Nu är denna helg förbi och tänk vad fort det gick. Fyra dagar

fick Hustrun vara här ute men nu sitter hon på Riddarholmen igen

och jag tror hon längtar tillbaka.

I morse när jag skjutsade in henne till ”Nortan” hade solen just stigit

upp ur Ålandshav, solen lyste på Kolskäret och det var riktigt vackert.

Nu några timmar senare är det mulet och det blåser en mycket kall

sydostlig vind in över vår tomt.

När jag kom tillbaka gjorde jag den andra strykningen mad fuktspärr

på tvättstugegolvet och det lär bli minst en strykning till innan man

kan känna sej säker. Röris har ännu inte dykt upp så det blir väl till

och vänta till kvällen sedan får man väl ringa och höra om han har

glömt bort mej totalt.

I onsdags sjösatte jag den lilla båten och allt gick smärtfritt tillväga.

I torsdags kom de två första gratulanterna när Hustrun och jag som

best höll på att kratta ut det sista av jordhögen.

Skönt med ett avbrott i arbetet.

På kvällen kom två av döttrarna med sina familjer och det blev lite

småplock innan middagen.

Fredagen blev vikt till den stora båten, Hustrun lade ner ett stort jobb

med att tvätta ur den invändigt och Eddie brassade på med högtrycken

utvändigt innan han bottenmålade vidundret.

På kvällen tändes en Majbrasa då även Malin och barnen hade anlänt.

Med vid brasan var Magnus, Emma och lilla Astrid.

Magnus stod för körsången.

 På lördagen blev det sjösättning och efter lite justeringar gick båten

även i år som ett skållat troll nämligen 26 knop.

En provtur med barnen blev det också men det var väldigt

kallt att sitta ute i fören.

Söndag, skönt att sitta ute i solen och min potatis tycker detsamma.

Söndag kväll ensamma igen med ett fantastiskt månsken utanför fönstret.

Ha de, vi hörs.