Detta är en återkommande kommentar som ofta förekommer i denna familj,

och ”du” i detta fall är naturligtvis jag själv.

Nu är det så här att på vår terrass har vi två korgstolar med tillhörande dynor.

Dessa dynor vinterförvaras alltid tillsammans med de stora dynorna på en hylla

i förrådet i trapphuset. De är en brun sittdyna med tillhörande vit och brunrandig

kudde till varje stol, relativt skrymmande så man borde ju se dem.

För någon vecka sedan var det dags att plocka fram alla dynor, men vad finner jag,

jo bara de stora dynorna. Frågade Hustrun vart de kunde tagit vägen men hon såg ut

som en fågelholk i nian och sa att de ligger väl där de brukar.

Nej det gör de inte, svarade jag bestämt du måste ha lagt undan dem någon annan stans.

Nu har jag letat igenom förrådet inne, klädkammaren, förrådet på terrassen samt

förrådet i trapphuset som har gåtts igenom minutiöst flera gånger utan att finna dem.

Tanken har flera gånger slagit mej att det är någon mindre nogräknad person som under

dygnets mörka timmar klättrat upp på terrassen och snott våra dynor.

I går var det dags igen för att leta. Vi går igenom förrådet i trapphuset igen sa Hustrun.

Ja ja tänkte jag, du kan ju leta där om du tror att vi ska hitta dem.

Vi gick ut och det första jag gjorde var att visa Hustrun vart jag brukar lägga dem.

Här sa jag, här ligger det bara något gammalt vitt täcke i en liten påse.

Neeej säger Hustrun eftertänksamt, de är ju dynerna, jag tvättade ju överdragen i höstas.

Detta kändes ju muntert jag har ju lyft på denna jädrans påse minst hundra gånger under

mitt letande hur skulle jag veta att hon tvättat överdragen. Har ju letat efter något brunt

och skrymmande hela tiden.

Ja ja då återstod bara ett nytt letande, efter överdragen. Vi hittade en väl hopknuten påse

jag kikade in i den men såg bara något grönt. Förkunnade detta för Hustrun och lag tillbaka påsen.

Hustrun tar påsen och utropar ”där är de” det gröna är ju filten som jag tvättade samtidigt.

Jag säger bara ”suck”. Jag kan ju inte leta alls.

Ha de, vi hörs.

 

Eva

31 maj 2012 18:25

Det är nackdelen med för många förråd :)

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Nu har det kommit ett antal kraftiga regnskurar i några dagar. Marken är mättad och det forsar vatten i de gamla spåren efter skogsmaskinerna som härjade här för något år sedan. Jag har tömt regnmätaren så många gånger att jag glömt hur mycket ...

Idag vräker regnet ner utanför vårt fönster. Det är den sista dagen på årets sista sommarmånad, och hösten verkar redan ha gjort sitt intåg. Visserligen behöver vi regn, men man tänker ju som vanligt. Varför ska regnet komma just idag, kan det inte r...

I slutet på Mars hade all snö försvunnit, det började torka upp i skog och mark, solen värmde mot husväggar, blåsippor och tussilago stack upp lite här och var på tomten. Veden som vi fått hämta på min kusins mark var kapad och klyven samt förp...

Nu är sportlovet över och vi har haft förmånen att ha två av våra döttrar med familj på besök i några dagar. Vädret har varit på topp, solsken varje dag med vårkänsla i luften. Vi har tagit flera promenader på isiga stigar och vägar men gud ske...

I måndags inföll ju denna dag och förr i världen när vi alla bodde i Väsby brukade jag leverera en bukett tulpaner till våra älskade döttrar. Men sedan några år tillbaka är vi ju nu utspridda lite här och var så Hustrun tyckte att jag kunde ju ge d...