När det var två timmar kvar innan jag skulle hämta min nya bil ringer telefonen.

Tjena säger en röst och presenterar sej som min bilförsäljare, hur är läget.

Kanon svarar jag, skall ju hämta nya bilen idag.

Nja säger han, det har uppstått ett problem.

Men för helvete tänker jag. Ska det börja strula med den nya bilen innan jag ens har fått den.

Har det inte varit nog med den gamla.

Du kan inte få den nya bilen förrän om en vecka, säger han.

När de skulle montera draget blev det en skada på kofångaren och det kan vi inte
acceptera så nu har vi beställt en ny från Korea.

Jaha hur gör vi då, svarar jag.

Har du något att åka med, säger säljaren.

Nej jag sålde min gamla bil igår.

Kom över så får vi försöka lösa detta, säger han.

När jag kom dit beklagade han sej flera gånger och sa att om man nu köper en ny bil

skall allt vara nytt, därför bestämde han att de skulle byta kofångaren och inte laga den.

Du får låna en bil av oss helt kostnadsfritt tills din bil blir klar sa han och
började leta i nyckelskåpet.

Hoppas det inte blir en Skoda tänkte jag.

Den här kan du låna, säger han och plockar fram en nyckel.

Det visar sej vara en KIA Sportage. En fyrhjulsdriven stadsjeep med an massa lull lull

som GPS, glastak och en massa annat som jag inte har fått kläm på.

Bilen går fruktansvärt bra, man blir nästan ”lyrisk” av att köra den och jag oroar mej för när

jag måste byta till den vi egentligen har köpt.

Funderade ett tag på att ringa upp och säga att jag kan offra mej och ta den jag har nu

så slipper de krångla med den andra, men med tanke på att denna bil kostar ett
par hundra tusen mera så kanske de inte går med på detta.

Men det är väl bara att njuta så länge det går, de behöver ju inte ha bråttom.

Ha de, vi hörs.