Det sägs ju att man kan få dåligt minne när man blir äldre, men hittills har jag

klarat mej rätt bra tycker jag. Det är i alla fall inget som jag kan komma ihåg,

men nu i veckan brakade det loss ordentligt.

Undertecknad och en av svärsönerna fyller ju år tätt inpå varandra

och för att underlätta för de som drar de tyngsta lassen var det någon klurig individ

som kom med det utmärkta förslaget att det skulle firas gemensamt, och det var ju bra.

Alla samlades hemma hos oss, det grillades till middag och det var kaffe och tårta.

                                                  
                 GRATTIS DANNE.

När vi var och handlade frågade Hustrun om vi skulle köpa lite godis till barnbarnen också.

Självklart svarade jag då kan vi ha ”fiskdamm” det brukar ju finnas på alla barnkalas.

Själv föreslog jag att vi skulle köpa stora oliver, för det passar ju bra till grillat.

Finns det ”bea ” hemma undrade Hustrun och jag förklarade att vi hade en full burk

samt en med lite kvar i.

Innan gästerna skulle komma meddelade jag Hustrun att jag skulle ta kort på hela

sällskapet nu när vi var samlade allihopa. 

När gästerna kommit och vi ställde fram maten undrade Hustrun var ”bean” befann sej.

Det stod mycket riktigt två  burkar i kylen men båda var tomma.

Helvete också hade jag ätit upp båda burkarna och ställt dem tomma i kylen.

Det var bara att kasta sej i bilen och inhandla en ny på Ica.

Middagen blev lyckad god mat som Hustrun fixat till, kaffe samt tårta som Maria var delaktig i.

När gästerna gått och vi plockade undan säger Hustrun att ”de där oliverna var ju goda”.

Men faan också de stod ju kvar i kylen, och godispåsarna fick jag åka runt och lämna dagen efter.

Jag hade även tänkt visa lite bilder från kvällen men kameran stod där jag ställt den,

och var lika tom på bilder som undertecknad är i pallet.

Ha de, vi hörs.