Det är lördagskväll och vi har suttit och kurat skymning, blickat ut över strömmen

och på det gråa molntäcke som legat över Paradisön hela december månad.

Våra solcellslampor har varit släckta en längre tid men som kompensation

har lamporna med skymningsrelä lyst hela dagarna, så det är ju bra att de

hjälper varandra att lysa upp i höstmörkret.

Den andra advent tog vi in vår gran som vi köpte på Bauhaus, dekorerade den med

röda kulor och belysning. Fyllde foten med vatten och kunde sedan beskåda en

riktigt ”Disneygran”, tät och jämn i formen. Vår utomhusgran som vi fick hugga på

min kusins mark, hade vi monterat i parasollfoten på vår uteplats.

Ljusnätet som vi hade förra året hade försvunnit så vi köpte en el-slinga istället.

Vis av alla korta slingor vi köpt genom åren förstod vi att här behövdes det en lite

längre slinga. Det blev en på 38 m, och kan man tänka sej, den blev helt perfekt.

Efter tio dagar hade vår innegran tagit sej själv av daga. Den var så torr att det var risk för självantändning, och barren rasade så det smattrade på golvet.

På granens etikett stod det att det var en Rödgran vilket man nu tydligt kunde se, fast

jag själv hade mina misstankar om att vi fått tag på en Kinesisk nakengran.

Nu fick vi fått lov att hugga en ny gran på kusinens mark, en riktig Roslagsgran från

Paradisön, självhuggen och uppsatt med belysning och röda kulor.

Och kan ni tänka er, den barrar inte, ännu.

Ha de, vi hörs.