Då har jag bänkat mej framför datorn igen för att plita ner lite av vad som

händer på Paradisön. De sista veckorna har det varit ett bedrövligt väder,

väldigt grått och mulet och en hel del regn, visserligen har det kunnat vara

någon enstaka dag emellanåt som vi sett solen titta fram men inte några längre

stunder förutom i söndags då det var sol och en klarblå himmel hela dagen.

Då passade vi på att plocka in en av våra vedstaplar i vedboden ca: 2,5 kbm,

den andra stapeln får stå kvar och vänta på bättre väder.

Lördagen var naturligtvis gråmulen men vad gjorde väl det, jag följde med min

svåger upp till Öregrund där deras flytetyg skulle vinterförvaras.

Det blev en trevlig tripp och efter 40 minuter kunde vi beskåda denna trevliga

stad från sjösidan vilket jag inte gjort sedan urminnes tider.

Vi blev upphämtade av svägerska och Hustrun och transporterades sedan till

Vilmas Cafe’ för att njuta av gott kaffe i en trevlig miljö.

I går tittade Hustrun ut vid frukosten och fann att flaggan saknades på flaggstången

vid bryggan. Själv tog jag på mej uppgiften att kontrollera saken och kunde finna

att den starka vinden som härjade vår ö från sydost kvällen före hade dragit

ner både flagga och block från stången.

I förra veckan gjorde Hustrun en heroisk insatts och klippte alla gräsmattor,

förhoppningsvis den sista för i år. Själv gjorde jag klart den sista och fjärde

sektionen av vår altan.

Nu väntar vi på att alla löv ska trilla ner så vi kan forsla bort dem också,

men det lär nog dröja några veckor till.

Våra promenader tar vi regelbundet när andan faller på, och i denna vecka har den

fallit på flera gånger. Vi har varit ut till Smultronudden för att blicka ut mot havet.

Varit till Kolskäret och blickat ut över Singöfjärden samt de vanliga rundorna på ön

ett antal gånger.

I förra veckan brassade jag eld i vår bastukamin, det var nog tyvärr ett år sedan vi nyttjade denna inrättning senast. Vi har pratat om det vid ett flertal tillfällen men

när kvällen kommer är man trött och dessutom av naturen lat så detta har fått bero.

Men nu var det alltså dags och det är ju skönt att sitta och löga sej för att sedan klättra ner i plurret för ett halsbrytande och svalkande dopp.

Hustrun som är en förståndig människa satt och följde skådespelet på betryggande

avstånd.

I går var en glädjens dag i gråvädret då åkte vi in till vår närmsta stad med Hustrun vid ratten. Där gjordes lite inköp och sedan mötte vi upp makarna Ek vid stadens biograf.

Lena hade dagen innan fyllt år så efter filmen besöktes restaurangen ”Ett Glas” för intag av en god måltid. Sedan blev det en hel del snack innan vi bröt upp vid tiotiden

för att återvända till vår Paradisö.

Ha de, vi hörs.