Ned räkningen har börjat. Det är som tur är lite mindre på lassen så här i semestertider. I dag hade jag bara 7,5 ton, mot normala 10-11. Skönt. Och om en vecka är det bara kläderna på kroppen som man behöver släpa på. Då kanske ni undrar om jag inte behöver bära något alls på semestern. Men då kan jag tala om att man har ju lilla hustrun till hands, som kan ge ett handtag. Bra va. Nej nu narras jag lite med er, så är det ju inte. Och nu när hon läser detta får man väl kånka på allting själv.

Hade faktiskt min första fästing på många många år, på mej i går kväll. Den kliade som tusan. Fick bända bort den med en kofot, och slå ihjäl den med en spade. Kanske lite överdrivet, men den kliade i alla fall. Återkommer till kvällen med lite bilder.

Ha de, vi hörs.

 

Leif

13 juli 2009 14:57

Och jag gissar att du fick bära på den alldeles själv, fästingen alltså?!

 

Eddie

13 juli 2009 19:45

Du Jan E, jag saknar släpet nu när jag har slut på virke :)

 

Janne

13 juli 2009 21:35

Det är bara att bära brädorna, sörrö.

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...