För tre veckor sedan beställde jag en tid för service på Kian. Det var den första

och skulle enligt säljaren utföras innan bilen rullat 2000 mil annars

skulle garantin upphöra att gälla. Man kunde på nåder få köra 200 mil extra

men sedan var det stopp.

Till dags datu hade vår bil rullat 2134 mil och skulle alltså klara gränsen.

När jag hade beställt tiden kom efter några dagar en bekräftelse, och i söndags kom

ett sms som påminnelse.

Kvart i sju på måndagsmorgonen klev jag in genom dörren på firman,

fem gubbar stod redan framför automaten med kölappar som naturligtvis inte fungerade för tillfället.

Här gäller det att komma ihåg vilka som redan kommit så man inte missar kön tänkte jag.

Klockan blev sju och personalen, två medelålders herrar satte sej bakom sina datorer

tryckte fram en siffra och alla stod och glodde.

Tillslut var det någon som påpekade att burken som spottade fram lappar hade

förmodligen spottat färdigt för dagen, för kölapparna lyste med sin frånvaro.

Då får ni organisera en kö själva sa den ena herren.

Alla blängde misstänksamt på varandra när vi fogade oss i rätt ordning.

När det var min tur fick jag rabbla upp regnumret och herrn började leta i bunten med

arbetsorder som låg på disken.

Jag kan inte hitta din ordern säger han.

Men för h-vete tänkte jag är det dags nu igen.

Jag fick en sms påminnelse igår svarade jag.

Jag skriver ut en ny order sa mannen och satte sej vid skärmen igen.

Hur långt har bilen gått.

2134 mil, svarar jag.

Men den ska ju inte servas förrän vid 3000 mil säger han.

Säljaren påpekade att den skulle in vid 2000 mil svarade jag.

Mannen blev lite osäker på om det gick att serva den redan nu,

men efter en koll på telefon fick jag som tur var lämna in den.

Ok säger han bilen kan du hämta kl: 16,30.

Men jag har ju meddelat att jag väntar medan ni servar svarade jag.

Ok vi tar det i turordning så då är den klar om ca: 1 timma,

eller 1,5 timma så är vi säkra.

Jag satte mej att vänta och efter drygt en timma kom de in och börjar ropa upp

regnummren på bilar som var klara. Till slut var det bara en man som kom efter mej

och jag kvar i rummet. Vi börjar samspråka och plötsligt ropas mannens bilnummer upp.

Undrade då varför inte min bil var klar.

Har du lämnat in en bil för servis, frågar människan.

Det är klart jag har annars skulle jag väl inte sitta här svarade jag

och tittar samtidigt ut genom fönstret för att se att bilen står kvar där jag ställt den.

Ni har ju inte ens börjat med den.

Vi har många som är hemma för sjukdom förklarade han.

Vad är det för en jävla ursäkt undrar man då,

dom som jobbar ska väl i alla fall vara så friska så de vet vad turordning innebär.

Efter tre timmars väntan var bilen äntligen klar och jag kunde åka till vårt vinterparadis

för vila och rekreation, men det grämer mej att nästan en halv fridag gick

till spillo p.g.a min vanliga otur. Varför.

Ha de, vi hörs.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...