Nu har midsommarhelgen dragit förbi och vi är ensamma i lägret igen.

Vädret på själva aftonen var riktigt bra, satt ute och intog både lunch och kaffe

men middagen förtärdes inomhus.

Det var bara Malin och hennes familj som kom ut då de andra var upptagna på

annat håll, men det var gemytligt och trevligt ändå med lite aktiviteter på gräsmattan.

En prommenad på ön blev det också.

På lördagen var det debut för Wilda och Alma med strömmingsfiske, mamma Malin

hade ju redan dragit upp en och annan strömming i sin ungdom när de tillbringade

somrarna här.

I går var vi in till Nortan för att införskaffa mera byggmaterial och idag har vi satt igång

med verandan på parhuset. Det går inte så fort men det är roligt men vem fasen har bråttom.

Vi har även börjat lite med grunden för vårt nästa projekt. Det är växthuset som väntar

på att bli monterat.

Nu tillbaka till min rubrik.

I går kväll när vi skulle gå och ”nanna” gick jag före ner till sovrummet.

När jag som bäst höll på att ta av kuddarna på sängen hörde jag ett hiskerligt brak

från övervåningen. Det lät som glaskross och tänkte att det var något som rasat ur kylen.

När jag gick upp och undrade vad som stod på ser jag Hustrun ligga på knä och torka golvet.

Hon berättade att det var en fluga som satt i taket, hon tog fram Ikeapallen och klättrade upp.

När hon sedan svingade flugsmällan tappade hon balansen landade på diskbänken

och rakade ner några vinglas på golvet som genast gick i kras.

Som tur var blev inga ben brutna ej heller inga skärsår av glasen

så utgången av denna vurpa blev gynsam.

Flugan lever fortfarande och har hälsan.

Hade vi hörs.