I dag har hustrun och jag varit och handlat på Coop. Det var mycket frustrerande.  Nu tror ni säkert att jag tänker klaga på hustrun, men hon skötte sej exemplariskt. Det är butikerna som oroar mej. Här har man varit medlem i konsum sedan 1972. alltså i 37 år, och sett det förfalla mer och mer. När man tänker tillbaka blir man nästan nostalgisk på tiden som nybliven medlem. Man hade släppt ut barnen för att sitta i lugn och ro för att räkna kvitton. Man försökte lägga de räknade kvittona i en prydlig hög på bordet, och när man nästan var klar kom barnen in, det blev korsdrag, kvittona virvlade omkring och man fick börja om från början igen. Det var tider det. Nu var vi alltså och handlade och hade en skanner med oss, för att slippa stå i kassakön som en riktigt fullvärdig medlem. Och vad händer då. Jag skulle hämta en liten påse med pomme strips. Då finns det bara stora bafta påsar. Så stora att man kan fylla en betongblandare med dem. Det är ju för mycket för två pers. Här gäller det att fråga om det finns mindre. Men var finns personalen? Sprang runt, säkert två varv utan att finna någon, förutom i kassorna. På det tredje varvet mötte jag hustrun. Hon hade en ananas i handen som inte skannern reagerade på. Hon jagade också efter personal. Vad göra. Vi gick till fiskdisken, men de var egna företagare och kunde inte hjälpa oss. Hänvisade till delikatessdisken. Gick dit men den var obemannad. Ilskan och frustrationen började stiga inom en. Plockade lite smågodis för att lugna ner mej. Skulle väga påsen, Vågen avstängd. Pappret slut. Ingen personal att tillgå. Till slut trängde jag mej före i kön, (ganska irriterad), fram till en kassörska och frågade var det fanns personal att fråga. Vi har personalbrist svarade hon lugnt. Precis som jag inte hade märkt det. Det slutade med att vi fick stå i kö med vår förbannade skanner för att den inte kunde läsa av en Ananas. Varför har man skanner. När vi gick ut kände jag att man började närma sej pension.  Förbannad och ville klaga på allt.

Sjukdomar och elände.  Får se om man står på benen efter påsk. Fem av våra sex barnbarn  knaprar penicillin för närvarande. Och deras föräldrar har delvis trillat dit också. Det artar sej bra till ledigheten. Nu var det vist streptokocker som de drabbats av. Oftast så säger de att det är ett virus. Det tar de till när de inte vet vad det är för fel. Det låter ju proffsigt och bra, men vet ni vad virus är en förkortning av.  Vet Inte Riktigt Undrar Själv. Men det säger de aldrig. Ha det så bra. Vi hörs.