Nu har alla lämnat paradiset och återvänt till sina respektive jobb,

själv håller jag mej envist kvar och njuter av det utomordentligt fin

väder som nu råder i vårt avlånga land för tillfället.

Det är ju mycket tråkigt att det skulle dyka upp nu när semestrarna

är över. Hustrun fick i alla fall njuta lite i helgen av härligheten med

tvenne bryggfrukostar utanför ”Brygghuset”.

I fredags när jag vaknade i mitt enkla nattkvarter nere i brygghuset öppnade

jag dörrarna och efter en liten stund kunde jag njuta av ett lite skådespel,

nämligen några hungriga Skrakar som inmundigade sej sin frukost.

  
Vårt näst yngsta barnbarn Ville som hela sommaren plaskat omkring i vattnet

med sina ”armpuffar” krängde helt plötsligt av sej puffarna och

började simma, synd bara att det var sista dagen på semestern.

I lördags gjorde lilla Hustrun och jag en liten utflykt till en kobbe i Singöfjärden.

Det var även då ett strålande väder och vi kunde njuta av varma klippor med

sol och bad och med en utmärkt sillunch därtill.

I går fick jag finbesök av ”sysslingen från Skåne” det var nämligen Kalle med

fru Barbro som gjorde mej den äran.

Det blev fika och en massa prat på kommandobryggan då vi inte setts på några år.

I dag bjöd jag även paret på en åktur med vår båt för att beskåda våra förfäders

”hällristningar” på Fyggsten.

Aj då nu låter det visst som man kommer från ”Hedenhös” igen.

Men det är nämligen på det viset att Kalles pappa och min mamma tillsammans

med några andra mjölkade kossor där ute sommaren 1937 och då knackade in sina

namn på en berghäll. Snacka om att göra avtryck i historien.

På hemvägen körde jag runt ovannämnda ö för att sällskapet skulle få blicka ut över

det öppna havet men när vi passerade ”Marbådan” slumpade det sej så att en

grynna poppade upp på vår väg och skadade motorns propeller så till den milda grad

att bara ett halvt propellerblad återstod.

Det blev att försiktigt puttra hem med det halva bladet, det tog tid men hem kom vi.

Ha de, vi hörs.