Ja nu har vår årliga sammankomst passerat, då vi träffar våra gamla grannar.

Den gick av stapeln i lördags kväll, och vår annars så tysta och lugna lägenhet omvandlades

ånyo till ett gigantiskt ljudinferno. Detta händer bara en gång vart femte år så våra nuvarande
grannar kan gått stå ut med lite högre ljudnivå ibland.

Till historien hör att vi bodde på samma gata för närmare fyrtio år sedan, i början av sjuttiotalet

alltså. På åttiotalet började alla flytta till egna hus däribland vi. Det blev ett litet uppehåll i
träffandet men i början av nittiotalet kom någon på idéen att vi borde träffas och snacka lite skit

igen och på den vägen är det. Jag har hört att många tycker att detta är unikt med dessa
sammankomster, och vi är kanske unika, för ingen av oss har ju blivit äldre,

i alla fall låter det inte så när vi träffas.

Det blev som vanligt en trevlig tillställning med mycket snack och skratt.

Gästerna kom vid 18-tiden och de sista gästerna lämnade oss omkring 02.

En liten sittning på 8 timmar alltså helt i sin ordning. Kan betyda att vi trivs med varandra,

i alla fall en kväll per år.

Jag kommer ihåg när vi bodde i huset och vår mellandotter satt på sitt rum under kvällen.

På morgonen när vi åt frukost undrade hon hur fasen man kan sitta och skratta i fem timmar i sträck.

Inga problem tycker jag, bjud hem ett gäng tokiga människor så får ni se.

Är ju bara tvungen att visa en bild på Hustruns förrätt

en mycket välsmakande skapelse.

Ha de, vi hörs.