Nu har vi kommit till den tid på året som gör att min förut så mörka kalufs

blir allt gråare och gråare, och detta på grund av dessa förbannade julbelysningar.

I år var det den andra gången under hela min livstid som alla lampor fungerade

som de skulle, så varför klaga kanske ni tänker.

Men i går skulle min kära Hustru städa på övervåningen och när hon dammade av

vårt element under köksfönstret råkade hon trampa på sladdjäveln som jag hade

hängt lite slarvigt ner till kontakten varpå den förbannade adventljusstaken kantrar

och lägger sej midskepps över köksbordet med en smäll. 

Och vipps har vi en stake som har spottar istället för små glödande ljus.

I dag var vi till Clas Olle och köpte nya lampor. Lamporna till en sjuarmad stake,

som jag genom åren har lärt mej att köpa, var naturligtvis slut, men de hade lampor

som passade till armaturer från 4 – 26 lampor, så de måste ju passa tänkte jag.

Vad tror ni hände, hela staken var svart som natta, inte en enda lampa kunde pressa fram den minsta lilla ljusglimt. Fick skruva bort alla lampor igen och sätta i de gamla

spottarna och det lös utav bara f—n. Jag mätte upp alla lampor och kollade och alla

var hela men, funkade inte.

Åkte ner till ICA för att skaffa nya och när jag kom hem var det dags igen att prova.

Det visade sej att dessa inte heller lös fast de var hela. Nu fick jag börja att blanda de gamla och nya, ibland var de några som lyste starkt och några som lyste svagt,

och så kan man ju inte ha det. Men när jag blandat och bytt några gånger lyckades

jag få en stake som lyste drägligt, inte perfekt men acceptabelt.

Nu får vi hoppas på att Julen infinner sej så snart som möjligt medans lamporna lyser, sedan skall skiten på tippen så får vi köpa nya till nästa år.

Ps. Dammtrasorna ska jag gömma undan till trettonhelgen.

Ha de, vi hörs.