Det är inte klokt vad veckorna går fort det är nästan så man inte hänger med,

men det är väl för att man är gammal och börjar acklimatisera sej till

pensionärs livet.

I veckan har vi haft tre av våra barnbarn hos oss och detta har varit jätteroligt.

De har varit aktiviteter såväl inomhus som utomhus och det har legats och snackats

på kvällarna innan de somnat så jag tror de har trivts bra här.

I onsdags tog barnen och jag en promenad på ön.

Vi gick ner på ”Hönsskärsvägen” bort till spången vid ”Katthavet” sedan förbi

Kvarnängen och tillbaka hem, och det var den längsta promenaden som

Wilda någonsin gått i hela sitt liv påstod hon.

Vid hemkomsten dukade mormor upp med fika.

På eftermiddagen återvände vi hem med barnen och på kvällen hade vi en träff med

vår mäklare där vi fick en genomgång av rutinerna för en försäljningen.

I går tog vi en båttur till vårt grannland Åland, det var en stilla och lugn färd över havet,

tyvärr dimmigt på den Åländska sidan men vid återkomsten var det solsken igen.

När vi kom hem packade vi in våra varor och tog samma promenad som jag tog med barnen och när

vi kom till spången började det åska och när vi kommit hem kom en rejäl skur,

men efter en halvtimma kom solen åter tillbaka.

Idag har Hustrun suttit och jobbat och själv har jag tillbringat den mesta tiden med att

slutföra rivningen av taket i verkstaden. Detta är nu i stort sett klart så nu gäller det

att börja regla upp för väggarna. Vädret har varit helt fantastiskt med en utomhusfika

på ”kommandobryggan när Hustrun tog rast.

På söndag åker vi hem till Väsby för att förbereda inför en fotografering av

lägenheten på torsdag. Fick förhållningsorder om att det skulle vara undanplockat

och att inga prylar fick vara framme. Skall dessutom börja röja i förrådet så det blir

nog några vändor till tippen.

Satt och kollade på gamla inlägg på min blogg och fick se en vårdikt som jag skrev

för sju år sedan, visserligen har vi ingen hund längre men den kanske går hem ändå.

Och solen den skiner på buskar och snår

så även i år blir det ännu en vår.

Jag sitter och tänker på vintern som flytt

och upptäcker plötsligt att hunden har spytt.

Har nog fått i sej nått, som inte är bra

han måste i alla fall ut fallera.

Slutar nu skriva i denna stund

för inget går före vår lilla hund.

Ha de, vi hörs.