Ja nu är sötebröds dagarna över och det är som vanligt igen. Jobb, jobb och jobb. Tänk att man aldrig tröttnar, eller gör man det? Jag vet i alla fall en som gjort det.

Tänk vad skönt det skulle vara att sova till åtta tiden på morgnarna, äta en frukost i lugn och ro sedan ta en liten promenad så man kommer igång, innan man gör något meningsfullt av dagen.

Som det är nu ringer klockskrället halv fem. Man kastar sej upp, så gott det går, rusar in i köket och knäpper på bryggaren sedan in i badrummet. Drar i sej en balja lut och en macka när man är klar där inne, rusar in i sovrummet för att säga hej till lilla Hustrun, och där får man en skarp blick

( om hon orkar få upp ögonlocken) och sedan iväg innan hon hinner dänga till en, för att foga sej i ledet till dagens slit. Känns det igen ?

Det är ju inte undra på om man tröttnar alltså.

Ha de så gott.