Under en längre tid har Hustrun när hon betalat räkningar över internet beklagat sej

över sin digipass, det har varit dåligt batteri i den så hon måste till banken för att få en ny.

För någon vecka sedan gjorde vi slag i saken och åkte till vår bank i Sollentuna.

Hon lämnade fram dosan och de bad om legitimation. Hon visade upp sitt pass, kassörskan

granskade det och påpekade att det hade gått ut för några månader sedan.

Tyvärr sa hon, vi måste ha ett giltigt pass.

Men ser ni inte att det är samma människa på kortet, sa jag.

Jo det ser jag, men vi har våra regler.

Jag kan intyga att det är min fru svarade jag. Jag har sett henne åtskilliga gånger under årens lopp.

Det hjälps inte vi måste ha en giltig legitimation.

Det var bara att lomma därifrån och uppsöka polisstationen för ett nytt pass.

Undrade på vägen dit hur det skulle gå att få ett nytt pass när det gamla var utgånget.

Väl framme så lämnade hon fram sitt gamla pass och beklagade sej för att det var utgånget.

Det gör inget sa polisen, din man kan ju intyga att det är du.

Jag fick skriva på ett papper att jag kände människan i fråga och sedan var det klart.

Nu har hon fått sitt nya pass och i går var hon tillbaka till banken för att

legitimera sej, de såg belåtna ut och hon fick sin nya dosa.

Som sagt var regler är regler och rätt ska vara rätt, i alla fall datumet.

Kan för övrigt berätta en liten historia som min svåger Lorenz råkade ut för.

Det var i början på 60-talet tror jag, han var på semester i Värmland och åkte in till

Arvika för att hämta ut sin lön på posten.

Han hade som en av de första skaffat sej en legitimation och hade det med sej.

Väl framme tog han fram löneavin lag id-kortet ovanpå och sträckte fram det till Postkassörskan.

Hon ryckte till när hon fick se id-kortet och frågade vad det var för något.

Det är en legitimation svarade min svåger.

Nää... det behövs inte svarade Postkassörskan på bred Värmländska, du är ju här själv.

Det var tider det.

En vecka kvar.

Ha de, vi hörs.

Vår påskledighet började redan i onsdags då vi åkte ut till ”lägret”.

Hustrun hade tagit ledigt på torsdagen och själv var jag hemma för min onda axel så det passade

alldeles utmärkt att få vakna upp på landet. Det hade kommit en hel del snö i början på

veckan men det mesta hade smält bort. Vi fick i alla fall skotta bort en dm snö på

kommandobryggan för att komma in på kvällen.

Torsdagen började med att värma upp stugorna till barnen så det skulle vara varmt och skönt

när de anlände på kvällen. Hustrun påskpyntade i lekstugan och jag satte upp en hasp på dörren.

På fredagen fick vi ett överaskande och kärt besök av svåger Leffe med hustru, dotter och svärson.

Och straxt efter dök Malin med familj upp för att fira påskhelgen med den övriga familjen.

Det blev fullt ös på alla barnbarn när de sprang ut och in i stugorna och det blev ett himla

tjoande att de skulle stänga dörrarna efter sej för att bevara värmen i husen.

De trodde väl antagligen att det var sommar igen, de känner ju ingen kyla.

När kvällen kom drog Hustrun och undertecknad sej ner till brygghuset.

Med en liten brasa i kaminen och en värmefläkt blev det en behaglig temp hela natten.

Finbesök till frukost. 

Påskaftonen bjöd på sol och kyla, bara någon plusgrad. Barnbarnen sprang från hus till hus
och lekte som de alltid gör där ute och på eftermiddagen blev det dags för den stora ”skattjakten”.

Eddie marscherade runt tomten med alla barnen medan tipslappar lades ut och paketen gömdes.

Det blev stor glädje när de öppnat paketen, och Alma kunde hålla det hon lovat.

Påskharen fick alla hennes nappar till sina ungar.

På kvällen blev det enligt tradition en god middag med våra typiska Påskrätter.

Efter frukosten på Påskdagen skulle Alma titta om Påskharen lämnat något paket

som tack för alla nappar. Och kan man tänka sej glädjen blev stor när hon lyfte upp

en hel kasse med paket.

Efter middagen var det dags för barnens bastubad. Med en temp på dryga 70 grader var det

Juni och Wilda som uthärdade längst. Sedan kunde Malin, Jocke återvända hem med rena barn.

Tack för besöket säger vi, och välkommen åter.

På Annandagen krattade Hustrun klart alla gräsmattor, Danne och jag tog oss ann gräsmattan

nere vid Brygghuset, all vass krattades bort och vi rullade ner det stora cementröret som

Hustrun har retat sej på och ställde det vid strandkanten, för vidare färd ut i vattnet i sommar

när tempen blir lite behagligare. Blir ett utmärkt fundament till den lilla badbryggan som skall göras.

Under eftermiddagen försvann familjerna en efter en , tack för besöket och välkommen åter

säger vi igen.  Till slut insåg även vi att helgen var slut det var bara att packa ihop för vidare
transport till Väsby, men om några dagar återvänder vi till vårt ”Paradis” igen.

Ha de, vi hörs.

Efter en halvtaskig natt somnade jag om efter det att Hustrun åkt till jobbet.

Vaknade med ett ryck kl: 09,00. Hade lovat Maria att sitta barnvakt en stund på förmiddagen.

Bråttom, bråttom. Bäddade sängarna, åt frukost, plockade ur diskmaskinen,

oljade in en bänkskiva och  ringde ett samtal till HSB innan jag satte på mej

ytterkläder och skor för att springa ner till garaget. I trapphuset upptäcker jag att jag håller

skohornet i handen.Tillbaka in i lägenheten med hornet.

Åkte ner till Centrum, besökte apoteket samt hämtade ett par nyklackade kängor hos skomakaren.

Därefter en snabb färd till Maria där barnbarnen väntade med iver på att få klå upp Morfar i olika spel.

Juni föreslog att vi skulle spela ”Rain man” ett som hon tyckte mycket roligt spel.

Det kan inte jag så du får lära mej, sa jag.

Det är enkelt, sa Juni. Så fort du blir en bubbla så skjuter jag dej, och det lät ju tryggt och bra.

Efter olika övningar i tvspels djungeln där jag förövrigt hajade noll övergick vi till ett mera

normalt spel som kallades ”UNO”. Detta spel har jag säkert utövat när våra döttrar var små, men
reglerna till detta spel var ett minne blott. Men vad gjorde det, Juni och Noel förklarade så gärna.

Det visade sej finnas två tolkningar av reglerna, en var Noels och det andra var Junis.

Det blev en härlig mix som ändrades under spelets gång, beroende på hur de låg till för en vinst.

Nu har jag kommit hem med livet i behåll och det känns ganska skönt. I kväll åker Hustrun och jag

ut till paradiset för att värma upp stugorna tills i helgen då vår härliga familj förenas.

Ha de, och Glad Påsk om vi inte hörs.

Nu vill jag nog påstå att vi är klara med etapp ett när det gäller reparationen av köket.

Det har varit intensiva helger sedan november när vi började slita ut köksinredningen.

Nu till Påsk blir det besiktning när alla barn och barnbarn kommer ut, visserligen har 

Juni redan varit där, och det var rätt kul att se henne när hon gick in i köket, tvärstannade

och bara stod tyst och tittade sej omkring.

Ett Ejderpar simmar utanför bryggan 

I lördags monterade vi upp hyllor.

Klädde om soffan så inte barnen halkar ner under bordet när de äter,

vilket de har gjort ett antal gånger.

Vi tog en promenad över till Kolskäret i det soliga vädret. Vi tyckte det blåste småjävlar

när vi gick dit men det var ingenting mot vad det blåste när vi gick hem i motvinden.

Det var bara att knyta ihop alla kläder och stoppa stenar i fickorna så man inte skulle blåsa i sjön.

På lördagskvällen blev det även ett bastubad.

Söndagen ägnades åt rabatter och gödsling av gräsmattor.

Blåsippan ut i backarna står....

...Och "Hacke" pickar i sej mat.

Jag skiftade även däcken på bilen som visade sej inte vara så enkelt som jag trodde.

När jag skulle bära fram det första sommardäcket halkade jag på rampen och dunsade

ner på rumpen, fastnade med den vänstra armen och kvaddade axeln.

Gjorde rätt ont kan jag säga.

Efter lite vila och medlidande från Hustrun kunde jag så småningom återuppta monteringen.

I dag har jag tillbringat ett antal timmar på akuten med röntgen och dylikt.

Läkaren kunde konstatera att det inte var något brutet det var bara mjukdelarna som fått sej en omgång
och det räcker gott kan jag säga.

Nu blir det vila med pillerintag denna vecka så får vi se hur kurant jag blivit efter påsken.

Ha de, vi hörs.