Har som vanligt varit ute och kollat på granar. Har faktiskt inhandlat ”kungsgran”

de senaste åren och var inne på detta igen men Hustrun som håller i pungen

tyckte att det var en onödig utgift eftersom vi knappast kommer att vara hemma

och kunna njuta av den. Jag var förbi och kollade hos ”Dansken”, men 600 ”bagis”

var lite väl mycket tyckte jag och försökte pruta, men det sprack.

Inte för att jag förstår ”danska” men av hans minspel förstod jag att det var kört.

Det blev att uppsöka ”Bauhaus” och kolla på deras utbud, och kan man tänka sej

nu när denna ”kungsgran” står på plats, är pyntad och klar ser den inte alls oäven ut.

Och priset 199 spänn kunde man inte heller klaga på, särskilt när man fick ett

tillgodo kvitto på hundra spänn som plåster på såren.

I år har vi även investerat i en ny julgransfot med en mycket genialisk konstruktion.

Tre snabba tryck på pedalen och granen sitter som gjuten, finns även en inbyggd

vattenmätare så man slipper bli blöt om fingrarna när man kollar vattennivån.

Hörde faktiskt att det till nästa år planeras en ny modell som snurrar

så man slipper dansa kring fanskapet.

Lördagen ägnade Hustrun åt att pynta, hon hade krängt på sej sina ”musbyxor”

som hon så skämtsamt sa, så när jag kom hem fick jag kontra med att dra på mej

mina ”ballebrallor” och hjälpa till.

På söndagen var vi på den årliga julkonserten,  Alma och Wilda åkte med morfar

och mormor för att lyssna på mamma som var med i kören.

På hemvägen frågade mormor om flickorna var trötta,

inte jag ropade Alma, sedan somnade hon.

Ha de, vi hörs.