Nu har jag äntligen fått den ädlare delen på min kropp ur

vagnen som man säger, och införskaffat en ny dator.

Den gamla trotjänaren visade upp ett meddelande på sin

skärm att dess kondition var i sånt dåligt skick att en

svår kollaps var nära förestående.

Nu har jag i en veckas tid rivit mitt hår, blivit både

frustrerad och förbannad på denna svårbegripliga

apparat. Inget är sej likt eller påminner om det som jag är

van vid, och detta är ju inte bra vid min höga ålder.

Jag har i alla fall kommit så långt att jag ska försöka mej på att

skriva det första inlägget på min blogg med denna tingest.

Men vägen hit har varit motig.

Enligt Eddie behöver det göras lite småjusteringar här och där

till exempel fastnar markören lite då och då, vad det nu kan bero på,

men det är mycket irriterande ska jag säga.

Första gången jag skulle stänga av datorn hittade jag ingen

avstängnings knapp så jag fick köra motorstopp på den fan

genom att bara slå igen huven.

Men det lär väl bli bättre får man hoppas bara man blir van.

Ha de, vi hörs.