Under en längre tid har Hustrun när hon betalat räkningar över internet beklagat sej

över sin digipass, det har varit dåligt batteri i den så hon måste till banken för att få en ny.

För någon vecka sedan gjorde vi slag i saken och åkte till vår bank i Sollentuna.

Hon lämnade fram dosan och de bad om legitimation. Hon visade upp sitt pass, kassörskan

granskade det och påpekade att det hade gått ut för några månader sedan.

Tyvärr sa hon, vi måste ha ett giltigt pass.

Men ser ni inte att det är samma människa på kortet, sa jag.

Jo det ser jag, men vi har våra regler.

Jag kan intyga att det är min fru svarade jag. Jag har sett henne åtskilliga gånger under årens lopp.

Det hjälps inte vi måste ha en giltig legitimation.

Det var bara att lomma därifrån och uppsöka polisstationen för ett nytt pass.

Undrade på vägen dit hur det skulle gå att få ett nytt pass när det gamla var utgånget.

Väl framme så lämnade hon fram sitt gamla pass och beklagade sej för att det var utgånget.

Det gör inget sa polisen, din man kan ju intyga att det är du.

Jag fick skriva på ett papper att jag kände människan i fråga och sedan var det klart.

Nu har hon fått sitt nya pass och i går var hon tillbaka till banken för att

legitimera sej, de såg belåtna ut och hon fick sin nya dosa.

Som sagt var regler är regler och rätt ska vara rätt, i alla fall datumet.

Kan för övrigt berätta en liten historia som min svåger Lorenz råkade ut för.

Det var i början på 60-talet tror jag, han var på semester i Värmland och åkte in till

Arvika för att hämta ut sin lön på posten.

Han hade som en av de första skaffat sej en legitimation och hade det med sej.

Väl framme tog han fram löneavin lag id-kortet ovanpå och sträckte fram det till Postkassörskan.

Hon ryckte till när hon fick se id-kortet och frågade vad det var för något.

Det är en legitimation svarade min svåger.

Nää... det behövs inte svarade Postkassörskan på bred Värmländska, du är ju här själv.

Det var tider det.

En vecka kvar.

Ha de, vi hörs.