I höstas fick min lilla Hustru ett telefonsamtal när vi var på väg ut till landet en fredag. Jag trodde det var en bekant, men det visade sej senare att det var en mycket trevlig säljare som tyckte att Hustrun skulle prova på ett ”Telia” abonnemang istället för Telenor. Hon skulle inte behöva lyfta ett finger för han skulle fixa allt praktiskt runt det hela och priset var bara en ”spottstyver” för överflyttningen.

När hon sedan fick reda på att hon själv skulle få säga upp det gamla abonnemanget och betala en avgift på 250 riksdaler var måttet rågat.

Hon skickade ett meil och meddelade att hon inte var intresserad av erbjudandet, Telenor funkade bra så det fanns ingen anledning att byta. Hon fick dessutom ett svar från säljaren att det var ok, allt skulle förbli som det var.

I förra veckan fick hon ett brev från Telia med ett nytt sim-kort, de hälsade henne välkommen som kund och det nya abonnemanget skulle börja gälla Kl. 01,00 den 1 feb.

Då märkte jag medens att Hustrun fick en mörk blick.

Hon har nu försökt att komma i kontakt med den trevlige säljaren ett antal gånger, men misslyckats var gång. Gårdags kvällen ägnades till ett antal telefonsamtal, och efter att äntligen ha kommit fram och hamnat på plats 52 i kön fick hon meddelande om att de skulle ringa upp under kvällen.

Ett jävla bra sett att slippa snacka med en irriterad kund faktiskt.

Och tror ni att de ringde. Nix.

I morse var telefonen död, och de hade nog säljaren också varit ifall han varit här. Men som tur är har hon ju en så förstående Make som naturligtvis lånade ut sin lilla ”Nalle” till Hustrun så hon slapp vara avskuren från den övriga världen.

När jag sedan ringde henne var hon irriterad för min jädrans telefon gick det ju naturligtvis inte att sms,a på. Det visste jag redan, för när jag skulle svara på ett sms än gång, började jag med att skriva Hej, alltså H E J, när jag sedan kollade på skärmen stod det ”SPARK”. Inte så bra.

Nu har hon i alla fall kommit i kontakt med Telia och de har lovat att ställa allt tillrätta. Säljaren har slutat, som det heter och det är väl tur det, för har Hustrun fått tag i honom hade hon nog kokat lim på fanskapet.

Ha de, vi hörs.