Nej det är inte jul ännu. Det sägs ju att ”ditt hem är din borg”. Och så sägs det att den farligaste platsen är hemmet. Nu kan jag konstatera att det sistnämnda är rätt.

I dag när jag kom hem till lunch hade troligen min kära hustru tappat ett glaslock på golvet så det hade rämnat. Bitarna hade hon lagt upp i en prydlig hög på bänken. Själv klampade jag omkring i vanlig ordning, på köksgolvet för att fixa till lite lunch. Plötsligt, ja vad tror ni hände. Jo en liten glasbit låg tydligen kvar på golvet, men det gör den inte längre. Den sitter nu mera i min häl.

Kände med fingret att det var lite vasst. Gick in i badrummet och hämtade en pincett för att plocka ut den lite snabbt. Det verkade ju enkelt, när jag kände lite av glasbiten. Men då är det ju det där med ålder och vighet. Först satte jag mej och försökte vrida upp fotsulan, men det var ju dömt att misslyckas. Sedan böjde jag knäet och lag upp foten på tvättstället, och det gick ju bra. Men sedan behövde jag ju vrida överkroppen för att komma åt glasbiten. Det visade sej att då stramade det väldigt mycket i midjan, ja det till och med gjorde ont. Ja ja, där midjan satt för några år sedan. Det slutade med att jag fick ge upp alla försök. Nu får jag vänta till lilla hustrun dyker upp och kan hjälpa mej. Nu mera trippar jag fram på tå. Där av rubriken.

Ha de, vi hörs.

 

Anna

6 juli 2009 13:49

Du kunde ju trippa ner till min sjuksköterska till make och bli omplåstrad. Nu har tyvärr åkt till jobbet. :-)
Stackars dig!

 

Daniel

6 juli 2009 18:20

Hej !!

Tack så jättemycke för presenten, den kommer garanterat utnyttjas inom en snar framtid.

TACK !

 

Eva

6 juli 2009 20:51

Jag hoppas du har fått ut glasbiten nu. Du måste nog sjukskriva dig ett antal veckor nu eller hur:)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...