Man har ju hört hur stressig tillvaro pensionärerna lever i och nu börjar

jag fatta hur de har det. Denna vecka blir nog den stressigaste veckan

hittills i min karriär som ”pansio”. På tisdag åker jag hem till Väsby

för att hinna i tid till mitt läkarbesök på onsdag morgon då mitt hjärta

skall kontrolleras. På torsdag skall jag förflyta mej till Märsta för att

besiktiga vår bil med tillhörande släp och på fredag har jag en tid hos

min sjukgymnast i Norrtälje, vet i fåglarna hur jag skall hinna med allt detta.

Det är väl tur att inga grovsopor skall kastas också.

I fredags reparerade jag min propeller, nya blad hade införskaffats och monterats

så nu går båten som ett skållat troll igen. Jag passade även på att slå av all vass som

vuxit upp under sommaren nu när solen sken och det var varmt i vattnet.

I lördags eftermiddag bestämdes att vi skulle åka ut till någon ö i Singöfjärden

för lite sol och bad, vattnet låg nästan spegelblankt och solen gassade från en klarblå himmel.

Men tyvärr var vi inte ensamma om denna tanke, varenda berghäll var upptagna av

likasinnade homosapiens. Därför bestämdes det raskt att vår kosa skulle styras

till havssidan och någon känd vik på ”Fyggsten” men när vi åkt under Singöbron

möttes vi av en mycket kraftig vind och vågor på omkring 60 – 70 centimeter så det

blev att puttra hem och inta vår matsäck på vår egen brygga, och det blev väl inte

så dumt det heller.

I morse väcktes jag av min lilla Hustru som hade fixat en fantastisk bryggfrukost.

Vädret var det bästa tänkbara och till min förtjusning fick jag min favoritfrukost

nämligen en ”Räkmacka”.

På kvällen tog vi en tur runt vår vackra ö och när vi kom tillbaka kunde vi beskåda

en Havsörn som satt på ”Söderängshällan” straxt utanför vår brygga.

Efter en stund flaxade den iväg mot ”Kolskäret” gjorde en lov och dök ner och plockade

upp en skaplig firre, (förmodligen en Id) med sina klor. En ganska häftig syn faktiskt.

I morgon bär det av mot ”Nortan” för att lämna av lilla Hustrun vid bussen så

hon kan jobba ytterligare en vecka.

Ha de, vi hörs.