Nu har jag haft ”hjälp” i två dagar med tillverkning av tre

pepparkakshus.

I tisdags hämtade jag Ville efter skolan för att få hjälp med

tillskärningen av väggar och tak, men tålamod är inte

den killens signum. Efter att dragit ett snitt med kniven

tyckte han det var nog och gick och hämtade en fotboll.

Själv stod jag kvar, kavlade och mallade medan en fotboll

ven runt öronen.

När allt var gräddat blev det en fotbollsmatch, vi turades

om att stå i mål och jag fick uppmana den ivriga grabben

om att inte skjuta så höga bollar då mormor är rädd om

sina blommor och prydnadssaker.

Ja kan säga att jag var tacksam för att inte människan var

hemma för bollen hamnade både på tavlor och blomkrukor

i hans iver att göra mål på morfar.

När morfar blev trött turades vi om att skriva på datorn.

Först skrev Ville och jag fick läsa, sedan skrev jag och Ville

läste. Det var ganska stillsamt och skönt för mina öron

när grabben nästan har samma svada som kusinen Juni

när han sätter igång.

Undrar just om det är ett släktdrag.  

I går var även hans syster Ella här och hjälpte till.

Jag limmade ihop delarna till husen

och Ville och Ella klädde vår gran.

Halv fyra hämtade vi Noel och Juni för transport till

ishallen där det var hockey träning.        

Vid hemkomsten började de leka med små tomtar som legat

i en påse med julpynt.    

I dag blir det Julbord på jobbet som man inte får missa.

Det gäller att äta upp sej innan svältperioden börjar.

Ha de, vi hörs.