På bara några månader har jag nu tvingats besöka Akuten för

tredje gången. I somras var det först för min axel och några dagar

senare var det hjärtat som spelade ett spratt och i går var det min

ovanligt fula ”nuna” som orsakade ett besök.

Efter frukosten i torsdags kände jag nämligen en ömhetskänsla

under min käke och vid en närmare inspektion framför spegeln

upptäcktes att jag mera liknade en ”Meso cricetus” än en Homo sapiens.

Nu undrar ni säkert vad detta är för något men på vårt eget

modersmål lär det betyda ”Hamster”.

Min annars så finlemmade hals hade plötsligt svullnat upp helt utan orsak.

Ringde lilla Hustrun och beskrev fenomenet och klok som hon är rådde

hon mej att uppsöka en veterinär eller om så önskades en helt vanlig doktor.

Själv är jag av den uppfattningen att man inte ska hasta fram i onödan så det blev

att vänta till nästa dag ifall att det skulle gå över.

Men så var inte fallet denna gång, det blev åter ett besök på Akuten

och denna gång på ”Löwet”.

Efter att ha blivit undersökt av tvenne Doktorer och därefter ett ”ultraljud” kom

de fram till en ordination, en penicillinkur samt en påse med sura karameller.

Frågade faktiskt om det inte gick lika bra med chokladnallar

som jag tycker om, men icke. Det sura skulle ”mjölka ur” min spottkörtel så den

krympte till normal storlek och skulle den inte göra det över helgen rekommenderades

ett besök på KS. Då hade det förmodligen bildats en sten i min körtel

som måste opereras bort. Precis som vi inte hade nog med stenar på landet, nu har man

alltså kanske fått en i käften också.

Nu får man väl hoppas på att stenen lyser med sin frånvaro så jag åter kan färdas ut

till vårt paradis för att fortsätta på mina projekt.

Ha de, vi hörs.