Nu närmar sej julen med stormsteg och Hustrun har börjat med sitt bullbak,

kakor och lite annat smått och gott.

Alla ljusstakar och stjärnor är nu uppsatta och det är ju med spännig som man

varje år skall tända dem.

Den ena handen har man på strömbrytaren och i den andra har man

bilnyckeln för att så snabbt som möjligt åka iväg för att köpa nya lampor.

Men hör och häpna i år var det första gången i världshistorien som alla lampor

fungerade efter sin sommardvala. Fantastiskt eller hur.

Sedan en vecka tillbaka har vi varit avskurna från yttervärlden p.g.a att vår

internetleverantör inte registrerade vår nya adress när vi gjorde en flyttanmälan.

Vi fick ett meddelande i början på hösten att Bredbandsbolaget och Telenor

skulle gå skilda vägar. De skulle komma ett nytt sim-kort under november

månad stod det i pappren vi fick. När så December kom stod vi där och hade

noll uppkoppling. Efter några samtal med en jädrans massa minuter i väntan

upptäcktes att adressen var fel och efter ytterligare en vecka kan vi nu koppla

upp vår dator, tv och telefoner.

Höstens projekt är nu avslutade och detta känns väldigt skönt.

Det har varit ett nedra slit ända sedan mitten av oktober då det hela sattes igång.

Hallen har fått sej en ansiktslyftning med nytt golv som Hustrun har lagt,

ny väggbeklednad, fönstren har bytts ut och blivit tätare samt höjts 20 cm.

Ny ytterdörr har monterats och ny ytterbelysysning är uppskruvad samt att vi gjort

ett litet rum på 12- 13 kvm som nu får tjäna som tv-rum.

Vädret som jag brukar klaga på har inte blivit bättre, regn och blåst dag ut och dag in

men det har även förekommit dagar som varit helt ok, fast de är ju sällsynta.

Då har vi försökt komma ut på en liten prommenad på ön för att sträcka på våra

ben och få lite frisk luft.

Ha de, vi hörs.

Nu är det mitten av november och solen går knappast upp över horisonten

man får nästan ha lamporna tända hela dagen för att inte famla runt i mörkret.

Mulet och grått hela dagen förbättrar inte sinnesstämningen precis.

Det har även varit ett mörker med mina telefoner, förstår inte vilket skit de

lämnar ut. I måndags fick jag i alla fall ett meddelande om att jag kunde hämta

min telefon som varit på lagning. När vi kom för att hämta den gick inte den heller

att laga så jag fick en ”ny” telefon som de sa. Den tredje i ordningen.

Eller rättare sagt en begagnad sak som förmodligen någon annan krake fått utbytt.

Nu är det bara att hoppas på att denna fungerar längre än fyra dagar.

Hustrun får nog hjärnblödning om denna också lägger av när hon instalerat mina appar.

Nu är det ju inte bara telefonerna som det skiter sej med. I mitten på förra veckan

upptäckte Hustrun att det var blött på golvet i tvättstugan.

Hon trodde först att det var från en duk som hon hade blötlagt i tvätthon.

Men icke, när hon lyft på plastmattan upptäckte hon en mindre insjö på golvet.

Hon kontaktade då sin make och gemensamt kunde vi konstatera att vattnet kom

från vår ”hydropress” alltså där allt vatten pumpas upp från brunnen.

Nu var goda råd dyra, det plockades fram badlakan för att suga upp vattnet,

sedan har jag ringt i flera dagar för att få tag i en rörmokare som kunde byta ut

eländet då den hade 22 år på nacken.

Vi fick vänta nästan en vecka på röris, badlakanen fick vi byta minst två ggr. per dag

centrifugera och tumla för att sedan göra en insats runt tryckkärlet igen.

Nu är den äntligen utbytt och detta känns skönt, nu återstår bara fakturan.

Nu finns det också glädjeämnen att berätta om i vår tillvaro.

I förra veckan plockade vi in all ved från våra vedstaplar, ca 5 kbm och konstigt nog

fick allt plats i vedboden sånär som en trave som vi staplade upp utanför mot väggen.

Detta känns väldigt skönt för nu kan den förbannade snön komma när den vill.

Vi har åkt till Öregrund gått omkring i snålblåsten och ätit lunch på Wilmas.

Varit in till vår huvudstad och ätit middag med vår mellandotter Malin och sedan

lyssnat på Aron Andersson när han berättade om sina äventyr och i morgon

skall vårt barnbarn Ville grattas med bowling och middag på ”O`learys”.

Ha de, vi hörs.

                        Ett stort Grattis till Ville som fyller 10 år idag.

Nu känner jag mej tämligen förbannad och uppgiven med allt vad fanstyg

som drabbat oss.

I mitten på oktober åkte vi till Uppsala för att lämna in min mobil på Telia,

kameran kunde inte vändas så det var lika bra att passa på medan garantin ännu

var kvar. Jag fick en lånemobil under tiden, en Ipon 5s som jag har haft förut.

Detta var ju helt ok Hustrun som är den teckninska människan i denna familj

laddade hem allt från molnen och jag var nöjd.

Efter ca 1,5 vecka fick jag meddelande om att jag kunde hämta min mobil.

Vi åkte åter till Uppsala och där meddelades det att det inte gick att laga den gamla

så därför fick jag en helt ny Ipon 6s. Detta tyckte jag var gott, och med den nya

mobilen i min ficka återvände vi till ”Paradisön”.

Nu fick Hustrun jobb igen med att åter hämta hem det sparade från molnen samt att

hon installerade bank-id och lite andra appar som jag behövde för livets nödtorft.

Efter knappt fyra dagar blev den nya telefonen svart som ett sotararsel.

Hur jag än petade och drog på skärmen hände det noll.

Hustrun fick återigen rycka in och googla på problemet.

Vi satte den på laddning gjorde omstarter ett antal gånger men inget hände.

I helgen satt Eddie i över 1,5 tim och hade den uppkopplad mot datorn och försöke

på alla vis men insåg att det var ett övermäktigt problem.

I går åkte vi åter de 18 milen t.o.r till Uppsala för att lämna in mobilen hos Telia.

Hade en förhoppning om att de skulle byta ut eländet med en gång, men så blev

det tyvärr inte. De förklarade att den måste repareras tre ggr innan de kan lämna ut

en ny.

Som låne telefom plockade hon fram en Kinesisk mobil som jag inte hade hört namnet

på. Den hade spräckt skärm och såg allmänt risig ut men som tur var kunde hon inte

öppna den så det blev en Samsung istället.

Denna telefon är säkert bra men man kan inte ladda ner min telefonbok och kontakter,

ej heller fick jag med någon manual så nu ligger den här som någon jädrans dosa

på vår byrå.

Inte nog med detta så har vi köpt en ny ytterlampa för att sätta upp på fasaden.

I helgen skruvade jag upp armaturen på väggen, koplade trådarna satte i glödlampan

när jag sedan skulle skruva på glaskupan tog den inte gäng. Prövade ett otal ggr

Eddie försökte och Hustrun gjorde en insats men icke.

I går hade vi den med till Jula och fick byta den mot en ny.

I dag skulle jag göra ett nytt försök men började med att skruva på kupan på skärmen.

Tror ni att jag lyckades, NIX. Nu har även Hustrun gjort ett antal försök och tillslut

sprack gängen på kupan. Ja vad fan säger man. Två lampor köpta i två olika städer

men med samma fel.

Nu kan jag meddela att min kusin Karl köpt fyra lampor av samma sort och alla

har varit ok.

Varför råkar alltid vi ut för detta elände?

Ha de, vi hörs.

Nu har jag äntligen fått tillbaka min telefon och kan ta lite bilder igen.

Felet som hade uppstått kunde inte avhjälpas så det blev en splitter ny

av samma modell då garantin ännu inte gått ut.

Vädret den senaste veckorna har varit bedrövligt med mycket regn och blåst.

Hörde att nederbörden börjar närma sej 200 mm.

Först idag tog vi in trädgårdsmöblerna då det var uppehåll så Hustrun kunde

spola av dem inför vinterförvaringen.

Vi fick även hem en container på 16 kbm som vi fyllt med virkesspill och

emballage efter höstens projekt. Ett ganska jobbigt företag faktiskt, så nu sitter

vi båda två med trötta kroppar.

I lördags kom Lelle H. ner för att fälla en stor gran och en ännu större tall som

växte på grannans mark. Jo då, vi hade fått lov av grannen att fälla dem för tallen

har släppt flera hundra kilo barr på vår tomt genom åren som Hustrun har kärrat bort.

Nu har hon alltså ledsnat på barren och ville avlägsna båda träden så solen kunde

få släppa igenom sina strålar.

Stockarna tog han med sej i två lass och i söndags fick vi hjälp av svåger och svägerska

att släpa ihop grenarna så de också kunde hämtas.

I morgon skall vi köra bort allt småspill som han inte fick med sej och detta blir nog

några släpkärror.

I söndags började det även blåsa kraftigt här ute. Ekerölinjen ställde in

tre färjan och även dagens turer har varit inställda.

Vi åkte med svåger och svägerska upp till Svartklubben och lotsutkiken för att beskåda

naturens krafter och det var nästan så man inte kunde stå upprätt.

Det blåste över 26 m/s i medelvind och över 31 m/s i byarnan så det kändes

rätt mäktigt att beskåda havet.

I morse när vi tittade ut fick vi även beskåda stormens framfart på vår egen tomt.

Soffan på bryggan hade blåst ner i lilla båten med en större lyckta som sällskap.

Stolar och blommor hade svepts omkull, en plåt på Malins hus hade lossnat

från vindskivan och hängde och fladdrade i vinden samt vår lyktstoplpe som hade

mejats ner och låg och lyste så vackert i gräset.

Nu har man alltså lite extra att göra de närmsta dagarna.

Hade också besök av min syster och hennes ”Tossen” i veckan, vi var och besökte

vår 90-åriga faster i Alunda, utsliten i armar och ben men kristallklar i knoppen samt

slängd i käften som alla i släkten Andersson.

Hustrun och Tossen hade då liten ”egentid” medans vi var borta.

Ha de, vi hörs.

Nu var det länge sedan jag präntade ner något på denna blogg och anledningen

är väl att vi har haft en hel del att göra och när kvällen kommer sitter man här

med ”Gamnacke” och undrar vart dagen tagit vägen.

Det är väl så när man är pensionär och har tappat allt vad tid är.

För några veckor sedan var Malin och Sofia med barn och hälsade på.

Döttrarna målade och fejade i sina hus medan barnen sprang omkring ute

och lekte. Och när skymningen föll på blev det kvällens höjdpunkt.

Vi åkte upp till min kusin Karl så alla barnbarnen fick träffa den omtalade

Räven och sitta på trappan och mata densamme med lite godsaker.

En riktig höjdare kan jag säga i alla fall för barnbarnen.

Vid månadsskiftet var vi ner till Vadstena för att besöka äldsta dottern Maria med

familj. Det var sköna dagar med prommenader i ett tjusigt Vadstena med lille Sixten.

Upptäckte en underbar skapelse i form av en Ångbåt som stod på en innergård.

Undettecknad var ju inte sen med att knata in på gården för att beskåda farkosten

på lite närmare håll. Träffade också ägaren som berättade att det var en gammal

varpbåt från Dalarna som han köpte för tio år sedan.

Ett besök på ”Hospitalmuseet” blev också en upplevelse där det berättades om

behandlingar som de stackars dårhuspatienterna fick utstå.

En gammal Polisbil påträffades på gatan utanför, förmodligen från – 86 då

Palmemordet var aktuellt.

Hustrun har nu målat alla stolpar på vår nybyggda carport ett litet projekt som

vi är mycket nöjda med, nu skall den panelas in så man slipper skrapa rutor och

sopa av snö när man skall åka iväg i vinter.

Nu har vi tagit kväller, tänt en liten brasa i vår kamin, ätit en god middag och satt

oss ner för att slappa efter dagens slit.

Ha de, vi hörs.

Nu har det gått en vecka igen och hösten närmar sej, det blir mörkare och mörkare

för var dag och det blir kyligare på kvällarna. Man blir nästan sugen på att tända

en liten brasa i kaminen när skymningen faller på men då får man väl öppna fönstren

så man inte försmäktar, och det kan ju kännas lite avigt.

I måndags var vi till ”Sofielund” och våra kompisar för att förtära lite kräftor.

Det blev en trevlig samvaro, goda kräftor, mys i deras växthus och ett skönt bad i

tunnan när mörkret föll över byggden.

I torsdags ringde min kusin AnnMari kl 16 och undrade om vi ville komma på middag

kl 18 det var bara att tacka ja, gratis är gott som det heter och gott var det verkligen.

Vid 21- tiden var vi hemma igen mätta och belåtna.

Det jobbas också emellanåt. De gamla pallkragarna har rivits bort för att

återuppbyggas på sidan av växthuset. Men detta projekt inleds inte förrän fram

på vårkanten har vi enats om.

I lördags var vi på ”Gårdsförsäljning” vid ”Väst Gribby Gård” som ägs av min

kusin Gunnvors dotter. Det var försäljning av grönsaker hamburgare och kaffe.

Gick även en runda och kollade på hennes ”Gårdsmuseeum” och tre små nassar

som bökade runt i jorden.

När vi kom hem var det röjning efter vägen så det blir ordentligt plogat i vinter.

I dag var den stora dagen då det blev prisutdelning på min vinst i ”Musik-Quiz” på

Ekerölinjen. Vi hade sällskap av kusin Karl med maka UllaCarin.

Vi åt en fantastiskt god ”skärgårdsbuffe” på ett näst intill spegelblankt Ålandshav.

Nu sitter vi och kurar skymning och någon middag blir det inte tal om.

Ha de, vi hörs.

Nu är vi inne i september och nu undrar vän av ordning om det överhuvudtaget blir

någon höst när det inte var varken någon vidare vinter, vår eller sommar.

Hörde någonstans att det var den sämsta sommaren på över hundra år vilket jag inte

kunnat tro, men tänker man efter har det inte varit någon värme varken i luft eller

vatten och blåst har det gjort med undantag av några enstaka dagar och regnskvättar

har kommit lite då och då fast våra meteorologer har yrat om solsken.

Nej det var allt bättre väder förr och även stabilare prognoser.

Här i lägret har det gått sin gilla gång, vi har färdigställt vårt växthus, blommor

och tomater huserar nu i värmen och även vi kryper in ibland för en fika eller något

annat drickbart.

Den första september var min kusin Annmari och jag in till "Nortan" där Antikrundan

slagit sej ner. Och vi var tyvärr inte ensamma kan jag säga.

Efter ca 3,5 timmar i kö kom vi äntligen in i ladan och fick ställa oss i kö.

De prylar vi släpat med oss var närmast till en besvikelse men en liten plåtbil som min

far fick när han var liten värderades till en tusenlapp trots skicket.

Det var i alla fall kul att se hur en sådan inspelning gick till.

Några utflyckter har vi också hunnit med b.l.a en båttur ut till en liten kobbe

tillsammans med kompisarna Lundqvist där det serverades en god sillunch.

Vi har också med samma kompisar varit till Vaxholm, prommenerat runt

i den fina staden, varit på kondis samt ätit en god lunch på hembygdsgården.

Och som det inte räckte med det har vi även varit på middag hos min kusin Karl

med fru och glädjande nog fick Hustrun mata den tama räven.

Ha de, vi hörs