Såg för några år sedan ett tv program där en dam uppfostrade en hund som alltid skällde när det kom folk och ringde på. Ungefär som Affe brukar göra. Hon satt och passade på hunden och när det var någon som ringde på, och hunden började skälla kastade hon en tom pet flaska på den och efter några gånger så tystnade hunden och lärde sej att vara tyst.

Detta har jag gått och grubblat på en tid, för efter semestern har Affe börjat att skälla när han är ensam på dagarna och det är inte alls bra. Förut kunde han skälla när vi åkte och handlade men nu är det även på dagarna när vi jobbar, och så kan man ju inte ha det.

I går innan jag hämtade hustrun gjorde jag ett litet arrangemang här hemma. Jag tog två pet flaskor och tre tomma ölburkar och tejpade fast en björntråd på dem, sedan ställde jag dem på hyllan i hallen, drog tråden till ytterdörren tejpade fast en ståltråd i änden på tråden och stack den genom nyckelhålet på dörren.

Sedan när vi kommer hem och hunden skäller så drar jag bara i ståltråden så ramlar hela högen med burkar och flaskor ner på golvet och det blir ett himla liv, så hunden blir rädd och tänker att det där törs jag inte göra om. Detta låter ju ganska enkelt, men för det första så vill man ju att flaskorna ska stå stilla tills man är klar, och en tom pet flaska är inte så stadig, har jag kommit underfund med. Ramlar en så ramlar alla, när de sitter ihop. Och det gjorde de flera gånger, medan hunden satt bredvid och undrade vad f-n jag höll på med.

Men jag lyckades till slut, och hämtade hustrun för att handla. Jag invigde henne i mina planer, och hon var med på galoppen.

När vi så kom hem lyssnade vi utanför porten, jo då han skällde. Jag ställde ner kassarna försiktigt och smög så tyst jag kunde upp till dörren. Han skällde fortfarande.

Tog tag i tråden och drog till, men jag hade ett för dåligt tag, så tråden fastnade och åkte in i nyckelhålet i stället, tänkte då lite snabbt att om jag rycker upp dörren så ramlar flaskorna ner. Men när jag fick upp dörren så låg tråden redan på golvet och flaskorna stod stadigt på hyllan. Hunden däremot hoppade och skällde kring benen på mej, och förde ett himla oväsen.

I dag blir det ett nytt försök, hoppas att det går bättre då.

Ha de, vi hörs.

 

Syrran

18 december 2009 15:41

Lycka till och går det bra så berätta vad jag ska göra för att Tossen inte ska dra så infernaliskt när man är ut o går och hur man kallar in honom om man råkar släppa honom lös en liten stund.
Tacksam för svar
Syrran

 

Sofia

18 december 2009 16:28

Ha, ha, ha vad påhittig du är pappa.
Såg hela senariot framför mig och skrattade så tårarna rann : ) Hoppas att du lyckas bättre nästa gång.

 

Janne

18 december 2009 18:41

Hej syrran!
Som du kanska förstår så är nog inte jag den rätte
hundcoachen för tossen, men prova gärna med en pet flaska.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...