Jag måste ju säga att det finns en tjusning med bastubad, men det är väl inte själva bastandet som är det optimala, utan allt runt omkring. Att tända brasan och se till att det brinner, man sitter i brygghuset och väntar med tända stearinljus, lägger in en laddning ved lite då och då och ser hur graderna stiger. Så är det då dags att krypa in i värmen 75-80 grader. Man sitter tills man blir riktigt varm, sedan ut för att ta sej ett dopp.

Sista helgen på semestern bastade jag både fredag och lördag, och när jag gick ut på bryggan för att doppa mej möttes jag av ett fantastiskt månsken som speglade sej i vattnet, mycket härligt.

Och i lördags när Sofia, Danne och jag bastade, gick jag ut på bryggan, klättrade ner för stegen, kastade mej baklänges ut i vattnet, och när jag låg där tittade jag upp och såg en fantastisk stjärnhimmel. Man känner sej rätt liten där i vattnet, med mörkret och den fantastiska stjärnhimlen över sej. Detta är förmodligen livskvalité.

För övrigt har helgen flutit på som vanligt. Vi provade vår nya vedklyv, en fantastisk skapelse. Så lätt det var att klyva veden. Har redan fyllt vedboden till en fjärdedel och upptäckt att den är för liten. Vi hann också med en skön båttur runt ön. På lördagen bjöd Sofia och Danne på tårta till eftermiddagskaffet och en mycket god middag på kvällen, tack så mycket.

Hustrun har klippt alla gräsmattor och rensat i landen, för vilken gång i ordningen denna sommar vet jag inte. Hon har även röjt ut i bastuduschen och städat av ordentligt i brygghuset.

Jag har kört upp den sista veden till vedklyven. Märkt ut tomtgränsen för fyllnadsmassorna och Danne har hjälpt mej att släpa ut markduk för fyllningen. Massorna kommer endera veckan. Återkommer nog till det.

Nu är det bara att knega på en vecka till, sedan blir det att återvända till paradiset, lägga sej i en solstol och slappa.

Lite bilder.

Lite mysbelysning i väntan på bastubadet.

Mormor fick hjälp av Ella och Ville med klyvningen.

Klara för båtturen. Ja, ja men Mormors väst ligger i båten.

Skönt att sitta i ruffen.

Lillskepparn håller utkik.

Lite lunch på kommandobryggan smakar alltid bra.

Så börjar kneget igen.

Paradiset från sjösidan.

God natt, och sov gott.

Ja så är det på fredagarna när vi ska ut till landet. En massa virke som skapar arbete, fast det redan finns så det räcker där ute. I helgen ska vi försöka göra klart för fyllningen, sedan blir det att ta tag i

”Brygghuset” så det blir klart till vintern.

Men i kväll efter middagen blir det ett skönt bastubad, de kan ni skriva upp.

Och jag hoppas att det kan bli en liten båttur också om det inte blåser för hårt. Gräset lär nog vara skyhögt också när det inte blivit klippt på 14-dagar, så är det någon som känner sej hågad, så välkommen ut, arbetet räcker åt alla.

Ha de, vi hörs.

Nu har man jobbat ungefär en och en halv vecka och man är så morgontrött så det är knappt man kommer ur sängen. Och när man väl kommer upp så går man som i dvala. Hade nog känt sej piggare om man varit medvetslös, tror jag.

I morse ringde Hustrun ovanligt tidigt. Hej, sa hon lite kort. Vill bara erinra om att du låste in mej idag igen. Det är alltså andra gången på en vecka. Och inte nog med det, i ivern att komma ut till bussen fick hon på sej sina träskor, och med tanke på att det bara var 4 -5 grader ute så blev hon ju kall om sina fossingar, och det är ju inte bra när hon är snuvig i lilla näsan.

Och som om det inte räckte med det. I går kväll gjorde hon i ordning en god sallad som hon skulle ta med till lunchen, och gjorde sej omaket att koka sej ett ägg på morgonen. Vad upptäcker hon när hon kommer till jobbet.

Jo ägget är med, men i matlådan ligger ett antal kokta kalla överblivna potatisar som jag ställde in i kylen för några dagar sedan. Var faktiskt en hårsmån från att få sota för det också tror jag. Men det kan ju vara gott med kall potatis också.

Tänk på barnen i Märsta.

Ha de, vi hörs.