaffe, sprang ut för att hämta vatten på utsidan av huset då kökskranen var täckt

med plast, knäppte på bryggaren och gick sedan ut för att hjälpa Hustrun som krattade jord.

Efter en stund hör jag byggjobbarna ropa:

Mr. Boss, Mr, Boss you have trubble with your Coffiemaskin.

Jag kastade min kratta och sprang in, undrade på vägen om filtret hade vikt sig så det kommit

lite kaffe på bänken men detta var ju inte hela världen.

När jag kom in upptäckte jag att det var värre än så. Jag hade glömt att sätta kannan på plats.

Åtta koppar kaffe hade runnit ut på bänken, ner på golvet och in i lådorna bland porslin och

bestick så tacka fasen för att Mr. Boss hade problem.

Efter att jag torkat upp det mesta på golv och bänk fick lilla Hustrun torka ur lådorna och diska

porslin samtidigt som hon påminde mej om att detta var andra gången som det hände denna vecka.

Men vad fasen man kan ju inte komma ihåg allt, en ny kanna bryggdes så killarna blev nöjda.

En som däremot inte var speciellt nöjd var lilla Hustrun som fick ta hand om lådorna.

Men hela kvällen doftade hon gott som en riktig ”kaffeböna”.

Ha de, vi hörs.