I slutet av förra veckan när lilla Hustrun kommit ut och våra små

telningar återvänt till sina respektive hem började jag känna mej lite

konstig. Beklagade detta för min Hustru men hon tyckte att

jag för det mesta har varit lite konstig genom åren.

Skillnaden nu var att det tycktes koncentrera sej till min hals.

På lördagen kändes det bättre då vi fick besök av lilla Astrid med familj.

Det bjöds på middag och allt var frid och fröjd.

Astrid fick även prova på vårt exotiska fordon ”Stöttingen” som hon

tydligen tyckte var lika roligt som våra egna barnbarn.

På måndagen kom hostattackerna slag i slag och och vi bestämde att vi skulle

förpassa oss hem till Väsby, dels skulle Hustrun jobba på tisdagen och själv hade jag

då närmare till akutsjukvård.

Nu har jag vaknat vid 2 – 3 tiden varje natt av mina svårartade hostattackerna

och fått förpassa mej ut till vardagsrummet för att inte störa Hustrun i sin

skönhetssömn.

I onsdags började Hustrun klaga på att även hon kände sej konstig i halsen,

och i går när jag ringde henne lät hon som en pojkslyngel som kommit i

målbrottet. Nå går vi här och väser åt varandra och det flitigaste ordet vi

använder är ”Va”.

I kväll ska vi på kalas och uppvakta Juni, Maria och Eddie som har fyllt år.

Vi skall ge dem presenter och kanske även en släng av vår åkomma.

Ha de, vi hörs.