Nu har jag varit hemma i Väsby och monterat en ny diskmaskin som inte

visade sej vara gjort i en handvändning precis.

Hustrun beställde en billig diskmaskin via ”nätet” och den skulle hämtas inom

24 timmar på avtalat varuhus nämligen ”Elgiganten” i Barkarby.

Hon beställde den på söndag kväll och vi hämtade den alltså på måndag kväll.

På tisdagen satte jag igång med att koppla bort den gamla maskinen som skulle

forslas till de sälla jaktmarkerna om det nu finns sådana för havererade diskmaskiner.

Sedan var det bara att ställa den nya på plats koppla lite slangar och sedan köra en

provdisk, trodde jag ja.

När jag försökte knuffa in maskinen första gången fick jag in den halvvägs.

Drog ut den igen och upptäckte att den filt som satt fast över maskinen för att dämpa

ljudnivån var för lång och fastnade under maskinen. Fick klippa bort ca 5 cm runt om.

När jag hade knuffat in maskinen igen upptäckte jag att det kanske skulle vara ett plastskydd

under. Drog ut maskinen och åkte sedan ner till ”Elon” och köpte ett på 60 cm bredd.

När jag satt dit detta som visade sej lite tajt knuffade jag in maskinen igen, men inte bra.

Den förbajade plasten hade skrynklat sej så det var bara att dra ut maskinen igen.

Upptäckte att det var mattuppvik på båda sidor, något som tillämpades på den gamla

goda tiden då inte plastskydden var uppfunna ännu. Skar bort detta och genast blev det

cirka 4 mm bredare öppning.

Knuffade åter in maskinen och den passade perfekt.

När jag sedan skulle montera avloppsslangen visade det sej att den inte nådde fram till

avloppet. Ja ha då hade det vät blivit en böj bakom maskinen och detta kunde man ju inte

tolerera. Drog åter fram maskinen och kunde snopen konstatera att slangen var för kort.

Trodde faktiskt att det var en standardlängd på alla slangar men så var inte fallet med

en maskin som härstammade från ett land vars befolkning förmodligen är lika långa

som slangen.

Fick åter göra en resa ner till ”Elon” för att köpa en skarvmuff och två slangklämmor,

kapade sedan slangen på den gamla maskinen och skarvade ihop dem så den skulle

räcka fram till avloppet.

Hustrun körde sedan ett snabbprogram som tingesten var utrustad med och det tog bara

en halvtimma men då fick man själv torka disken när de var klar.

Summan av kardemumman: Man får vad man betalar för.

Ha de, vi hörs.