I helgen har vi varit på utflykt till Hållnäshalvön där jag har mina rötter.

Vi åkte upp redan i fredags för att hälsa på min syssling Kalle med fru Barbro

som hyrde ett fint litet hus i ”Slada Hamn” där vi även övernattade.

På lördagen mötte vi upp min kusin AnnMari med make för att fika på ett ställe

som hette ”Klippan” med en fantastisk utsikt över Bottenhavet.

Här sitter Hustrun, min syssling Bengt och kusin Ann-Mari.

Därefter styrdes färden till ”Kilskär” eller ”Killskär” som det numera heter,

förmodligen genom felstavning men när befolkningen började klaga var det

redan försent då skyltar och dylikt redan var tryckta.

Där besökte vi mormors barndomshem där nu vår syssling Elisabet huserar

med sin man. Det blev en trevlig stund med berättelser om gångna tider samt

bilder på gamla släktingar.

På fredagen var vi upp till ”Fågelsundet” en förtjusande vacker plats med en massa

sjöbodar som numer är sommarbostäder.

Här ute på udden hade min morfar och mormor även sin sjöbod som tyvärr raserades

vid en kraftig storm.

Några miniatyr sjöbodar som stod på en bergsklippa.

Vid Fagerviken åt vi en utsökt lunch bestående av en ”fisktallrik” med tre olika

sillar, rökt lax, gravad lax samt potatissallad och bröd.

Det var även utanför Fagerviken som en död ”Sillval” hittades på vintern 1923.

Min mor gick då i ”Hållens” skola och hela skolan fick göra ett besök för att titta

på den strandade Valen. Tyvärr fick inte min mor följa med då hennes mamma

var orolig för att låta sin dotter åka så långt bort.

Utsikt från ”Sikhjälma Hamn.

Som avslutning på lördagen besöktes ”Klykmossen” där min mor är född och

levde sina första 11 år innan de flyttade till paradisön Fogdö.

Men det var inte mycket kvar av boningshus och ladugård.

En bild på grunden till stugan.

Deras källare som tydligen var hopbyggd med ladugården.

Luckan till en bakugn som kanhända min mormor öppnat åtskilliga gånger.

Anledningen till deras flytt var att de ville ha en större gård med bättre odlingsmark.

Och jag kan förstå dem för mera stenar har jag aldrig i mitt långa liv beskådat.

Ha de, vi hörs.