I går kväll ankrade vi upp i paradiset efter att först uppvaktat vår äldsta

dotter, man och barnbarn som hade slagit ihop sitt firande till en gemensam dag.

Det blev en trevlig samvaro med mat och dryck innan vi satte oss i vår färdiglastade

bil för färd mot Roslagen.

På kvällen fick jag en av efterkrigstidens längsta hostattacker och blev sittande med

en apatisk blick resten av kvällen. Hustrun satt och svor över att det inte gick att titta

på hela programmet med ”Lets dance” så det blev ännu en trevlig samvaro på tu man hand

med lilla Hustrun.

När jag vaknade vid sjutiden kunde jag konstatera att natten varit lugn, alltså inget nattvak

och detta kändes skönt. Dessvärre hade min annars så ljuvliga röst helt försvunnit.

Dagens samtal har därför framförts i viskande form då något annat har varit helt omöjligt.

Hustrun har alltså haft en lugn dag på den fronten. Hon själv låter som en häxa säger hon

och jag är nog benägen att hålla med henne om detta.

Efter avslutad frukost begav vi oss till Älmsta för lite inköp, sedan tog vi en promenad i lugnt tempo på vår ö.

Stötte på AnnMari och Hans som röjde och eldade vid Ängsvreten.

Det visade sej vara ett utsökt promenadväder denna dag solen värmde och fåglarna kvittrade.

Har fått en del nya besökare vid vårt fågelbord.

När vi kom hem började Hustrun kratta våra gräsmattor och

själv monterade jag vår

handdukstork. Därefter föreslog Hustrun en liten ”AW” vid vår rygga för att avsluta dagen.

Ha de, vi hörs.

I slutet av förra veckan när lilla Hustrun kommit ut och våra små

telningar återvänt till sina respektive hem började jag känna mej lite

konstig. Beklagade detta för min Hustru men hon tyckte att

jag för det mesta har varit lite konstig genom åren.

Skillnaden nu var att det tycktes koncentrera sej till min hals.

På lördagen kändes det bättre då vi fick besök av lilla Astrid med familj.

Det bjöds på middag och allt var frid och fröjd.

Astrid fick även prova på vårt exotiska fordon ”Stöttingen” som hon

tydligen tyckte var lika roligt som våra egna barnbarn.

På måndagen kom hostattackerna slag i slag och och vi bestämde att vi skulle

förpassa oss hem till Väsby, dels skulle Hustrun jobba på tisdagen och själv hade jag

då närmare till akutsjukvård.

Nu har jag vaknat vid 2 – 3 tiden varje natt av mina svårartade hostattackerna

och fått förpassa mej ut till vardagsrummet för att inte störa Hustrun i sin

skönhetssömn.

I onsdags började Hustrun klaga på att även hon kände sej konstig i halsen,

och i går när jag ringde henne lät hon som en pojkslyngel som kommit i

målbrottet. Nå går vi här och väser åt varandra och det flitigaste ordet vi

använder är ”Va”.

I kväll ska vi på kalas och uppvakta Juni, Maria och Eddie som har fyllt år.

Vi skall ge dem presenter och kanske även en släng av vår åkomma.

Ha de, vi hörs.

                                I dag fyller allas vår lilla "Nuni" år.

              Ett stort GRATTIS till JUNI

                       på 9 årsdagen.

sNu är mitt sportlov till enda då våra små telningar har återvänt till

sina respektive familjer. Det har varit roliga dagar när de varit här.

Jag mötte dem i ”Nortan” i tisdags, vi intog en enklare lunch på

restaurang ”Gyllene Måsen” för att sedan färdas ut till Roslagens pärla

nämligen vårt Paradis.

Vid framkomsten installerade sej barnen för att sedan nyttja vår sparkstötting

som dagen till ära hade plockats fram ur min innersta gömma.

Det blev en halsbrytande föreställning när de forsade ner för backen i en

vinglig färd.

Efter detta tog vi en promenad på ön ner till min kusins sjöbod för att eventuellt

beträda isen men då ingen ”isbill” fanns tillgänglig för att prova densamma

ändrades planerna, kunde ju inte riskera liv och lem på en osäker is.

Efter frukostens intagande på onsdagen rustades det till en färd till min andra

kusin Gunvor som innehar en bondgård tillsammans med sin make.

Där stötte vi ihop med katten ”Bertil” som satt på trappan till grovingången.

Det var en mycket kärvänlig kisse som gärna lät sej klappas och klias.

Det fanns även en annan katt vid namn ”Ruffsen” som inte var lika social,

han sprang och gömde sej när vi kom för nära.

Efter att ha blivit bjudna på fika, saft och bullar samt att barnen fått en liten

historisk tillbakablick av vår släkt med foton av våra förfäder, begav vi oss ut till

ladugården med alla kor och en 6-7 söta kalvar.

När vi gick tillbaka träffade vi även på gårdens fina höns. Det var två tuppar

och ca: 10 - 11 hönor i vackra färger. De var lite skygga men fick de bara lite mat

så kom de fram och pickade i sej intill barnen.

De var nöjda och glada ungar som sedan kom hem och ideligen kommenterade

vad de varit med om på gården.

På eftermiddagen sågade jag upp en vak nedanför vår badstege, det skulle bli

bastubad på kvällen och tjejerna hade bestämt att de skulle ta ett dopp i havet.

På eftermiddagen hämtades mormor vi bussen och medans barnen bastade

fixade mormor middagsmaten.

Snacka går ju men snacka så det går funkar inte, det blåste kyliga vindar

från sydväst och barnen blev fort nerkylda när de kom ut på bryggan,

men den tappra Juni gjorde i alla fall ett försök och doppade drygt halva

sin lekamen i havet och detta var ju strongt gjort, själv hade jag nog inte doppat

mej med dessa kalla vindar.

När bastandet var avklarat var det en varm dusch som gällde sedan bänkades

det vi vårt matbord för att inta mormors onsdags Tacos.

I dag innan de återvände hade vi roligt, det skrattades en hel del kan jag säga

när vi bytte ansikten med varandra.

Jag kan utan tvekan säga att jag själv blev vackrast på korten vi tog.

Ha de, vi hörs.

Nu är det sportlov för våra barnbarn och jag väntar besök från två

av våra små telningar. Små och små förresten de har ju blivit ganska

stora genom åren men för oss är de fortfarande små.

De tar nu busen från vår Huvudstad och själv hämtar jag upp dem i

Norrtälje. Det skall bli riktigt skojigt att ha dem här några dagar,

hörde förresten att de ville basta och om de törs får jag väl såga

upp en vak så de kan doppa sej i havet också.

I helgen har jag åter varit hemma hos Hustrun några dagar.

Hade en tid som jag har flyttat fram några gånger hos min Tandläkare,

men nu var det alltså dags att sätta sej för att öppna käften och bli

undersökt. Inget nöje precis men min rädslan har gått över sedan jag fick

komma till Tandläkare ”Janne”, förmodligen för att han har ett vackert namn

samt att kliniken är belägen i en vacker gammal byggnad vid ”Stora Väsby”.

I lördags var det dags för Alma att få sin födelsedags present från oss.

Vi besökte Maxim Teatern och föreställningen ”Snövit”.

Själv hade jag inga större förväntningar av föreställningen men den visade

sej vara överraskande bra med både humor och spänning.

Det bästa var väl att Alma verkade helnöjd då hon även fick se en av sina

idoler nämligen ”Yohio” som spelade Prinsen.

Efter föreställningen besöktes Restaurang ”Gyllene Måsen” vid Globen och sedan

gjordes ett besök på ”Norstedts Förlag” på Riddarholmen då mormor skulle

hämta lite prylar.

I söndags tog vi en promenad på Norrvikens is, solen sken och det var en hel del

folk som åkte långfärdsskridskor. Nere vid Bollstanäs skola där Ella och Ville

tillbringar sin skoltid hade man försäljning av stekt strömming och kokt korv

som smakade ypperligt, i alla fall korven som jag själv smakade på.

Hustrun kommer nu ut på onsdag då torsdagen är ledig och i fortsättningen

kommer hon att jobba från landet på fredagar och måndagar.

Detta kommer att uppskattas av oss båda, jag får lite sällskap om dagarna

och lilla Hustrun får uppleva lite mera av den fina våren i Roslagen.

Ha de, vi hörs.

                I dag fyler vår äldsta dotter år.

          GRATTIS MARIA.

Nu har jag åter vaknat upp till en underbar morgon, solen skiner från

en nästan klarblå himmel, vattnet glittrar och vårfåglarna sjunger,

vad kan man mera begära.

I helgen tog vi som brukligt några promenader för att njuta av frisk luft

och blicka ut över havet men det har också inneburit arbete med att färdigställa

hallen. Hustrun målade alla väggar samt trappan och själv satte jag upp hålkärl och

socklar. I går gjorde jag det sista och kan konstatera att det i stort sätt är färdigt.

Hustrun skall bara få måla två dörrar in till sovrummen och jag skall montera

en tröskel. Känns nu underbart att vara klar med hela undervåningen.

Det har tagit drygt ett år men då är det två sovrum en liten hall samt tvättstuga

och dusch som är gjorda.

I går tog jag en promenad på vår ö. Jag gick ner till ”Blåsargården” sedan

tog jag vandringsleden genom skogen till ”Aluddsvägen” för att ta

landsvägen hem. Det blev en dryg timmes promenad, det var skönt och nästan

vindstilla. I dag räknar jag med att ta en sväng igen, det gäller att passa på

när vädret är behagligt.

Nu har jag börjat med nästa projekt, det kommer att bli dammigt och skitigt

i början men jag hoppas att det skall bli ett lyft när det är klart.

Ha de, vi hörs.

I höstas fick vi besök av en ihärdig säljare från Telenor. Det visade sej att

han hade jagat oss i en hel vecka innan vi stötte ihop i porten när jag för

tillfället var på besök hos min lilla Hustru i Väsby.

Han meddelade att de hade börjar ett samarbete med bredbandsbolaget

och vår bostadsrättsförening om ett erbjudande för 60 +are boende i

föreningen. Han kunde erbjuda ett ganska förmånligt pris på bredbandet

i vår lägenhet plus att vi kunde mer än halvera kostnaden på vårt

mobila bredband. Saken var alltså klar och vi skrev på avtalet.

För två månader sedan sa jag upp abonnemanget på vårt mobila bredband

hos Tele2 och fick besked att den 21/1 – 16 skulle det stängas av vilket det

också gjorde.

För några dagar sedan fick jag ett sms från vår gamla leverantör att en summa

på 228:- skulle komma att dras från mitt konto den 29/2.

Blev lite konfunderad över detta sms och drog mej till minnes allt strul jag hade

med Tele2 för några år sedan när de helt plötsligt stängde av mitt mobila bredband

tre gånger under ett år utan anledning.

Skulle de nu fortsätta att jävlas med mej.

I dag ringde jag upp ovannämnda leverantör och undrade varför de skulle dra

pengarna från mitt konto när jag inte var kund hos dem längre.

Killen i luren satt tyst en stund och kunde sedan konstatera att det hade blivit ett fel

men bedyrade att han skulle rätta till det hela, rätt skall vara rätt sa han.

Efter en stunds räknande kom han fram till att jag skulle få betala 222:- för mycket.

Frågade hur de skulle göra med de resterande 6 kr.

Dom sätter vi in på ditt konto säger han men tillägger att det kunde ta upp till

15 dagar för ekonomiavdelningen hade mycket att göra.

Nu undrar man ju om det inte hade varit bättre att bara annullera räkningen,

för att om inget annat avlasta ekonomiavdelningen.

Ska bli riktigt spännande att se om dessa pengar som de ännu inte har dragit

sätts in på mitt konto. Rätt skall ju vara rätt, eller ???

Ha de, vi hörs.