Efter en halvtaskig helg vädermässigt sett har vi återgått till vardagen.

Tröttheten är så påtaglig att det är knappt man kan ta sej ur bingen på morgonen.

I natt vaknade jag av ett trängande behov av att uppsöka muggen. Jag reste mej upp

och i mitt sömndruckna tillstånd fick jag för mej att jag befann mej på landet, det var

inte förrän jag kommit in i klädkammaren som jag upptäckte att jag orienterat mej helt galet.

Och jag vill nog påstå att Hustrun hade blivit tämligen irriterad om jag inte vaknat till i tid.

I lördags hade vi planerat in ett skönt och avkopplande bastubad med dopp och eventuellt

en liten simtur i det 18 gradiga havet. Men nu blev det inte riktigt så, för när Hustrun

äntrade ner för badstegen den andra gången skrek hon till och sa ”vad var det där”.

Jag stod på bryggan i mörkret och glodde ut i vattnet men såg inget.

Men ser du inte att det simmar något där, sa hon och pekade alldeles nedanför bryggan.

Jag tittade och tittade men kunde bara se mörker. Tydligen hade djuret i fråga simmat

stötvis framåt, sedan tagit sej in mellan stolparna och försvunnit in under bryggan.

När jag vänder mej om stod Hustrun redan på bryggan och vi kom överens om att det gick ju

lika bra att svalka sej i luften. Sedan satt vi och försökte komma på vad det var för ett djur.

Den hade varit stort som en knytnäve sa Hustrun och simmat ryckigt, så efter en stund

kom vi fram till att det måste vara en stor ”Padda” som simmade bröstsim när den tog sej ett kvällsdopp.

Alltså helt ofarligt. Nu planeras det för "ledbelysning" på bryggkanten.

Månntro det var denna lilla skönhet som svalkade sin lekamen.

Ha de, vi hörs.