Nu har jag äntligen fått tillbaka min telefon och kan ta lite bilder igen.

Felet som hade uppstått kunde inte avhjälpas så det blev en splitter ny

av samma modell då garantin ännu inte gått ut.

Vädret den senaste veckorna har varit bedrövligt med mycket regn och blåst.

Hörde att nederbörden börjar närma sej 200 mm.

Först idag tog vi in trädgårdsmöblerna då det var uppehåll så Hustrun kunde

spola av dem inför vinterförvaringen.

Vi fick även hem en container på 16 kbm som vi fyllt med virkesspill och

emballage efter höstens projekt. Ett ganska jobbigt företag faktiskt, så nu sitter

vi båda två med trötta kroppar.

I lördags kom Lelle H. ner för att fälla en stor gran och en ännu större tall som

växte på grannans mark. Jo då, vi hade fått lov av grannen att fälla dem för tallen

har släppt flera hundra kilo barr på vår tomt genom åren som Hustrun har kärrat bort.

Nu har hon alltså ledsnat på barren och ville avlägsna båda träden så solen kunde

få släppa igenom sina strålar.

Stockarna tog han med sej i två lass och i söndags fick vi hjälp av svåger och svägerska

att släpa ihop grenarna så de också kunde hämtas.

I morgon skall vi köra bort allt småspill som han inte fick med sej och detta blir nog

några släpkärror.

I söndags började det även blåsa kraftigt här ute. Ekerölinjen ställde in

tre färjan och även dagens turer har varit inställda.

Vi åkte med svåger och svägerska upp till Svartklubben och lotsutkiken för att beskåda

naturens krafter och det var nästan så man inte kunde stå upprätt.

Det blåste över 26 m/s i medelvind och över 31 m/s i byarnan så det kändes

rätt mäktigt att beskåda havet.

I morse när vi tittade ut fick vi även beskåda stormens framfart på vår egen tomt.

Soffan på bryggan hade blåst ner i lilla båten med en större lyckta som sällskap.

Stolar och blommor hade svepts omkull, en plåt på Malins hus hade lossnat

från vindskivan och hängde och fladdrade i vinden samt vår lyktstoplpe som hade

mejats ner och låg och lyste så vackert i gräset.

Nu har man alltså lite extra att göra de närmsta dagarna.

Hade också besök av min syster och hennes ”Tossen” i veckan, vi var och besökte

vår 90-åriga faster i Alunda, utsliten i armar och ben men kristallklar i knoppen samt

slängd i käften som alla i släkten Andersson.

Hustrun och Tossen hade då liten ”egentid” medans vi var borta.

Ha de, vi hörs.