I lördags var vi bjudna på släktträff på landet. Det var min gästfria kusin Ann-Mari

som hade bjudit alla sina kusiner med barn och barnbarn, en grupp på närmare 50 pers

från Skåne upp till Dalarna. Ann-Mari och hennes Hans  hade dukat upp långbord i sin

nylövade lada, hon hade gjort en tipspromenad med över 20 frågor om kusinbarnen och

ordnat med brännboll och fotboll på ängen utanför. Man undrar bara hur dom orkar,

men otroligt roligt var det.

Själv var jag lite skeptisk till att delta i brännbollen, det där med att träffa en liten boll

med ett slagträ är numera inte min starka sida. Provade några slag, jo då träff varje gång

men tyvärr på bollens undersida med resultat att den for fem meter rakt upp i luften.

Alma stod och tittade på och insåg snart Morfars begränsning,

hon föreslog en större boll helt enkelt.

Vi delades upp i två lag ” Viktor och Karin” efter våra förfäder.

Lag ”Karin” tog hem en solklar jordskredsseger i brännbollen med 59 mot 58 kanske

beroende på att undertecknad inte deltog i spelet.

I fotbollen däremot var man ju självskriven, för sparkas kan jag fortfarande.

Undertecknad gjorde (med risk för sitt eget liv och kanske även för andras )

en heroisk insatts med sina tre ”baljor”.  Resultatet 5 – 5.

Fullsatta läktare.

Tillställningen avslutades med ett gruppfoto.

Nu får jag tacka familjen Larsson för denna trevliga träff och önska en skön och vilsam sommar.

Ha de, vi hörs.